Ferian

Klart att vi gick på ferian till slut. Man kan ju inte bo i Sevlla och låta bli att besöka årets stora stadsfest.
Feria de abril, som hålls varje år två veckor efter påsk. De som är riktigt förtjusta i den är där varenda dag hela veckan.Äter, dricker, dansar sevillanas, umgås med vänner och bekanta. Kommer i vackra hästskjutsar eller på hästrygg, sover knappt, åker hem i gryningen.
Överallt i stan ser man kvinnor på väg till ferian, väntandes på buss, taxi eller annan skjuts, vackert klädda i den traditionella klänningen, med sjalar, färggranna matchande smycken, kam och blomma i håret. De är så fina!
Det går inte att beskriva april-ferian i ett blogginlägg - den måste upplevas.

Det var kväll när vi gick dit. Vi hade tillbringat eftermiddagen hos Jesús föräldrar och gick till ferian därifrån. Vi möttes av allt fler festklädda och hästskjutsar på vägen.
Vid Parque de los Principes var alla som vi mötte antingen på väg till eller på väg från ferian, och här hörde vi ljudet av den också.
Vi gick förbi en chocolatería som serverar heta, nyfriterade churros och varm choklad att doppa dem i. Det är där man brukar stanna i gryningen och äta, innan man går hem och sover. Nu var det lugnt där.

Vi tog en promenad på området. Vid den här tiden har hästarna lämnat området och gatorna spolats rena.

Ett stort område har avsatts till ferian i Sevilla. På den ena delen av det finns tivolit och cirkusen. På det andra las casetas. Det är i dessa tältliknande temporära lokaler allt händer. Man äter, dricker och dansar sevillanas och umgås.
Det tråkiga med just Sevillas feria, jag tror att det är unikt för just den, är att man inte får gå in i vilken caseta man vill. Man måste ha en inbjudan, och i dörren står vakter och kontrollerar det.
Dessa tält "ägs" av till exempel föreningar, företag och folk med pengar.

Vi brukar följa med en kompis till hans församlings caseta, men han har flyttat utomlands så vi blev utan. Som tur är finns det några casetas för allmänheten. Det är de olika stadsdelarnas samt de politiska partiernas. De kommunala känner man igen på symbolen som ni ser på bilden ovan. I dessa brukar det vara oerhört mycket folk.

Vi gick till tivoliområdet. De här luftbollarna såg roliga ut, men det var bara för barn.

Istället ställde vi oss, som många andra, i kö till det stora pariserhjulet i ena änden av parken.

Utsikten var fantastiskt. Under oss hade vi hela det lysande nöjesfältet, och längre bort såg man feriaområdet med alla casetas, och ljuslyktorna som lyste upp gatorna mellan dem. Det som sticker upp längst bort till vänster är den stora porten till området.

Det görs en ny port för varje år.

Sedan åkte vi La tren de la bruja. Jesús har minnen från det sedan han var liten och ville inget hellre än att återuppleva det. Man sitter i ett litet tåg som åker runt, runt, och en ilsken clown slår en i huvudet med en kvast så fort han kommer åt. Det går ut på att man ska ta kvasten från honom.

Vi åt lite mat, och stillade därefter sötsuget med chokladdoppade mashmallows på en pinne.
På ferian finns alla möjligheter att stoppa suget med mat, dryck och godis. I stora stånd säljs spunnet socker, kanderade mandlar, färska kokosklyftor, godisstänger med mera med mera.

Det är så vackert på kvällen när alla papperslyktor i gult och orange tänds.
Både inne i och utanför tälten pågår dansen, det är en fantastisk stämning.

Vi var trötta och gick hem vid midnatt.
Utanför barerna längs vägen drack feriafirare öl med hästarna bundna utanför.
Några var på hemväg, precis som vi.