Den positiva versionen eller den...sanna?

Så här skulle jag kunna skriva om söndagen:
Underbart väder. Soligt och varmt och skönt ute. Vi packade ryggsäcken med solkräm, böcker (pluggböcker i mitt fall), munspel, åkte och köpte friterad kyckling och åkte sedan vidare till stadens stora friluftspark Alamillo. Där rådde en fantastisk stämning. Sevillaborna picknickade överallt, spelade fotboll, sov i skuggan av ett träd, åt och umgicks med familj och vänner. Vi slog oss ner i gräset och strax började det spelas sevillanas i närheten. När vi ätit upp matsäcken tog vi en liten promenad, hörde ett hårdrocksband spela en bit bort och...

Det vore sant, men det känns ärligare och sannare att skriva så här i stället:
Underbart väder. Soligt och varmt och skönt ute, precis som dagen innan Vi hade redan bestämt att vi skulle tillbringa dagen i parken, äta lunch och sedan plugga (i mitt fall) och spela munspel och promenera (Jesús), så vi packade ryggsäcken med solkräm, böcker, dryck och lite annat smått och gott och åkte för att köpa en låda friterad kyckling som vi tänkte kalasa på.
Tyvärr, visade sig, så var vägen avstängd. Den stora huvudleden längs floden var avstängd av polis.
Varför?
På grund av att tjurfäktningssäsongen har börjat. Folk skulle ha plats att röra på sig utanför tjurfäktingsarenan.
Det var kaos. Bilköer så långt man såg. Åt alla håll. Det fins liksom inga alternativa vägar, och inga skyltar hade så klart satts upp om avstängningen. Vi gjorde ett försök att köra igenom Triana och kom på så sätt förbi den 500 meter långa avstängningen. Men det var sådana bilköer att det tog nästan en timme den lilla biten.
När vi äntligen kom fram till parken var parkeringen full. Och alla vägar som folk parkerar på också. Det var bara att köra tillbaka, över bron och en jädra omväg för att komma till andra änden av parken. Där fanns ett par platser kvar.
När vi kom in i parken var den proppfull med folk. Varenda trädskugga man såg hade en familj under sig. Det var förfärligt. Rena nöjesfältet. Eller en sandstrand en varm sommardag, ja så var det! Folk precis överallt. Det stojades, åts, lektes, skreks, var en himla glad och positiv stämning, men det var inte vad vi sökte. Vi ville ju bara ha en skön dag utomhus, komma bort från lägenheten, höra fåglar och få lite sol i ansiktet.
Var trötta och på dåligt humör och slog oss ner i första nästan-lediga skugga vi hittade för att äta. Gräset var vått, men inte av dagg visade det sig utan av öl.
När vi dukat upp började det spelas dåliga sevillanas på öronbedövande volym 20 meter ifrån oss, som någon slags aktivitet för barnen tror jag.
Fortfarande på dåligt humör.
Jag förstod att jag inte skulle kunna läsa en sida här.
När vi var mätta gick vi en liten promenad eftersom J tyckts sig höra hårdrock i närheten. Jodå, en grupp unga killar spelade covers, men de slutade precis när vi kom dit.
Vi såg inga fler lediga skuggor, svettades i solen och åkte hem istället.
Hemma kom jag på att jag skulle kunna sitta uppe på taket och plugga, så vi tog hissen upp till elfte våningen för första gången. Men det verkar som om låset har bytts, för ingen nyckel passade till järngrinden som hindrade oss att gå upp för trappan ut på taket. Så det gick inte.

Skräpdag.