tisdag 9 juni 2015

Rom - kyrkan



Jag har varit i Rom en gång tidigare. Min bror och jag var på minitågluff. Jag minns av Rom att det var väldigt varmt, att kön till Peterskyrkan var mycket, mycket lång, att det var mitt fel att vi missade tåget tillbaka till Sverige (skulle köpa vykort och sprang sedan på fel tåg. Och jag minns att jag hade mycket, mycket ont i fötterna av allt gående. Vi kom till Pantheon, men jag hade så ont i fötterna att jag inte kunde tänka på annat än att sitta. Vi gick ut, hamnade på ett torg bakom Pantheon, gick in i en kyrka med så oansenlig fasad att det knappt liknade en kyrka.
Och steg in i den vackraste kyrka jag har sett.
Jag blev sittande där på en kyrkbänk, med bara fötter mot det kalla stengolvet, länge, länge och tittade upp i taket.




Den där kyrkan har jag velat återvända till.
- Är det Chiesa di Santa María Sopra Minerva, undrade Jesús med näsan över guideboken.
- Ingen aning, sa jag, för det hade jag inte, mindes bara var kyrkan låg och hur den såg ut invändigt.
- Som ligger vid Minervatorget, där det finns en elefantskulptur av Bernini? Roms enda gotiska kyrka? Med en kristusstaty av Michelangelo?
- Vet inte, sa jag, och var inte så intresserad heller, bara av taket och väggmålningarna.




Dag ett i Rom kom vi försent, kyrkan stängde klockan 19.
Dag två hann vi dit med tio minuter till godo men blev sedan utslängda.
Dag tre var vi där mycket tidigare, men (detärintesant, detärintesant!) det började ett bröllop när vi kom, så nästan hela kyrkan var avstängd!
Utanför väntade lyxiga bilar med chaufförer, spridda bröllopsgäster, några turister som tyckte att det var spännande med bröllop, jag var mest arg på brudparet som tvunget skulle gifta sig just den här dagen, den här tiden. Vi hade en buss att passa!




Vi gick omkring medan vi väntade, försökte söva Disa i vagnen, jag köpte kycklingmacka, Jesús ville återse Pantheon men där pågick också ett bröllop.
Och till slut, efter en hel timme, var de klara och vi fick gå in.




Hade jag vetat att vi bara hade tio minuter på oss eftersom en gudstjänst förbereddes hade jag känt mig stressad, så det var lika bra att inte veta. Jag njöt av det jag hann med att se.








Kyrkan är så vackert att jag skulle kunna gråta åt det.



2 kommentarer:

  1. Vilken vacker färg, den blå! Tänker på Da Vinci-koden, för vissta var det vl i den han jagade runt i olika kykor i Rom?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm. Det kanske det var? Minns inte, jag läste aldrig ut boken :-)

      Radera

ny gadget

ny gadget