Paella-söndag

Det blev en riktigt lugn, skön söndag.

Eftersom vi la oss klockan fem, på grund av konserten kvällen (natten) före och vi var tvungna att lämna grejer i replokalen efteråt, och jag låg och läste i... sisådär två timmar...
Så blev det en liten sovmorgon, faktiskt en liten en eftersom jag vaknade av lågt blodsocker.

Förmiddagen ägnade J åt övning med kören, jag åt att ligga på soffan med pipen och läsa.
Tyvärr var det inte om migration jag läste, som jag borde ha gjort (fast det är långt kvar till tentan...), utan jag läste ut Torey Haydens Bara barnet. Det var omöjligt att låta bli.
En av hennes bästa.
Då och då läser jag en Torey Hayden-bok, och de är så förbaskat intressanta och fängslande, om barn med psykiska problem och hur Hayden behandlar dem. Kunde inte sluta. Och visste att jag inte skulle få ro att öppna migrationsboken innan Hayden-boken var utläst.

Sedan åkte vi hem till Jesús föräldrar för lunch. Det var två veckor sedan sist, alldeles för länge.
Jesús pappa hade lagat kyckling-paella med en massa goda champinjoner som jag tycker så mycket om.
- Vilken tur vi har, sa jag, det var nog tre månader sedan sist jag åt paella.
- Vi också, sa Jesús pappa, vi lagar det bara när ni kommer.
Jo, det är en del jobb med den rätten...

Vi stannade kvar hela eftermiddagen och pratade. Till klockan åtta. En brorson kom förbi.
Vi hade tänkt att gå till den där musikfestivalen i Alameda, eller kanske på bio på kvällen, men vi blev kvar där i soffan.
De är bra, Jesús föräldrar. Lugna, kloka, respektfulla.

Till slut gav vi oss av ändå.
Funderade på att åka och äta tapas på Miketes i Las Pajanosas, men åkte hemåt istället eftersom vi hade en väldans massa disk som behövde diskas, och för att det inte skulle bli för tråkigt åt vi först kebab på kebabstället utanför huset.
Stans bästa kebab.