Aprilvärme och begagnade barnsaker

I går var det riktigt varmt.
29 grader skulle det bli, men när vi gick ut vid 19 kändes det varmare än så, till och med vinden var het. När vi kom hem vid halv tiotiden på kvällen och det kändes svalt och behagligt var det 25,5 grader.
- Snart kommer vi att tycka att den här temperaturen vore skön, sa jag när vi gick ut och svettades i skuggan.
Och det stämmer ju, det blir så hett att man inte går ut frivilligt.
Värst är det i juli och augusti.
Har jag nämnt att barnet ska komma i början av augusti :-)

Vi tog bussen till Macarena.

Där övade en orkester inför årets stora händelse nästa vecka: påskprocessionerna i staden.

Vi gick på smågator till en liten butik som säljer begagnade barnsaker. Lite kläder, vagnar, spjälsängar, filtar, spel och böcker. Och diverse annat.
Sevilla är ju inte som, tja, säg vilken småstad som helst i Sverige, överallt i Sverige finns loppisar och second hand-butiker. Inte här. Här är det inte väl ansett att köpa begagnat. Men några butiker finns det ändå, inte bra, men de finns. och de flesta ligger i Alameda-området. Längs Calle Feria finns några klädbutiker till exempel.
Den här barnbutiken ligger på en sidogata precis bredvid saluhallen på Calle Feria, efter området där torsdagsmarknaden brukar hållas.

Vi fortsatte mot Alameda, för Jesús kände ett tryckande behov av en Cruzcampo och oliver där i värmen, och jag av en glass med choklad och is-te, och så blev det.
Försökte ta gravidbilder på vägen.
Det gick sådär.

Mmm, jag ser lite konstig ut (J också, det är inte så att han gömmer sig utan att det är enda bilden som hans ansikte kom med på, där det inte skymdes av mig), men det är inte så enkelt att ta bild på sig själv med en lätt pocketkamera i ena handen...

Tack!

Tack för alla roliga, härliga kommentarer! Tips och råd och erfarenheter delar ni med er av. Och en del får mig att skratta högt! Cement och tavelkritor som cravings! Underbart!
De enda jag egentligen känner som nyligen har varit gravida och som har små barn är några som bor i Sverige, så erfarenhetsutbytet och pratmöjligheterna utanför bloggen är... inte så stora. Därför är det extra roligt att läsa allt ni delar med er av!

Cravings

Här skulle jag vilja göra ett kul inlägg om mina galna cravings, sådana där som gravida brukar få.
Men jag har inte haft några roliga.
Är det förresten i början man har dem? Eller kommer de på slutet?

Något konstigt hände faktiskt i början, och det var att jag fick en väldans avsmak för choklad. Och allt annat som inte är riktigt nyttigt. Kände mig lite lätt illamående av att gå förbi kakavdelningen i livsmedelsaffären.
Det var ju olyckligt att det här kom lagom till jul då (vi fick veta den första advent), för vi hade tagit med svensk choklad från vår Sverigetripp och gömt den högst uppe i förbjudna skåpet i köket. För att spara till jul.
Men julen kom och jag ville inte ens öppna skåpet.
Jesús pappa hade köpt olika sortersl turrón, det spanska julgodiset, men jag kunde knappt förmå mig att smaka.

Tjejerna på apoteket tyckte också att det här var illa. Ni vet, vi har ju ett speciellt förhållande till apotekspersonalen här. De vet mer om min graviditet än barnmorskan. och mer än de flesta egentligen.
- Det var verkligen konstigt. Ingen choklad alls, undrade hon som pratar så mycket.
- Nej, ingen alls. Inte ens turrón. Och vi som har flera askar i skåpet.
- Och under jul också. Det var synd. Jag har fått en massa choklad i jul. Har mycket över.
- Jaha.
- Men vad äter du då?
- Tja... blomkål. Och broccoli. Men mest blomkål.
- Blomkål?
- Javisst, jag köper blomkål nästan varenda dag.
Nu lystrade den äldre damen som också blev expedierad inne på apoteket.
- Blomkål! Jag var likadan när jag väntade barn! Det var bara blomkål som gällde!
- Hur äter du den då, undrar apotekstjejen.
- Åh, jag äter den gärna rå.
- Rå?!?
- Ja, jag kokar den för att laga något av den, men för det mesta kan jag inte vänta utan äter den direkt ur durkslaget.
- Hahaha! (Förklaring: här äter man blomkål tillagad, inte bara kokt.)
- Min sambo tycker att det är knäppt, han tycker att det är äckligt och att det bara är för att jag är gravid som jag äter blomkålen så.
- Du ska få ett recept av mig, sa den äldre damen som verkligen har livats upp av det här blomkålsämnet.
- Jag hittade på det när jag var gravid. Det blev jättegott!
Och recept fick jag. Tre gånger upprepades det så att jag inte ska glömma. Fler kunder kom in under tiden och lyssnade på blomkålsreceptet, och jag blev lite besvärad, kände att jag borde betala och gå, men damen gick inte att hejda, och apotekstjejen lyssnade också intresserat. Här hade ingen bråttom.
Receptet verkade bra, men problemet var att jag hade lite vårt för olivolja också och kände att jag nog ville fortsätta med min kokta blomkål ett tag till...

Blomkålsperioden gick över, tomatjuiceveckorna och chokladavsmaken också, nu är nog allt som vanligt igen.

Vad har ni haft för gravidcravings?

Tjurfäktning

Ibland får jag frågan om tjurfäktning fortfarande förekommer i Spanien. Kanske för att det 2010 förbjöds i Katalonien. (Många menar att det förbjöds av politiska skäl, inget annat. Att Katalonien ytterligare vill utmärka dess olikheter med Spanien som regionen inte vill tillhöra.)
Oh ja, visst utövas tjurfäktning!

Vi var på väg till kyrkan i Camas när Jesús sa:
- Det är visst tjurfäktning. Hoppas att den inte kommer att störa konserten.
Andra konserten med Jesús grupp, och kyrklokalen ligger granne med tjurfäktningsarenan.
Camas utanför Sevilla är känt för sin tjurfäktningstradition, härifrån kommer flera av historiens bästa tjurfäktare. Nu finns tjurfäktningsskola här, och eleverna övar och visar upp sig på den här arenan.
Om det var elever nu vet jag inte, men det var gratis att gå in, så det gjorde vi.
Varför undrar ni? Gillar hon tjurfäktning?
Nej.
Men jag ville ta några bilder till bloggen (!).

Det var proppfullt med folk. Bänkarna runt arena var fullsatta, och här vid ingången trängdes så mycket folk att jag inte såg någonting, bara hörde.
Jag sträckte mig allt vad jag kunde på tå och den inflammerade foten värkte, och till slut flyttade de långa människorna framför mig på sig och jag fick en skymt av picadorerna.

Tittade genom teleobjektivet, hann ta fem halvkassa bilder innan jag faktiskt såg vad jag fotograferade, och då mådde jag plötsligt så illa att jag vände och gick ut med något tjockt i halsen.

Gick tillbaka en stund senare för att ta några bra bilder till bloggen, men kunde inte förmå mig att titta och struntade i den idén.

Jag förstår att tjurfäktning är en kultur.
Men något så förfärligt grymt... Jag kan inte acceptera det. Klart att det är spännande att utmana en tjur, men det sker ju inte på lika villkor. Först när tjuren har blivit stungen med tillräckligt många lansar fastsatta i nacken och är försvagad av blodförlust samt förhindrad att resa nacken ordentligt och använda sin styrka, gör matadoren sitt jobb, visar upp sig, retar tjuren och till slut dödar den.

Nej, jag klarar det inte.
Men många här tycker om tjurfäktning. Även om jag personligen inte känner mer än ett fåtal. Ett väldigt begränsat fåtal.

Jesús föräldrar och hans vuxne brorsson kom till konserten, och efteråt gick vi till en bodega i Camas, en bodega av det gamla slaget med trätunnor med vin staplade på varandra och noll matutbud.
Hit går man för att dricka vino dulce (Tror att stället heter Bodega Vino de Pasas (russinvin) eller något liknande, ligger vid La Pañoleta. Väldigt bra ställe om man gillar en äkta bar av det gamla slaget tydligen, en sådan som nya barkejor försöker imitera. Vino dulce blev det till de fyra av Romero-släkten, cola till mig. Och uppskurna enkla tapas på en bit kartong; chorizo, getost, bröd och ett fat med oliver. Jesús köpte nötter till mig i automaten, jag kan inte äta chorizo på grund av graviditeten och det andra gillar jag tyvärr inte. Är inte särskilt kräsen, men just ost och oliver... nej, tyvärr.
Just det, vad jag skulle komma till var ju att baren var full med gamla fotografier av kända tjurfäktare på väggarna, och Jesús pappa pekade ut och pratade om dem han kände eller kände till. Vilket var många.

Konsert med Jesús grupp

På lördagskvällen var jag på konsert.
Det var Jesús som sjöng med sin kör ProyectoeLe, en grupp som främst ägnar sig åt musik av levande kompositörer. Säger man nyskriven klassisk musik på svenska?
Det här var ett program med religiös musik, och en svensk kompositör, Thomas Jennefelt, sjöngs. Det var det bästa i programmet, tycker jag.
Gruppen behöver lite bilder, så jag och en annan tjej hjälpte till med det. Men hu, vad dåligt ljus det var i kyrkan. Och jag som inte har någon blixt. Får se vad som går att använda.
I dag ges ännu en konsert, och sedan är det paus. Tack och lov. Jag tycker att Jesús har övat varenda helg sedan jul. Han hävdar att det inte alls har varit så ofta, men jag är säker. Varenda söndagslunch med hans föräldrar har varit stressig eftersom han har varit tvungen att åka iväg på övning halv fem, och hans pappa kommer alltid sent till söndagslunchen eftersom han säljer tavlor på marknaden.

Det var ljummet och skönt i luften när konserten var slut vid tiotiden. Den hölls i Iglesia de San Alberto Magno, nära Alfalfa i den gamla stadsdelen, vilket betyder att jag inte ens försökte leta rätt på den på egen hand, då hade jag kommit väldigt, väldigt vilse. Lustigt nog gick vi förbi flamencomuseet på vägen, det fina museet som jag besökte första gången jag var i Sevilla och som jag bara har sett ett par gånger sedan dess, eftersom jag aldrig hittat tillbaka.

Han till höger är förstås min favorit i gruppen!

Att googla gravidbesvär - 2

Apropå det här med att googla gravidsymptom/besvär...
Fram tills för några dagar sedan har jag haft en luddig föreställning om att hemorrojder betyder bristningar i huden, eller möjligtvis en liten lätt galenskap som drabbar gamla.

Så är det alltså inte.
Ska äta ännu mer kiwi och sådant för att slippa den där trista åkomman.

Gravid i vecka 22

Tänk, jag har kommit mer än halvvägs!
Det känns som om jag har varit gravid väldigt länge, och att det är väldigt långt kvar.
Samtidigt känns fyra månader som en mycket kort tid.
Har vi en bebis om fyra månader?
Det går inte att ta in, det är för overkligt.
Det bubblar i magen då och då varenda dag, åtminstone när jag sitter på ett visst sätt, framåtlutad, men några riktiga sparkar har jag inte känt.
Jag har börjat läsa om förlossningar och kan nu göra det utan att må dåligt. Jag vägrar läsa skräckberättelser.
Förlossningsrädslan har släppt ganska mycket, konstigt nog.

Märklig bild förresten (i vecka 21, min första magbild!) Magen ser ut att vara på låtsas. Som om jag lagt en boll innanför tröjan.

Pipen

Lill-katten, vad fin han är.
Sovrummet är numera förbjudet område, eftersom Jesús avskyr katthår, och jag har låtit honom få en fredad zon från håren.
Men så fort dörren råkar lämnas öppen springer Pipen in och lägger sig precis i mitten av sängen, vid huvudändan.
Jag har inte hjärta att köra bort honom...

Första gången...

Eftersom jag inte är någon vindrickare (dricker inte alkohol alls) var det riktigt kul att gå till mataffären och välja vin.
Det var lätt valt, jag tog den billigaste flaskan, en euro bara, för rödvinet skulle vara till köttfärssåsen.
När jag kom hem kom jag på att jag aldrig förut har öppnat en vinflaska.
Hur gör man?
Mindes att Jesús brukar använda någon konstig skruv och letade rätt på den i lådan. Men hur skulle man få upp den hårda plasten om korken?
Vass kniv.
Och korken själv då, där innanför?
Tog skruvmojängen och började skruva.
Helt omöjligt att skruva rakt ner. Men jag fick upp korken. Riktigt kul ju!
Men hur får man bort korken från skruven?
Det löste jag inte utan lämnade den på diskbänken till Jesús, så han kunde ta rätt på den...

Har förresten den här veckan lagat lasagne för första gången någonsin. Det har aldrig slagit mig förut att jag skulle kunna laga lasagne, kanske för att lasagne brukar ha ost, men det var J:s deppdag (J Depp, hahaha!) (han jobbar ovanligt länge på tisdagar så vi brukar försöka göra något kul för att han ska glömma jobbet en stund.) så jag tänkte muntra upp honom med den rätten.
Men jag gjorde en ostfri variant och den blev fantastiskt god.
Vad vuxet det känns.
Jag har lagat lasagne.
Och korkat upp vin.
(Att vänta barn borde också kännas vuxet, men ärligt, det känns inte så, det är inte alls på samma nivå.)

Inte lasagne, däremot den goda köttfärssåsen med basilika coh rött vin!

Ingen sommar i Sverige i år heller...

När Jesús installerade program till nya datorn hittade han en skiva med bilder. Det var bilder från sommaren... tja, fem sex år tillbaka när han var i Sverige. Bilder från Skåne och Öland och jordgubbsplockning (som J avskyr) och hemifrån och från det hyrda huset utanför Skara där vi bodde billigt medan jag jobbade. Och en massa bilder på stenbumlingar, fornminnen och hällristningar finns det förstås. Jesús stora intresse.
Jag retade honom ständigt för den urdåliga kameran han hade, men se här, han fick rätt, nu är jag glad att han tog de där bilderna ändå.
Åh, vad jag längtar efter en sommar i Sverige.

Det känns som om varenda utlandsbloggare är på väg dit. Jag vill också åka!
Jag bara varit på tredagarsvisiter genom kurserna jag gick, och förra julen spenderade vi båda jullovet i Sverige, hela tiden på resande fot. Annars ingenting.
Senaste sommaren där var 2011, men det var en sorglig sommar, huspackande och -försäljning och väldigt mycket att göra och att tänka på.
Sommaren därpå hade vi tänkt åka någon vecka eller så, men hade ingen som kunde ta hand om katten. Förra sommaren valde vi Bolivia, och planen var att åka i år istället. Hyra en stuga, plocka jordgubbar, hälsa på och få påhälsningar, åka på marknad, gå på biblioteket, äta rökt sik och färskpotatis, blåbär, utflykter, bara vara i Sverige, hemma, helt enkelt!

Men det kom ju något emellan.
Hade vi vetat att det kan vara så lätt att bli med barn hade vi planerat bättre.

April, april... nä...

Oj, det är visst första april i dag!
Men det är ingen idé att jag skojar, det är ändå ingen som fattar. De kommer bara att tycka att jag är dum.
Spanjorernas skojardag infaller 28 december.

Längtar till påsk

Hu, det har varit några köriga veckor.
Och helgen hann knappt börja innan den var slut.
Men snart är det påskvecka. Skärtorsdag och långfredag är helgdagar här, och det ska bli så skönt med några dagars ledigt.
Förhoppningsvis kan vi åka till Huelva-kusten då och sova i familjens lägenhet där. Läsa böcker, laga skaldjursrätter, promenera på stranden, äta frukost ute på balkongen, spela spel och åka till favoritrestaurangen i Portugal.
Hoppas.
Längtar.