Kulturkrock - karneval på förskolan

Barnens karnevalsdag denna karnevalshelg var fredagen.
Förutom barnparad  och barnföreställning med trolleri och dockteater, märkte vi det på att Disa skulle komma utklädd till förskolan. Temat var Den magiska skogen, och förskolan hade skrivit en lång lista på förslag, som innebar prinsar och prinsessor (Varför? För att övervägande många vill klä småflickor som prinsessor), älvor, fjärilar och en massa annat. Troll stod inte med, men det var det första jag kom att tänka på för Disas del. Hon har ett riktigt trollhår! Lockigt och står åt alla håll. En trollutklädsel är säkert enkel att ordna, tänkte jag.
När dagen närmade sig började jag ångra mig. Ingen skulle fatta att hon var utklädd till troll. Det finns inga troll i Spanien, de ingår inte i den spanska kulturen. Spanjorer vet helt enkelt inte vad ett troll är.
Natten till fredagen satt ajg uppe och gjorde svans av en repstump som jag hade fått i järnaffären, gjorde ett slags halsband av ekollon, kastanjer, löv och färgglada träknappar, sydde på färska stora, gröna löv på Disas rustiga, ulliga bruna klänning (jag själv, Jesús sov i Sevilla).
På morgonen väckte vi henne tidigare än vanligt, mätte till svansen och sydde fast den, målade henne i ansiktet med grönt och brunt (inte så lyckat, men Jesús visste inte att man inte kunde gnugga ut färgen) och rufsade till håret riktigt ordentligt med en massa hårspray till hjälp, och knöt en liten röd rosett i rufset. Hon var så söt! Jag var riktigt nöjd ändå.

Klockan 12 var föräldrarna välkomna att komma och titta på barnen och på några dansnummer som de hade övat in.
Fem eller sex barn började gråta där de stod framför alla mammor och mor- och farföräldrar och fick tas om hand av sina marmor efter dansnumret. Disa grät inte, men jag fick en klump i halsen. Som hon stack ut! Runt omkring henne stod de andra barnen i färgstarka, mer eller mindre påkostade köpta dräkter, och där var hon, liten och tunn i brun klänning med hemmasydda löv och hemgjort halsband och svans som ingen i publiken såg. Och dessutom... vad hade de gjort med hennes hår?!!?
Det var så otänkbart att det tog en lång stund innan jag fattade vad som var fel.
Dessa förbannade människor! För dem är barn rena, välkammade, prydliga, som aldrig får sätta sig i sanden i sandlådan (om det hade funnits sand på lekplatserna) eller plaska i en vattenpöl. För dem var det så otänkbart att Disa verkligen SKULLE vara rusig i håret, att de mödosamt hade kammat ur all hårspray, kammat och kammat och till slut fäst upp håret i en stram hästsvans.
Det här störde mig orimligt mycket. Jag var så arg, det var kulmen på min eviga irritation över hur viktigt det är här att barn alltid är prydliga att se på och att de inte får smutsa ner sig.
Och det här med kläderna... Vi HADE kunnat köpa en dräkt. Det handlar inte om det. Men jag tycker att det är onödigt att köpa en dräkt till en unge på 2,5 år, som hen har fem timmar på förskolan, eventuellt ett par timmar på kvällen, och sedan aldrig mer. Varför lägga pengar på det? Varför inte göra något hemma istället?
Men det var jag och Jesús ensamma om att tänka.

Irritationen späddes på ytterligare, tillsammans med lite oro, eftersom de barn som annars äter frukost på förskolan (Disa till exempel, eftersom hon aldrig vill äta något hemma på morgonen, bara nappflaska) inte fick någon den här dagen, tror att det var för att Aracena-TV skulle dit och filma dem, och att lunchen fördröjdes med mer än en timme på grund av föreställningen för föräldrarna. Så Disa åt ingenting alls förrän efter 13.

Klockan 14 hämtade Jesús och jag henne som vanligt (förskolan är slut kl 14) och då hade personalen "omtänksamt" tvättat bort hennes ansiktsmålning också.

På kvällen gick vi till feriaområdet, liksom alla andra barnfamiljer. Jesús klädde ut sig lite, jag tog på mig mitt lösskägg och Disa fick tillbaka sitt rufs. Varenda unge hälsade på Jesús eftersom han har nästan alla Aracenas låg- och mellanstadieelever i musik. Alla barn var utklädda, många vuxna också. Sedan tittade vi på föreställningen. Det var Jesús bror, trollkarlen, och hans fru som trollade och hade dockteater för ungarna.

Jag hade tänkt att vi skulle fira Jesús lite också, han fyllde nämligen 42, men jag var så trött. Hade sovit lite hela veckan inte nått upp till sju timmar ens en enda natt, och nu var det bara stopp. Men när han kom upp till sovrummet med Disas nappflaska överraskningssjöng vi Cumpleaños feliz för honom och mitt på sängen låg hans present bland ett gäng ballonger, så lite födelsedag blev det. Och så hade vi ätit födelsedagslunch ute förstås!