Hemma med häftapparat och tvålask

I natt kom jag hem till Spanien igen.
Med tvålask och häftapparat i väskan.
Jag kan inte i ord uttrycka min glädje över tvålasken, så jag nöjer mig med att berätta att jag tycker mycket om att hålla i den, smeka plasten och känna den i mina händer.
Häftapparaten höll på att fastna i Sverige. När väskan hade scannats ville kontrollanten titta igenom den, och rotade i min omsorgsfullt packade väska ända tills hon hittade häftapparaten. Hon rådgjorde med sina kollegor men lät mig till slut ta med mig häftapparaten till Spanien.

Inte snöade det! SMHI behagade skoja. Jag har njutit av vårvädret. Solen har värmt, påskfjädrar har fladdrat glatt i enorma påskris på stan, och jag kom på att inte har upplevt svensk vår på länge. Är det... sex år sedan sist? Och när såg jag egentligen tussilago och vitsippor annat än på bild?

Jag kan glädjande berätta att redan natten innan tentan sov jag utan att vakna en enda gång. Jag som de tre senaste veckorna har vaknat fyra - fem gånger varje natt, varje gång efter att ha drömt om satsanalyser, grammatik och språkvetenskapliga termer.
Det är underbart att sova gott.

Jag råkade, under denna korta intensiva Sverigeresa, upptäcka en ny choklad!
Marabous drömkrisp. Jag har en sådan chokladkaka som fortfarande ligger i väskan, måste göra mig av med den snart. Har inte köpt den till mig själv nämligen...

Kul fakta: krisp heter knas på danska! Haselnötsnougat med knas!