På gång: Semana Santa

Inget tvivel om saken. Nu är Semana Santa här! I morgon startar det.
I centrum byggs bänkar och stolar upp längs huvudgatorna, de stolar som folk betalar hur mycket pengar som helst för, för att få se alla påskprocessioner på nära håll.
När jag ser avspärrningarna och högarna med stolar som ska ställas upp, påminns jag om det jobbiga med påskveckan i Sevilla. Det är hopplöst att röra sig i centrum. På förmiddagen funkar det, även om det är trångt på grund av stolarna och överfullt av folk. På eftermiddag och kvällar kan man inte ta sig fram, överallt spärras vägen för en eller annan procession och man måste räkna med att det kan ta lång tid att gå någonstans på grund av processionerna och allt folk. Det är bilköer och bussköer och irritation.

Samtidigt är Semana Santa i Sevilla fantastiskt. Det liknar inte något annat. Det måste upplevas. Att stå i mörkret och se botgörarna gå förbi med tända ljus, höra sorgmarscher, se en jättelik koloss vagga fram längs smala, släckta gator till rytmen av orkestern, allt med apelsinblomsdoft i näsan... Det måste upplevas.
Det känns lite tråkigt att vi missar Semana Santa i år, men vi väljer att åka på en liten resa till Portugal istället. Coimbra och byarna runt omkring är målet. Bortugal-Åsa var där nyligen, läs till exempel här eller här om ett par platser dit vi har tänkt oss.

Jag har ett gäng opublicerade inlägg som jag passar på att lägga ut medan vi är borta, kommentera gärna även om jag inte kan svara förrän vi kommer hem igen, jag älskar kommentarer!
Glad påskvecka på er allihop!

Läs gärna här eller här om hur påsken firas i Sevilla.

Huset

Husletandet då, hur går det med det?

Jag berättade ju att det är rätt svårt att hitta ett hus som inte ligger i stad/by/tätort, med trädgård, men jag hittade faktiskt ett. Även om det tog ett tag innan jag fattade hur bra det var.
När jag väl fattade hade jag visst redan flyttat in i tankarna.

Huset ligger ungefär 20 minuter från stan i ett område vi gillar båda två, utanför en trevlig by. Bostaden är rätt nyrenoverad.
Man kommer in i ett långsmalt rum med kök (med köksfönster från vilket man kan se ut över trädgården istället för in i en stenvägg som här), sedan en liten matplats och sist, längst bort, öppen spis och plats för en liten soffa och fåtölj.
Det finns två större rum, det ena skulle bli vårt, det andra Disas... men var skulle vi göra av skrivbordet och arbetsplatsen? Kunde vi ställa in en stor säng i Disas rum och ha som gästrum?

Jag såg för mig hur Disa tultade omkring medan jag bakade bullar (jo det finns ugn också!), hur vi sitter framför brasan när det är kallt, såg framför mig hur jag skulle hänga upp en gunga i det ena stora gröna trädet framför ingången och hur vi skulle grilla med vänner och äta vid ett rött träbord i skuggan av träden. Hängmattan och korgstolen jag skulel skaffa. Hur jag skulle kunna ta finfina bloggbilder utomhus, i riktigt ljus, på alla tortillor och goda spanska rätter vi gör. (jo, jag tänkte faktiskt på det!) Hur vi skulle lägga in en massa oliver och göra olja av resten av skörden (det ingår olivträd), hur Disa skulle plocka apelsiner, hur vi skulle så meloner och aubergine i trädgårdslandet, hur vi skulle... hänga tvätt kanske? På takterassen. Det går en trappa upp dit på utsidan av huset. Hur Pipen skulle fånga små djur att leka med. En liten plaskpool till lillan för heta dagar. Hur vi skulle ta cykeln in till byn, Disa i barnstolen. Gå till floden där man kanske kan bada på sommaren? Vi skulle kunna vara hemma på helgerna och lediga dagar istället för att fly hemifrån och från stan så fort det går.



Fyra timmar innan vi skulle åka och titta på huset ringde ägaren och sa att det var uthyrt.

Blyregn från tornet

Det här tornet som ni ser på bilden finns i stadsdelen Macarena och mäter 45 meter, vilket är den perfekta höjden för hagelskottillverkning.
Det var just sådan tillverkning som det här tornet; La torre de los perdigones, användes till efter att det byggdes år 1890. Högst upp smältes blyet, sedan hälldes det ner på marken, och under färden stelnade dropparna och bildade små kulor i rätt storlek.
På marken stod arbetare och samlade upp hagelkulorna, och sedan förpackades de och såldes.
Numera är det utsiktstorn.

45 spanjorer i flygkraschen

Av de 150 personer som miste livet i flygkraschen i Alperna på tisdagsförmiddagen, var 47 spanjorer.
Klockan tolv hålls en tyst minut, och landssorg i tre dagar har utlysts.
I dag går allas tankar till de döda och deras anhöriga.

Valet i Andalusien - Podemos

Det här inlägget är långt som tusan, men ta er tid och läs det, intresserad av spansk politik eller ej, för det här är vad som händer i Spanien just nu.

Jag skrev ju litegrann om valet i Andalusien.
Nu ska jag berätta lite om det politiska klimatet i Spanien och det nya, populära partiet Podemos som de etablerade partierna är så rädda för.


Något var tvunget att hända. I landet där korruptionen är så omfattande att folk rycker på axlarna över nya avslöjanden, hur grova de än är, det är politiker på regeringsnivå, storföretag, fotbollsspelare, kungahuset som fifflar med pengar. Samma i de båda stora partierna, socialisternas PSOE och högerns PP, även vänsterpartiet Izquierda Unida är inblandat i flera avslöjanden. Det som förvånar en svensk är att de misstänkta jobbar kvar på sina poster. Inte påverkar mutskandalerna valens utgång heller, regeringsmakten växlar alltid mellan samma partier. Lagen är utformad så att en röst på ett stort parti är mer värd än en röst på ett litet parti för att skydda tvåpartisystemet, det är därför det är så svårt att få in nya politiker och idéer. Rösterna är alltså olika värda beroende på vilket parti man röstar på.
Det är en av anledningarna till proteströrelsen 15 M som blev upptakten till Podemos.
Förra året presenterade sig det det då fyra månader gamla partiet i EU-valet och fick så många som fem mandat till Europaparlamentet.

Etablerade partier blev skrämda över att tvåpartimakten var hotad och började föra en förtalningskampanj utan dess like.

Först försökte de förlöjliga partiets talesperson Pablo Iglesias. Det skrattades åt att han var långhårig (han började kallas för Hästsvansen istället för vid sitt namn), det sades att han var smutsig och inte tvättade sig samt att han köpte sina skjortor i en billig lågprisbutik.
Även om jag inte har hört det själv är jag övertygad om att det har sagts att han är homosexuell också, framförallt regeringspartiet Partido Popular brukar ta till det "vapnet" mot partimotståndare.
Podemos växte i popularitet.

Bara för att nämna något om Pablo Iglesias innan jag fortsätter: Pablo Igesias är en man som är svår att trampa på. Han talar som ingen annan. Han vet att  gå till svars. Han har argument och argumenterar ner "motståndare" så fullständigt att det nästan väcker medlidande.
Universitetsprofessor. Att han har utbildning och ett vanligt yrke inger förtroende hos folk, då många styrande politiker i PSOE och PP har plockats från ungdomsrörelserna och aldrig varit ute i arbetslivet.

Partido Popular och PSOE blev än mer oroliga och började försvara varandra i kampen mot Podemos, vilket är mycket anmärkningsvärt då de annars smutskastar varandra på den lägsta nivån. De började skrämmas. Säga i medierna att om tvåpartisystemet försvinner kommer landet att krascha. Podemos är farligt!
De jämförde Podemos med Venezuelas styre, som är ett skräckexempel för många här. En känd reporter i högertidningen El Mundo (här ägs ju nyhetsprogram, tv-kanaler och nyhetstidningar av politiska partier, och reportrarna för deras talan) att Venezuela stöder Podemos ekonomiskt, något som naturligtvis inte var sant.
En högt uppsatt PP-politiker beskyllde Pablo Iglesias för att vara vänligt inställd till terrorgruppen ETA, vilket är det värsta man kan beskyllas för i Spanien.
För det mesta händer ingenting efter sådana grundlösa beskyllningar, som är mycket vanliga, och det är en av många saker som Podemos vill ändra på. Grundlösa, falska beskyllningar för att svartmåla kända personer och politiker. Så de anmälde helt enkelt nämnde reporter samt politikern i ovanstående två fall.
Enligt en ny lag kostar det pengar att göra en anmälan. Podemos uppmanade anhängare via sin hemsida att donera pengar, 300 euro behövdes, och på några timmar hade partiet fått in 13 000 euro. Det som blev över ska gå till framtida anmälningar.

Den senaste tiden har det mest handlat om skrämseltaktik. Vad som händer om Podemos kommer till makten (Podemos har inte som mål att hamna i maktposition utan vill istället förändra politiken i landet). Vad som händer med Spanien. Det har grävts efter skandaler och oegenheter för att visa att Podemos inte är ett dugg bättre än etablerade partier. En tidning har till och med publicerat ett nakenfoto på en Podemos-kandidat i kriget mot partiet.

Politikerföraktet i Spanien är enormt. I undersökningar om vad spanjorerna anser vara landets största problem kommer alltid svaret "politikerna" som ett av de största problemen efter exempelvis arbetslösheten. Och många är tveksamma till om Podemos verkligen är bättre än övriga partier. Alla politiker är likadana, är den allmänna uppfattningen.

Podemos har ändå fått ett imponerade stöd på kort tid. Mycket av det som partiet arbetar för är självklart för en svensk. Oberoende media till exempel. eller att alla spanjorer ska få något slags ekonomiskt stöd eller bidrag vid arbetslöshet. Nästan 700 000 familjer har ingen inkomst alls. Att det ska bli svårt att vräka människor som inte kan betala sina bostäder och som inte har någonstans att ta vägen. Att sänka politikernas löner, straffa även etablerade politiker vid lagbrott, förhindra prisspekulationer mot att styrande senare lovas toppjobb på privata bolag.
Att förändra det politiska systemet så att alla röster blir lika mycket värda. Just den orättvisa skillnaden i röstningen, har oroat Podemos anhängare sedan EU-valet, samtidigt har det fungerat som lugnande besked från motståndarna inför riksdagsvalet 2015. Det här hörde jag i ett nyhetsinslag efter EU-valet:
- Det blir inte samma sak som i EU-valet. Till EU-valet har vi varit tvungna att räkna rösterna på ett annat sätt.
Det syftades på europeiska regler där alla röster är lika mycket värda.



Nu undrar alla vad som kommer att hända i riksvalet i höst...

Resultat valet i Andalusien

Det var fult gjort, men lagligt. Andalusiens president Susana Díaz flyttade fram det andalusiska regionvalet ett helt år för att det nya populära uppstickarpartiert Podemos inte skulle hinna förebeda program och val i Andalusien. I sista stund anmälde det katalanska partiet Ciudadanos, ett högeralternativ till det etablerade Partido Popular, intresse att delta.
Förmodligen blev Díaz seger mindre än väntat. Folk visste vad de skulle rösta på och de båda nykomlingarna fick tillsammans 25 procent av rösterna. Resultat: tvåpartisystemet har spruckit. Nu kommer fem partier regera i regionalparlamentet mot tidigare två stora och ett litet vänsterparti. Regeringspartiet PP tappade en häpnadsväckande stor del av sina väljare och även vänsterpartiet sjönk rejält.

Resultat antal mandat i parlamentet:
Socialistpartiet PSOE: 47 mandat (oförändrat)
Högerpartiet PP: 33 (-17)
Podemos: 15
Ciudadanos: 9
Vänsterpartiet Izquierda Unida: 5 (- 7)

Något som uppstickarpartiet Podemos vill ändra är det orättvisa röstsystemet, i Spanien är en röst på ett stort parti värd mer än en röst på ett litet parti. Som exempel kan nämnas att bakom varje mandat hos PSOE finns knappt 30 000 röster, medan var och ett av Izquierda Unidas mandat har krävt nästan 55 000 röster.

Regionvalet har följts noga eftersom det ger en indikation på hur det kommer att gå i höstens parlamentsval.

Valdeltagandet var högre än 2012; knappt 64 procent mot knappt 61 procent 2012.

Söndag

När jag vaknade hade Jesús redan varit och röstat samt storstädat vardagsrummet och tvättat golvet och hade nästan diskat färdigt hela diskberget i köket.
Jag fortsatte i köket och lyssnade på svensk radio samtidigt och gjorde en tjock tortilla och hade det så skönt.
Disa tränade på att krypa på filten på golvet, och Jesús satt i soffan med notblad framför sig och sjöng inför körövningen på kvällen.
Tortillan åt vi till lunch, den blev ovanligt god. Man får inte ha bråttom när man lagar en tortilla. Den är rätt enkel i sig att göra, men behöver mycket omvårdnad och tid och tålamod för att bli ritkigt god.

Nu väntar vi på resultaten i dagens spännande regionval, precis som de flesta i Spanien och alla i Andalusien. Det man kan säga än så länge är att röstdeltagandet tycks vara större än vanligt.
Jag ska skriva mer om det sedan. Tills dess kan ni lyssna på Beatrice Janzons radioreportage härifrån Sevilla, eller läs detta i Internationalen.

Vuxeninsikt

- Vad då? Ja, och hans fru...

Pratar med Jesús när jag plötsligt hejdar mig, en tanke svävar förbi.
Hans fru? Hennes man? Har jag sagt det?
Jag känner och umgås med folk som är gifta!
Att jag har barn, partner, jobb, betalar skatt, hyr bostad i annat land, har kundkort, körkort... inget av det har fått mig att känna mig så vuxen (och gammal?) som denna insikt, att jag känner och umgås med folk som är gifta. Och att jag skulle kunna vara gift själv.

Cervantes ben ny turistattraktion

Äntligen, nu behöver ingen tvivla längre, det ÄR Miguel de Cervantes ben som ligger
begravda i Trinitariakyrkan i Madrid!
Man har länge trott det, men inte förrän nu, efter att forskarna har undersökt saken grundligt, vet man säkert.
Cervantes bok om Don Quijote räknas till världslitteraturen och sägs vara en av världens mest lästa böcker. Jag har själv inte läst den... men jag ska, det är en bok man bör läsa om man bor i Spanien. Tycker jag.
Cervantes har både studerat och arbetat i Sevilla. Han har dessutom suttit i fängelse här. Det finns en liten skylt på väggen till det som var f'ängelset på Calle Sierpes. Här skrevs en del av Don Quijote de la Mancha.
Det är nästan 400 år sedan Cervantes dog, han avled 1616.
Nu ska Cervantes få en riktig grav. Man hoppas att den kommer att bli lika välbesökt som William Shakespeares grav. Benresterna kommer alltså att locka massturism.
Det är vad som sägs på nyhetsprogrammen (ägda av regeringspartiet) som försvarar de stora kostnader som lagts ner på projektet. Många har uppfattningen att det här har gjorts enbart för att det är val i år.

Rånförsök

- Jag har ringt! Du svarade inte, säger Jesús så fort jag och Disa kommer hem. Han har varit och repat, vi har handlat.
- Nä, batteriet är slut. Vad då? Ville du något?
- Jag var orolig... visste inte var ni var...
Det var så olikt honom det här att jag äntligen la märke till att han verkade lite skärrad.
- Har det hänt något?

Det hade det.
Jesús var på väg hem från replokalen utanför stan, körde genom El Vacie som vanligt, där han stannande för rött ljus.
Då hörde han en dunk i bilen, tittade ut och såg en person med huva för ansiktet skynda iväg och halvt om halvt gömma sig. Någon hade försökt att ta sig in i bilen! Med Jesús i! Tack och lov att bilen låses av sig självt!
- Jag såg honom gömma sig och vänta på någon ny, sa Jesús som först senare fattade vad som hade hänt. Det gick så fort.

Sevilla har rätt många dåliga områden, och El Vacie är ett av dem. Det ligger vid kyrkogården, och här bor fattiga människor i egenbyggda ruckel av diversre material. Det är ingen fara att åka förbi här i dagsljus, inte på kvällen heller trodde jag fram tills nu. Men i fortsättningen kommer jag att ta omvägar förbi det området när det är sent...

Färdig barnmat eller hemlagad

Jaha, så slutade Disa att äta grönsakspuré.
Varför då nu då?
Den är lite fadd och tråkig, det ska medges, så jag tänkte att jag provar en sådan där burk med färdiglagad barnmat som man kan köpa i affären.
Det blev en sådan, och innan jag gav den till Disa smakade jag själv.
Tvi sjutton! Vad äckligt! Och så smaklöst! Säljer de sånt här till små barn? Äter de det?

Jag testade.
Disa äter det inte.
Och även om jag inte har i någon salt i min puré så ger lagerbladen, vitlöken, pepparn och den vilda oreganon en fin smak. Men en gnutta salt bara så skulle jag gärna äta den själv!

Går inte att ha tråkigt med en bebis

Den soliga söndagen tillbringade jag inomhus.
Jesús tog med Disa ut, de åket till konstmarknaden där han pappa säljer tavlor och åt lunch med föräldrarna och stannade där ända till kvällen. För att jag skulle kunna avsluta ett jobb samt beta av mejlhögen. Det är hemskt hur mejl har blivit liggandes obesvarade. Men det är så, min tid för egna saker är efter midnatt när Disa äntligen sover, och då är huvudet för trött och långsamt för mejlskrivning.
En del hann jag med.
Vad jag skulle komma till är att jag hade så himla tråkigt utan Disa och Jesús! Jag hade sett fram emot söndagen i ensamhet, men fy vad tråkigt jag hade. Det är första gången jag har haft tråkigt sedan Disa föddes. Med henne finns ingen tid att ha långtråkigt.