Jesús berättar om en elev han haft, en riktig odåga. Han kallar ungen för Han med glasögonen.
- Det är väl rätt ovanligt att den jobbigaste busungen har glasögon? Det förknippar inte jag med bråkstakar, säger jag.
- Nja... Jag tror att de flesta bråkstakar har det. De brukar ha glasögon.
- ...
- Jo, när vi går förbi stöldgäng i Triana (stadsdel i Sevilla) brukar jag alltid tänka att den som har glasögon, att han är den värste.
- Nja jag vet inte om... Eller, vad då stöldgäng i Triana? Brukar vi gå förbi sådana? Hur vet du vilka de är?
- Alla i Triana vet det. Dessutom har jag gått i skolan med många av dem.
- Jaha? Ficktjuvar?
- Ficktjuvar, inbrottstjuvar, bankrånare... En av de värsta var en klasskamrat till mig. Han var hemsk redan när han var liten. Inte mot oss skolkamrater, men han var inte mer än åtta-nio år när han började göra inbrott. När han var tolv rökte han heroin utanför min trappuppgång. Han rånade en bank för en tio år sedan och sköt mot polisen, han sitter nog i fängelse än.
- Öh... Alltså, vi har pratat om det här innan, och vad du än säger så tycker jag ändå inte att Triana verkar ha varit ett jättebra ställe att växa upp på. De flesta av dina barndomskompisar är ju antingen drogmissbrukare, droghandlare eller kriminella på ett eller annat sätt. Din kompis begravning som vi var på för två veckor sedan, mer än hälften som kom är antingen beroende av droger eller säljer dem.
- Jo... På senare tid har jag funderat på samma sak... Det kanske inte är så vanligt, det? Triana kanske inte var en särskilt bra stadsdel...
Vad ville jag ha sagt med det här inlägget då?
Jag vet inte riktigt. Kanske att trots att vi är så lika i nästan allt, växte vi upp på helt olika ställen. Jesús bland höghus, droger, poliser och lek på järnväg, jag nästan i skogen, plockade blåbär, badande i sjön och fångade grodor. Inte förrän jag kom hit och såg småbarnsföräldrar ta kokain på bartoaletter och Jesús bekantskapskrets röka gräs, hade jag någonsin sett någon annan drog än alkohol och cigaretter.
Skyddad värld?
Ja, kanske.
Här har jag tidigare skrivit om ämnet.
Jag tror att man kan vara lika även om man har växt upp på olika ställen. Jesús är ju ingen drogmissbrukare även om han har vuxit upp på ett sånt ställe där han lätt hade kunnat bli det, och det säger ju ganska mycket om hans karaktär =)
SvaraRaderaJag bodde en tid under min uppväxt på ett riktigt dåligt ställe i stan (medelstor svensk stad). Jag SÅG aldrig drogerna men jag visste om att det fanns och vilka som tog dom... Många av dom som jag gick i samma klass som har haft det och har det väldigt jobbigt.
Sen så tror jag att i Sverige så skulle man inte våga röka gräs ute på stan t.ex. Medan här i Frankrike (och i Spanien antar jag) så är det ungefär som att dricka alkohol? Jag har aldrig rökt på och tänker inte göra det heller, det är nog svensken i mig som tänker så, men jag tycker inte illa om dom som gör det heller, man har blivit så van med det på något sätt.
Visst akn man vara lika ändå, det har jag ju ett klart exempel på.
RaderaDu har nog rätt i att i Sverige sker till exempel rökandet aldrig öppet. Här går man ständigt förbi folk på gatan som röker på, och i vänskapskretsar rullas det och skickas alltid runt "cigaretter". Jag stör inte heller av det, har vant mig även om det svenska i mig protesterade lite i början. Det enda jag inte kan vänja mig vid är lukten.