Roadtrip till Jaén och Mengíbar

Idén var bra.
Utnyttja de sista dagarna av julledigheten och åka norrut, till Castilla la Mancha, besöka de knubbiga väderkvarnarna igen, titta på fåglar och borgar och äta gott, men resan tog slut på ett mycket oväntat sätt.

Men första dagen var bra!
Vi åkte från Sevilla på förmiddagen med mandariner, filetes empanadas och Pringles-rör och bästa musiken på.
Det regnade visserligen, men strunt samma, vi var på resa.

Målet dag ett var Mengíbar. Ett rätt litet ställe, men just där finns mitt favorithotell som vi var på för fyra år sedan.

Det är ett gammalt palats, så vackert renoverat, tunga stenväggar och ett litet spa i källaren, som tyvärr bara är öppet på helgerna. Det här var en torsdag.
Jag älskar det här stället.

Vi lämnade väskorna och åkte till Jaén några mil därifrån.
Jag har aldrig varit där tidigare, och Jesús bara en snabbis, med någon körkonsert.
Vi körde högst upp på berget och tog en titt på borgen och utsikten över staden. Det blåste något otroligt och jag var på riktigt rädd att jag skulle blåsa ner.

Sedan blev det en mysig stadspromenad. Jaén är en trevlig stad. Katedralen är mycket vacker, åtminstone på utsidan, invändigt var den stängd.
Mitt emot ligger en mysig bar, de gamla männens bar tydligen, varenda by har en sådan, en bar där bara gamla män samlas. Blodsockret var lågt så vi gick snabbt in för att köpa söt dryck. Och fick en tapa, det är roligt med de här trakterna, man får en tapa med varje dryck.

I Jaén pågick en kul julmarknad som vi kikade på.

Vi gick runt på mysiga gator, sedan var Jesús tvungen att prata med de tre vise männen ett slag om någon julklapp, och då fick jag inte följa med, men sedan åt vi pannkaka (återigen blodsockerfall) och fortsatte promenaden.
Det blev middag på en bar nära katedralen.
Vi beställde en ración köttskivor med paprika och tomatsås.
Det hade inte behövts.
Som sagt får man en tapa med varje glas dryck man beställer här, men vi bor ju i Sevilla och är inte vana vid systemet.
Så förutom köttet kom det fram fat på fat med tapas. Sardeller, pisto, blodkorv, bröd med salmorejo och musslor, friterad grissvål... Vi blev absolut proppmäta.

Det är himla kul det här tapassystemet, man vet inte vad man ska få härnäst. Nackdelen är kanske att man inte själv kan välja vad man ska äta. Och tapasen är inte direkt på köpet heller, drycken kostar mer här än till exempel Sevilla. Men skoj är det!

Nästa dag skulle vi fortsätta mot las Tablas de Daimiel, en stor fågelsjö, men vi hann inte mer än en kvart på motorvägen så hackade bilen till. En gång. Två gånger.
Lämpligt nog var vi just vid en avfart och där körde vi in. Nu ryckte och väsnades bilen ordentligt. Och pom! så tvärstanande den. Vägrade starta. Vägrade rullas.
Vi hade tur. Vi var bredvid en bensinmack, och på området fanns restaurang, hotell samt bilmekaniker.
En mekaniker tog en titt på bilen och bedömde att växellådan var paj.
En bärgningsbil kom och hämtade bilen för att efter helgen köra den till Sevilla, vi blev hämtade med taxi och körda till en restaurang, där vi stannade tills hyrbilsfirman mittemot öppnade och vi kunde hämta ut en hyrbil och ta oss hem.
Snopet.