fredag 20 december 2013

Sticket

Hujedanemej.
För andra gången efter nålfobiterapin för ett och ett halvt år sedan skulle jag ta blodprov i armen.
Det var i onsdags.
Jag var relativt lugn innan.
Men det kom ändå inget blod.
Jag blev stucken fem eller sex gånger, och sista gången, jag vet inte vad de gjorde och vill inte att Jesús berättar heller (men han säger att man inte brukar göra så) gjorde det alldeles förjävligt ont, och där passerades gränsen, hjärtat började plötsligt slå så långsamt, jag hyperventilerade, behövde kräkas, tårarna droppade och jag sjönk ihop och kunde omöjligt öppna ögonen som jag haft hopknipna..
Fick ligga på en brits och kvickna till, sedan skickades jag hem med en ny tid två dagar senare.
I dag alltså.
Och den här gången var jag nervös på riktigt.
Trodde att jag skulle kunna gå själv, men så blev det inte, Jesús fick följa med och komma försent till jobbet igen. (Rektorn på skolan har själv nålfobi och vet vad det handlar om.)
Och tårarna trillade redan innan jag hade satt mig, stack fram en arm och blev stucken, och blodet rann och jag hulkade i Jesús kostym så jag knappt fick luft, men det gick faktiskt bra.
Det tog en timme innan jag blev mig själv igen, men nu är det alltså gjort och jag behöver inte göra om det på... tre veckor.


Efter sådant här behöver man choklad. Vi är överens om det va?

4 kommentarer:

  1. Anna-Lena i frankrike20 december 2013 kl. 12:25

    Nä men stackare! Det låter ju hemskt det där. Du får trösta dig med att du kanske inte behöver göra det på ett tag efter nästa gång?
    God Jul och Gott Nytt År!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas det, att det dröjer längre till stick nummer tre!
      God jul själv!

      Radera
  2. Usch vad otäckt för dig. Hoppas det går lättare nästa gång.
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, men det gick ganska bra den här gången. Kanske går det ännu bättre nästa gång.

      Radera

ny gadget

ny gadget