söndag 6 januari 2013

Äntligen trettondagen!

Vi lämnade bara av resväskorna hemma, sedan åkte vi till Jesús föräldrar för att hämta katten.
Men som vi hade misstänkt, pipen hade glömt bort oss efter de här två veckorna i Sverig och var livrädd och gömde sig bakom en gardin.
Till slut klarnade minnet och jag fick klappa honom, men vi fick inte med honom hem.
Den dumme katten har minne som en guldfisk.
Han gömde ju bort mig efter förra Sverigebesöket också, som inte var längre än sju dagar.

Vid tiotiden på kvällen kom Jesús syster och hennes man och lilla Elisa. De hade varit ute och tittat på Sevillas stora Reyes Magos-parad när den passerade Triana. De hade stått längst fram och fått en massa godis och en liten boll, och Elisa var alldeles grön om munnen efter alla karameller.
Jesús föräldrar hade gjort i ordning middag med en trevåningstortilla, ägg och potatis längst ned, sedan ett lager spenat och överst tonfisk och majonäs, hur gott som helst och jag åt alldeles för mycket. Salchichón och caña de lomo och bröd fanns också, och sedan avslutade vi allt med rosco de reyes.

I natt var de tre vise männen hemma hos oss och lämnade fyra paket till mig på soffan, upptäckte jag när jag gick upp. Två riktigt bra skivor och två serietidningar:)
Det fanns visst ett paket till Jesús också, men de tre vise männen visste väl att han hade fått en julklapp av tomten på julafton.
Nu har vi ätit rosco de reyes (runt bakverk med en massa grädde, traditionellt för den här dagen), och jag får ett lyckosamt år, för i min bit låg den lilla figuren, och hörntanden känner fortfarande av det hårda bettet i figuren.

Nu ska vi ut på stan. Först leta rätt på den här stadsdelens vise män-parad, sedan hem till Jesús föräldrar för lunch och julklappar, och därefter se Trianas stora parad på Calle Castilla, som är bästa stället. Förmodligen träffar vi på Jesús släktingar som bor där också.

Och sjutton vet om jag inte tar och köper en rosco de reyes till. En med tryffelchokladkräm i... Det är ju bara en gång om året ändå!

4 kommentarer:

  1. Men Annika! Tre vise män som levererar gåvor... på natten! Dom syns ju inte!
    Hur vet ni att det är dom som kommer??!
    Näe, nu blev jag besviken...

    Vi pratade ju om att det passade så fint att det var dom där tre som kom med gåvorna i trettonhelgen när dom hunnit fram (till jesusbarnet).

    Jultomten dyker ju åtminstone upp. Med mer eller mindre lyckad utklädsel. I min barndom var det pappa som var tomte (förstod jag med tiden) och jag spelade gärna med i teatern med den gamle långskäggige mannen som hade pappas skidpjäxor och inochut-vända sportjacka med det rödochgrön-rutiga fodret. Och bjöd honom på varm glögg för att han skulle orka vidare till andra barn.

    Tänk vad kul det hade varit med tre gubbar (i vrängda kläder)... med fina kronor på huvet? Större delen av familjen hade fått engagera sig i julklappsutdelningen... Man måste nog samarbeta med grannarna...
    Är det där problemet är, tre är för många rollbesättningar
    /Katrina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, barnen får ju se de vise in action under paraderna...
      Hm.
      Borde det inte vara lättare att tro på något som inte syns? Du avslöjade ju din pappa själv.
      Fast vad gör det, det är himla rolgit med utklädda tomtar. Konstig tradition, men rolig.
      Jag hörde ett kul program på radio på julafton, där barn ringde till tomten och ställde frågor.

      Radera
    2. Anglosaxiska barn får tydligen inte heller närkontakt av tomte med säck. Utan där smyger den sig genom skorstenen, tydligen nattetid. När den parkerat släden med de luftburna renarna..?
      Mitt äldsta barnbarn fick frågan av tomten (för några år sen) om "var pappa var, då". Ungen svarade undvikande att "han är nog på toa", utan minsta tanke på att i så fall gå och hämta honom. Det var en övertygande föreställning av pappa tomten.
      /Katrina

      Radera

ny gadget

ny gadget