Dagen före trettondagen

Några ord om söndagen, dagen före trettondagen som också brukar vara en festlig dag. Då går den stora Reyes Magos-paraden genom Sevilla.
Fast jag gillar inte den, för det är för mycket folk, och inga karameller lyckas jag fånga...

Det närmade sig lunchtid. Jag och Jesús satt på ett av mina favorittorg nära Alameda och åt solrosfrön och rostade, kryddade majskorn och väntade på de andra.
Ernesto var den förste som dök upp.
Det var egentligen lite överraskande att han kom, men han berättade strax: Mitt bland de deppiga karusellerna och stånden som satts upp i Alameda för att lura av  folk ännu mer pengar före jul, fanns en loppcirkus.
En riktig loppcirkus!
Ernesto hade planerat besöket hela veckan utan att få till det, men nu, nu skulle han gå.
Vi blev så klart intresserade och gick för att kolla, men cirkusen var stängd.

Vi berättade för Patri och Jose Alberto som just kommit och bestämde oss för att gå tillbaka senare.
Under tiden satte vi oss på en uteservering och beställde drycker och lite senare en tallrik med olika sorters friterad fisk och bläckfisk. Ännu lite senare olika tapas.
Och vi hade suttit där ganska länge innan vi bröt upp.

Cirkusen skulle ha föreställning från halv fem och därefter varje timme, så vi hamnade på en bar i närheten där eftermatenkaffe, choklad och anissprit intogs i väntan på cirkusen.

Missade halvfemföreställningen men var på plats en timme senare, och fick veta att föreställningen var inställd. Det blev inget före kortegen hade passerat Alameda, men cirkusdirektören visade oss den lilla manegen, lindansarlinan och de andra redskapen i miniatyr.
Det blev aldrig något besök på loppcirkusen, vi hamnade på den nya rockbaren längst bort och fick Roscón de reyes där, och det började bli rätt sent och sedan åkte vi hemåt.
Fin söndag.