söndag 22 maj 2016

Madrid tur och retur



Jaha, så har man varit i Madrid då!
Jag har blivit lite vänligare stämd mot staden. Den känns nu som en ganska hemtrevlig storstad. Jag kan förstå er som gillar den.
Men hu, så stort det är!
Och vad bråttom folk har! Kanske är det så i städer med tunnelbana?
Jag tänkte på när jag bodde på Åland ett år, och vid sällsynta tillfällen åkte från ön. Någon gång åkte jag till Stockholm och blev golvad av hur alla verkade vara så stressade att de sprang, och över att det var så otroligt mycket folk.




Vandrarhemmet som jag bodde på rekommenderas. Suveränt bra, mitt i centrum. Mola Hostel heter det, nytt, rent, fint, lugnt. Bästa vandrarhemmet jag varit på.
Jag var lite nere första dagen så jag gick på en tidig bioföreställning för att få tiden att gå. Bion ligger bredvid vandrarhemmet. Almodóvars nya film Julieta blev det. En sorglig film, helt okej, men inte oförglömlig som den sorgliga och otäcka La piel que habito (The skin I live in).
På kvällen sa Disa mamma i telefon, och det kändes så sorgligt att vara ifrån henne. I bakgrunden hörde jag Pipen jama som en tok, han tog min frånvaro rätt hårt, sa Jesús, dessutom hördes det hur Sevillas seger mot Liverpool firades ute. I vår stadsdel håller folk på Sevilla (inte Betis, andra laget) så här firas det extra mycket med smällare, jubel och biltutor.




Nästa dag åkte jag till den svenska ambassaden. Den ligger i ett flott område. Där är alla vackra, och någon som bär ryggsäck och sandaler sticker ut, kan man säga.
På ambassaden hänger fotografier av kungen och drottningen och det finns broschyrer om Sverige, storstäderna och Dalarna på engelska och spanska. De jag träffade som jobbar där var så Sverigesvenska att det kändes som en liten kulturkrock, som att, tja, förflytta sig till Sverige på ett ögonblick.
Svårt att förklara.
Alla medhavda papper, personbevis, utlänningspapper, ansökan om svenskt medborgarskapspapper (!) och vad det var stämde, det var en stor lättnad. Har blivit van vid spanska myndigheters papper och stämplar och hade tagit med mig flera extrapapper och kopior för säkerhets skull, trots att de inte stod listade bland det som jag behövde ta med. Men man vet ju aldrig, och jag ville inte göra om resan på grund av ett missat papper. Kvinnan kom rest från Malaga, som kom efter mig, blev inte väl mottagen. Hon trodde att det räckte att beställa en passtid istället för tre; en tid för varje barn, och hon hade dessutom inte tagit med fotografier på dem. Vem skulle komma på den tanken? Bilderna tas ju där!




Mitt emot ambassaden finns en dyr men väldigt fin pastelería. Tips för er som också måste åka till ambassaden. Tröstät på pastelerían efter besöket. Det gjorde inte jag, men jag fick smaka en liten, liten himmelskt god Pastel de Rusia med hasselnötskräm, och hade det inte varit så varmt hade jag köpt med mig hem till Sevilla.
I ett hörn vid tunnelbanan säljs en massa olika sorters fruktjuicer och bagels, och det kändes så exotiskt. Utbudet är stort i Madrid. Det är roligt. Sevilla är mer traditionellt och här finns mest traditionell spansk mat, lite pizza, kinamat och sushi, så det är kul att se andra saker.
Dagens bästa blev att träffa Karin som just nu bor i Madrid. Jag har läst hennes blogg ganska länge. Hon har bott i Sevilla men var inte kvar när jag hittade henne. Tiden gick så himla fort bara, innan min buss till Sevilla skulle gå. Men vi hann med en lunch (thaimat!) mittemot stationen. Karin har fått vänner genom min blogg, otroligt nog, och snart flyttar hon ner till södern igen. Det tycker jag ska bli roligt!




Det var skönt att komma hem till Sevilla. Bussresan kändes längre än de sex timmar den tar. Ditvägen gick fortare eftersom jag sov mer. Ett minus med den resan var just sömnen. En gång vaknade jag av att jag försökt (eller lyckats?) sjunga Broder Jakob. Jag drömde att Jesús sjöng den för Disa i ett annat rum och jag höjde rösten för att sjunga kanon med honom, som vi gör ibland för att få Disa att somna.
Det var fuktigt varmt i stan. Efter två fulla stadsbussar var jag hemma, och lilla Disa åt chokladkex och var det sötaste jag sett, och hon pratade och pratade och pratade. Jesús hade köpt rökt lax och gjorde laxrullar med ruccola. Han sa, att med Disa hade det gått hur bra som helst, men Pipen skulle ha fått en hjärtinfarkt om jag hade missat bussen från Madrid.
Det var gott att vara hemma.




Bilderna förresten, de är bilder från Madrid och ligger inte i någon ordning alls, inget som har med texten att göra, förutom att jag tog dem i Madrid.

10 kommentarer:

  1. Man vänjer sig ju. Men jag gillar inte heller storstäder. Sedan avundas jag ju inte hur hett ni har det i Sevilla, och i Madrid? Synd att jag bor i Europas största stad? Vet att när jag flyttade frân Gare Saint Lazare till T Centralen tyckte jag att alla gick sâ lângsamt och att det var sâ folktomt i Stockholm. Ödsligt, det ekade... I Paris kunde man inte se fötterna i rusningstid utan liksom slussades bara med i strömmen. Jag tyckte det var läskigt. I London brukade jag stâ pâ kö och fick vänta pâ flera tâg innan jag ens kunde kliva pâ tunnelbanan... Antar att jag inte skulle gilla Tokyo heller? Plus att pâ tvâ dagar har vi sett en barnmisshandel och blivit rânade. Underbar helg i en storstad?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken mardröm du beskriver! Så mycket folk! Så illa är det bara under påskveckan i Sevilla.

      Radera
  2. Ja, storstäder ja. Jag bor ju i en ganska stor stad. Man vänjer sig, men jag kan ofta slås av stressen. Varför springa till ett tunnelbanetåg som ska gå, när nästa många gånger går endast 2-3 min efteråt? Till exempel.

    Och bra att komma förberedd till ambassaden! Så är det här med. Bättre att ta med sig för mycket än för lite! För annars blir det ofta en resa till. Och läsa instruktioner! så att man har tre tider bokade till exempel ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur? Det kommer ju nya tunnelbanetåg hela tiden!
      Jag lsäte noga på ett par olika ställen vad jag behövde ta med till ambassaden, men kunde inte låta bli att ta med lite extra (och oroade mig för att något skulle fattas ända tills jag gick därifrån). Trots att det är SVERIGES ambassad jag skulle till. I Spanien spelar det ingen roll hur många instruktioner man läser eller vem man får informationen av, det är alltid något papper eller någon stämpel som saknas.

      Radera
  3. Vad kul att du fick en mer positiv bild av Madrid! Vi har aldrig varit speciellt sugna på den staden, men vem vet! Igår besökte vi en huvudstad som vi gillade: Zagreb. Vi ligger lite efter ed blogginläggen, men rapporterar snart. Bara hälften så stort som Stockholm och väldigt mysigt! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken underbar resa ni är iväg på! Så vackra platser!
      Jag blir väldigt sugen på att åka till Kroatien nu...

      Radera
  4. Fint med resan och med Madrid - men jag kan också känna sådär att "men det händer ju så mycket roligt i min stad" när jag åker bort ett par dagar, speciellt runt storhelgerna. Irriterande att man måste iväg till ambassaden och förnya passet :( . I mitt fall innebär det ju att jag behöver ta mig till andra kusten (DC) om jag inte lyckas få en tid på passmobilen förstås. PITA....

    Jag borde se mer filmer av Almodovar - det var längesen jag gjorde det och jag tror jag var för ung och dum då. Kanske ett Almodovar-filmmaraton nu när det är sommar och allt har lugnat ner sig lite. Skulle du kunna rekommendera två eller tre som är bra?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Passmobilen?
      Milde tid! Finns det bara en svensk ambassad i hela, stora USA? Och jag beklagar mig över en bussresa på sex timmar :-)
      Vilken bra idé med ett ALmodóvar-maraton! Jag blir själv sugen!
      Jag är inte den bästa att rekommendera Almodóvarfilmer. Har inte sett så många. Om jag kommer ihåg ska jag höra med Jesús om hans favorit(er), han har sett de flesta.
      Själv tycker jag att nämnda La piel que habito är otrolig. Men obehaglig. En film som stannar kvar. Volver tyckter jag mycket om också, och Todo sobre mi madre.
      Det finns mycket bra spansk film. Se gärna fina, roliga Vivir es fácil con los ojos cerrados, eller något av regissören Julio Medem. Två filmer med fantastiska historier är Los amantes del círculo polar och Lucia y el sexo. https://www.youtube.com/watch?v=FqsV5tsV5D0
      En film om en författare utan inspiration, som bryter sig in i en historia som han är med och skapar för att få material till en ny bok, och katastrofen som följer på det. Och dem som påverkas. Om du letar på yoputube hittar du säkert mest erotiska klipp från filmen, tyvärr, det är en av de vackraste filmer jag sett.

      Radera
  5. Jo, Chamberi är fint och dyrt område. Jag jobbade där ett tag. Och Madrids centrum är verkligen stressande, vi bor som tur är en bit utanför. Skulle gärna ha träffats, men har fullt upp med bebisen.

    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi får försöka ses någon annan gång!
      Om jag jobabde i Madrid skulle jag nog tycka om att bo utanför stan jag också. Komma ifrån stressen.

      Radera

ny gadget

ny gadget