Ècija

Ungefär en timme från Sevilla på vägen mot Cordoba och Madrid ligger Ècija.
Staden har funnits sedan romartiden.

Inga spår finns av det, det är istället barockarkitektur som dominerar nu. Palats, kyrkor, kloster och konditorier hittar man mängder av.
Den stora jordbävningen i Lissabon i mitten av 1700-talet var så kraftig att det ödelade stora delar av staden.
Ècija är känd för sina vackra kyrktorn samt för att vara "Andalusiens stekpanna", faktiskt den varmaste platsen i hela Spanien.

Vi åkte dit eftersom Jesús hade konsert där med ProyectoeLe.
Lidia, Disa och jag gick en promenad medan gruppen genrepade.

Konserten var bra, men jag har hört den förut, så det gjorde inget att jag fick gå ut och byta blöja på lillan på en bänk på torget. utanför.

Sedan lyssnade vi en stund till. Det är första konserten som Disa hör med sin pappa. Hon skötte sig exemplariskt.

Sedan gick vi och åt lunch.
Baren var så dålig att vi skrattade resten av eftermiddagen åt den och en bit in på kvällen också.
Men Disa var nöjd.

Vi promenerade vidare, det fanns mycket at se.
Vi hamnade utanför en grind och tittade in på en kyrkoruin. Där hade Jesús också sjungit, berättade han, och sedan blev vi upptäckta av kyrkovaktmästaren som vinkade in oss.
Det var en stolt vaktmästare, han var mycket stolt både över kyrkan och staden. Jämförde med Sevilla vilka kyrkor som hade äldst kristusstatyer, vilken stad som har flest kyrkor.
Lidia och jag betalade två euro var och klättrade upp i kyrktornet.

Utsikten var otrolig. Men fy sjutton vad läskigt det var! För att se ut över staden behöver man sätta sig i de där fönsternicherna,väggarna är så tjocka, och det finns inget räcke, ingenting som tar emot en om man skulle falla framåt. Varför man nu skulle det. Bilderna på Lidia som sitter där vid kanten är så otäcka att jag funderar på att radera dem. Jag tänker inte ens lägga ut den på bloggen, det blir en annan:

Sedan blev det mörkt och vi åkte hem.