Snigelförsäljaren

Gud, vad han VÄSNAS!
Jag tror att det är han som säljer oliver i lösvikt härnere, det måste vara samma karl.
Nu har snigelsäsongen börjat, och han säljer både små och stora sådana, och vrålar ut nyheten till alla boende runt omkring för att vi ska gå ner och handla.
Jag vill inte ha några sniglar. Jag vill bara att han håller tyst.
Jag har inget emot sniglar som mat i sig, inte alls. Men tycker att de är smaklösa, och den goda buljongen som de kokas i som alla pratar om tycker jag är överskattad.
Nej, jag går och väntar på att Pepe i fruktaffären ska få hem fikon. Inget slår säsongens första fikon.

Jesús pappa ringde igår, och eftersom han så gott som aldrig ringer mig var jag tvungen att svara trots att jag inte hann. Han sa att han skulle göra paella och undrade om vi ville komma över på lunch.
Naturligtvis.
Det var så längesedan jag åt paella att jag pratade med Jesús om hur vi på ett fint sätt skulle framföra att vi ville komma på paellalunch i helgen.
Det behövdes alltså inte.

Datorn, den riktiga datorn (inte den här fjantiga bärbara reservdatorn) är stendöd. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det.
Kan det ha med fläkten att göra? Är det lätt att rengöra en sådan?
Jesús säger att datorn dog på grund av alla mina bilder, och jag vet att jag borde radera, rensa ut och spara ordentligt, men det är så jobbigt. Tar sån tid. De är så många.
Omkring... 8 000 nu tror jag...
Öh... Inte bra.
Inte bra.