En man med en lägenhet och fler rum än han behövde.
Det fanns hiss, konstaterade vi lättat när vi hittat rätt hus.
Men den var mycket smal. Hur skulle vi...
Det var bara att montera ihop vagnen, gå in med en del i taget, sedan väskan, skötväskan, ryggsäcken... Hissen var så smal att det inte gick att vända sig om med ryggsäck på.
- Åk du med Disa så tar jag trapporna, sa Jesús som har lite klaustrofobi.
Vi visste inte vilken våning vi skulle till, så tanken var att Jesús skulle gå upp tills han hittade stället, och trycka på hissknappen. Men han hade inte hunnit mer än en trappa innan hissen började röra sig själv. Hjälp, tänkte jag med Disa i famnen, vem har tryckt upp oss? En boende som ska ner? Hissen är full!
Men det var ägaren till B&B osm undrade varför vi dröjde så, det var ju länge sedan vi ringde på porttelefonen!
- Voj voj voj voj! utbrast han och sträckte ut armarna mot Disa. Han höll henne i famnen medan jag baxade ut väskor och vagndelar, och Jesús flämtande kom upp på vårt våningsplan.
Vi fick sätta oss i en soffa. Rummet var litet. Soffan, som mannen har som säng, ett bord med ett par stolar, dator, kokvrå, badrum.
Han sträckte fram en fruktkorg och insisterade på att vi skulle ta frukt. Ett äpple för min del, Disa valde en apelsin, och sedan gav han henne ett inplastat bakverk med sylt.
Vi konverserade på en blandning av spanska, italienska och engelska.
Rummet var helt okej. Badrummet delade vi med de andra två rummen.
Stället ligger rätt nära tågstationen, och man når Pantheon till fots på 40 minuter.
Vi var hungriga som sjutton, så mannen tog med oss till ett öppet matställe i närheten.
Vi somnade dödströtta och vaknade sent nästa morgon. Så sent att det inte blev någon frukost när vi väl var klara och i ordning. Eller kanske hade vi fått det om vi frågat.
Vi trodde att mannen skulle steka ägg till oss, språkbegåvningen Jesús översatte så, men han missförstod och istället fick Disa ett kokt ägg. Det var inte läge att förklara de spanska kostråden för små barn, enligt dem får Disa bara äta en fjärdedels äggula :-) så vi satte igång att mata henne där i mannens soffa (hon tyckte om ägget) (vi brydde oss heller inte om råden när vi köpte barnmat på burk till Disa, barnmat från sex månader med LAX som hon enligt spanska läkare inte får äta förrän om ett par år), frågade om han hade egna bambinos och gav Disa med vatten, ägget var torrt.
Nästa morgon förstod vi att det var de inplastade bakverken som var frukosten, så efter att Disa hade fått sig ett kokt ägg och ätit lite av det, tog vi hissen ner till baren i hörnet och beställde var sitt maffigt bakverk, jag en stor gräddbulle och Jesús något wienerbrödsliknande med vaniljkräm och frukter (italienarna kan det här med bakverk!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar