Spanskt lärarsystem så dåligt att det är skrattretande

Det är hemmahelg. Jesús har oposiciones, dessa vartannatårexaminationer som är obligatoriska för alla lärare som inte har fast anställning. Examinationerna handlar om att tävla om en av de fåtal tjänster som annonseras ut.
Staten får in mycket pengar på detta, för oposiciones kostar mycket att få göra, många tror att det är en anledning till att systemet inte skrotas. Vad enkelt det vore om det blev som i Sverige, där lärare kan söka jobb var och när de vill efter avslutad utbildning?

Förra gången, för två år sedan, annonserades det ut så få tjänster (besparingstider ni vet) att få pluggade till testen (annars ägnar folk ett helt år att läsa till detta och går särskilda, dyra kurser), struntade i att klä sig prydligt, gömma tatueringar, klippa sig (allt räknas) och allt vad det är.
I år annonserades bara häften så många tjänster som sist, så ni kan gissa hur det var nu.
- Ingen jag har pratat med har pluggat, meddelade Jesús när han kom hem.
Han själv har inte ägnat en minut åt plugg. Hans jobb påverkas inte oavsett hur det går i testen.

I går, lördag, hölls informationen, och lärarans årliga arbetsplan skulle lämnas in snyggt ihopbundet med spiralrygg. Under tiden brukar lärarna passa på att prata med studiekompisarna som de brukar träffa vartannat år vid det här tillfället.
I dag hölls den skriftliga delen. J hade varit på bluesbåt på natten och sovit tre timmar och hade inte tänkt skriva något alls, men det råkade bli ett ämne som han kan bra, så han stannade.
Den skriftliga delen lottas fram av 25 olika ämnen. Ämnet ska beskrivas ingående (i det här fallet handlade det om ljudlära) och blandas upp med olika aktuella lagar samt filosofer och strömningar inom musikundervisningen.

I morgon är nästa del, den praktiska. Då får lärarna gå in en och en, få noter till något verk som de inte har kunnat öva på i förväg och sjunga det.
I år pratades det visst om hur idiotiskt det är att förlägga den praktiska delen till måndagen och tisdagen (hälften av lärarna måndag, hälften tisdag) som är de sista dagarna på skolåret med eleverna. Jesús är glad att han har fått måndagen, för det vore tråkigt att vara borta den allra sista dagen, än mer eftersom han har övat in sånger och danser med eleverna som de ska framföra på avslutningen. Ja, som alla musiklärare. Man tycker ju att de där proven kunde förläggas ett par dagar senare när eleverna har gått på sommarlov?
Åtminstone kunde det aviseras tidigare och inte två dagar innan, på helgen, så rektorerna kunde fixa vikarier till alla musiklärare som kommer att vara borta de här dagarna?


Förutom att prata med de gamla vanliga bekanta, pratade Jesús med en äldre man som arbetat som lärare i åtminstone 20 år. Han vill inte ha någon fast tjänst, han går dit bara för att han är tvungen. Han visade sin årsplan som han inte ändrat på många år, skollagarna gäller inte längre och datumet stryker han över med tippex och skriver nytt med bläckpenna för att återanvända samma arbete som han brukar lämna in.
Kanske kan det verka konstigt att han inte vill ha en fast tjänst. Det innebär många fördelar, läraren behöver inte byta skola varje år, kan söka utlandstjänster, be om tjänstledigt, det är en trygghet för resten av livet i princip. Men så här är det:
Det finns två listor med arbeten. En för vikarier, en för fastanställda. På båda listorna gäller samma sak. Ju högre poäng man har (det får man främst genom antal arbetade veckor) desto högre upp på listan kommer man och desto större är chansen att få välja skola där man vill jobba. Denne äldre man har arbetat så länge att han har arbetat de senaste sju åren på en skola i Sevillas centrum där han trivs bra. Att arbeta i Sevilla, eller i en annan storstad, kan bara de göra som har allra högst poäng och får förtur när de ska välja skola. Om denne man får en tjänst plockas han bort från vikarielistan och skrivs upp på fastanställdlistan och börjar om från noll, med noll poäng i princip. Han kan komma att skickas vart som helst i Andalusien att arbeta, och Andalusien är stort. Förmodligen har han bostad och familj i Sevilla. Så han är inte intresserad. Dessutom är en ny lärare med anställning under bevakning de första två åren. Varje månad får hen besök av skolinspektionen som bevakar dennes lektioner, hen tvingas göra obligatoriska kurser på eftermiddagarna och extraarbete.

Den här äldre läraren är en slags ledare för musiklärarvikarierna i Sevillaområdet, och de håller kontakt, några informerar sig om nya skollagar som kan vara bra att känna till inför examinan, men mest handlar det om att byta platser eller behålla platser. En av gruppmedlemmarna har arbetat flera år i en by utanför Sevilla, trivs bra där, har sina barn i samma skola och bostad. Övriga lärare respekterar det och ber inte om hans skola, som de skulle få om de har högre poäng, eftersom han då knuffas bort från listan och kan hamna någon helt annanstans.
Bra idé med den gruppen.


Om Jesús skulle bli godkänd på den första skriftliga delen måste han göra en muntlig senare i sommar.



Här har jag tidigare skrivit om systemet och hur det är att jobba som lärare i Spanie
Och här är del två.