Det var riktigt besvärligt att hitta en butik som sålde tandborstar i Lissabon, men till slut hittade vi en liten en, och fastnade båda för den gröna borsten de hade.
- Nej, du får faktiskt ta den blåa, sa Jesús, du gillar ju blått, har alltid blått. Vi kommer att bli förvirrade om du har en grön och jag en blå borste. Ta fel.
Och eftersom det är bland det äckligaste jag kan tänka mig, att borsta med fel tandborste, föll jag för det argumentet. Jag tog den blå.
Men det har ändå rått förvirring.
Jag gillade verkligen den gröna färgen. Vilken var det nu?
Jag är säker på att jag aldrig tagit fel, men funderat ibland hur min tandborste fortfarande kan vara blöt från kvällen innan.
Och det fick sin förklaring i Mengíbar.
Jag visste att Jesús hade borstat tänderna och gick in i badrummet för att göra samma sak. Där låg bara en tandborste på hyllan.
Den blå.
- Du, var är din tandborste, frågade jag honom.
- Den ligger på hyllan i badrummet.
- Nej, det gör den inte. Det är min tandborste som ligger där.
Det blev mycket tyst.
Men jag visste vad han skulle säga.
- Jag trodde att den blå var min...
Och därefter säger han:
- Det är därför som min tandborste har varit blöt ibland. Jag har undrat...
Jesús gröna och min nya blå... Omöjligt att ta fel nu! |
Hahahaha, SÅ kan det gå alltså! Kanske inte så roligt för er båda, men det var roligt att läsa om det :D
SvaraRaderaHehe, jag var så äcklad att jag var tvungen att skratta åt det själv :-)
RaderaSmå namnlappar? :)
SvaraRaderaKramar
Om det inte funkar den här gången så får det bli så.
Radera