Laga paella

Det är inte klokt. Men efter nio år i Spanien är det först nu som jag har köpt mig en paellera - paellapanna.
Jesús pappa kom dagen efter för att lära mig att laga paella. Det är han som är paellakocken i familjen. Bättre läromästare kan man inte få. Det är alltid han som lagat paella till söndagsluncherna med familjen, som lagat jättepaella på födelsedagsfester utomhus. Det händer nästan aldrig att jag beställer paella när vi äter ute, för den blir bara jämförd med Jesús pappas paella, och mot den har ingen annan någon chans. Dessutom bör paella ätas hemlagad.
Att laga paella är egentligen inte svårt. Det är bara så himla tricks som ska tänkas på, och så många olika moment.
Min paellapanna invigdes med en skaldjurspaella. Den gröna paprikan skulle stekas med vitlöken och senare tomaten (paella-refrito görs utan lök!), den röda paprikan skulle kokas, snäckorna dödas i kokande vatten, som sedan blandas med vattnet som räkskalen kokats i, och det måste vara rätt mängd vatten, ett glas per portion ris, och riset ska stekas lite, och champinjonerna kokas, och man får absolut inte röra i riset för det rundkorniga riset får inte klibbas ihop, och räkorna läggs i efter halva riskoktiden, och, och, och...
Jag är inte redo att lägga ut receptet på bloggen än, måste lära mig att göra paella själv först, utan hjälp.

I går åt vi hemma hos Jesús pappa och tillbringade en vilsam eftermiddag och kväll där. Han gjorde kycklingpaella till oss, och jag studerade, lyssnade, mindes och la nytt på minnet.
"Det krävs en filosof för att salta."
"Paella lagar man med ett glas vin som sällskap." "Men jag dricker inte vin, vad gör jag då?" "Då kan du lyssna på flamenco istället."
"Du måste hela tiden ligga steget före. Du måste hälla på mer vatten innan riset vet om att det behöver mer vatten."
"Om vattnet inte är varmt får du lura riset och hälla på litegrann på olika ställen så att det inte märker något."

Jag tänkte på min kompis som trodde att paella gör man av kylskåpsrester och sådant som man råkar ha hemma. Jag tänkte på hen när Jesús pappa tog fram kycklingen som legat och marinerats hela natten i olivolja med vitlök och timjan för att få en riktigt god smak i paellan. Och skaldjur och fisk och bläckfisk som varsamt väljs ut, och bara vildskjutna kaniner får användas i kaninpaellan, inga industrikaniner.

Jesús pappas paellor är alltid mycket goda, men när de blir perfekta är varenda tugga en njutning, och man önskar att det aldrig ska ta slut.
Gårdagens paella, med kyckling, champinjoner, sparris, morot, ärtor, bönor, paprika, var en sådan. Tur att det blev så mycket!