Disa 22 månader

Tänk, 22 månader har hon blivit, min lilla tjej!
De senaste månaderna har mer än något annat handlat om talet. Oj, så hon pratar! De mesta förstår vi inte, men det kommer alltid spridda, begripliga ord på svenska eller spanska, så ofta vet vi ungefär vad det handlar om. Själv vet hon ju precis. Väldigt ofta innefattar talet vatten, parken, barn, pappa, pipen och så vidare. När något har gjort särskilt stort intryck på henne repeterar hon samma historia, med samma (obegripliga) ord gång på gång.
Hon är så utrycksfull när hon pratar, både med ansiktsuttryck och gester. Gestikulerar som en spanjorska. Undrar var hon har fått det ifrån? Varken jag eller Jesús gestikulerar mycket.
Hon säger nya ord nästan varje dag. Det är en rolig period!

En av de saker som hon tycker mest om, förutom att gå till parken och lekplatsen, är att titta på Fåret Shaun. Hon fick hela första säsongen av en vän. Jesús och jag blev också förtjusta i Shaun, vilken serie! Vi ska köpa nästa säsong, för nu har vi (jag) sett de 40 avsnitten till leda. Nästan.
- Shaun? Shaun! Shaun! säger Disa och vill se Shaun.
Varje morgon börjar likadant, en mysstund i soffan då hon sitter i mitt knä och får nappflaska, samtidigt som vi tittar på Shaun.
Disa har hittat youtubesymbolen på min mobil, och trycker gärna där för att se Kallaka (Kalle Anka) i gamla Disneyklipp.
Hon har en ovana att kasta saker när hon blir arg. Aldrig en nalle eller annat mjukt, utan mobiltelefon, fjärrkontroll, glasögon eller annat ömtåligt som kan gå sönder. Eller mat. Det håller på att gå mig på nerverna fullständigt. Häromdagen var det ett glas som rök. Till och med Jesús tappar tålamodet med det här.

Disa är en väldigt försiktig unge. Gömmer sig bakom mig när vi möter folk på gatan, gömmer sig bakom mig i butiker, står stilla och betraktar alla lekande barn på lekplatsen. När hon någon gång (sällsynt) lyckas få kontakt och leka med ett annat barn växer självförtroendet enormt, hon blir modig och kan själv ta kontakt med andra.

Hon är väldigt snäll, i ordets bästa mening. Snäll mot andra. När det kommer barn på besök hämtar hon sina leksaker och räcker fram dem, visar, hjälper. Om barnet i fråga inte är snällt utan till exempel knuffar henne blir hon helt ställd och verkar inte kunna förstå att någon har gjort så med flit. Eller när något barn tar saker från henne som hon haft i handen blir hon väldigt indignerad och upprörd, försöker inte ta tillbaka saken utan söker rättvisa hos närmsta vuxen.

Disa vill gärna hjälpa till, med att slänga skräp i soporna, sopa, tvätta golv, hänga tvätt och sådant, och om vi är med yngre barn hjälper hon gärna till att stoppa nappen i munnen (tar ut nappen och stoppar in igen), mata, ta på skor eller torka näsan, och förstås, ge barnet leksaker.
Hon älskar att springa in i ett rum och stänga dörren, då ska vi knacka på och öppna och försöka ta fast henne.
Vatten är bland det bästa som finns att leka med, och jag svär tyst över att vi varken har balkong eller trädgård med plats för plaskpool och vattenleksaker. Istället har jag börjat leta efter vattenspridare i parken varje förmiddag, nu när det är varmt. Ska se om jag kan lära mig var vattenspridarna finns, och vid vilka tider.
Disa tycker om att rita och måla, och dagligen tar hon whiteboardpennor och springer runt och försöker rita med dem. Att jag aldrig lär mig att ta undan dem!
Håret har växt kanska mycket och korkskruvlockarna hänger ner. Jag kammar igenom dem efter duscharna och försöker sysselsätta Disa med något under tiden, för det tar en stund att komma igenom trasslet.

Hon tycker om att sätta sig på små saker och gillar den nya pottan, även om vi inte har börjat potträna än. Hon använder allt möjligt som potta nu, legolådan och skålar till exempel. Kssss säger hon och sätter sig.

Hon skojar mycket, kittlar oss och sätter hattar och annat på huvudet. Leka själv är inte alls hennes grej, så när Disa är vaken finns det inte möjlighet att göra annat än att vara med henne. Jag vet inte vad jag skulle gör om hon slutade att sova siesta. Jag behöver den vilostunden! (Vilostund som i att göra annat, diska, planera jobb, skicka mejl, tvätta, fixa mat och sådant.) Fåret Shaun har blivit räddningen många gånger. Även om jag innan hon kom tänkte att inte ska jag använda tv:n som barnvakt...

Finmotoriken tränas dagligen. Disa älskar att sätta korkar på pennor, stoppa in pinnar i hål, sätta i sladdar och så vidare. Ofta saker som hon inte alls borde göra.
Hon tycker om när jag smörjer hennes rygg med kräm för att den inte ska klia så nu när det är varmt, och hon smörjer gärna sig själv och mina händer också.
Godis är det enda som hon alltid tycker om, och det är svårt att stå emot när hon ber om "go", helst vill jag gå till närmsta kiosk och köpa godis till henne för att se henne äta.
Hon är så makalöst fin, min lilla unge.