Nytt år - lite oro och mycket livsglädje!

 

Gott nytt år alla!

Var ska jag börja? Jag tänkte börja med julinlägget, som är skrivet men saknar bilder, men jag kommer emellan här med ett litet nyårsinlägg istället, det är ju mer aktuellt.

Ska man summera 2021? Det var ett fint år! Pandemi, javisst, men det har inte bekymrat mig så mycket rent privat, livet har varit så rikt på annat! Första delen av 2021 ägnade vi oss åt förberedelser av flytten. Den första mars flyttade vi in i det här kära huset, som vi hyrköper under två år, för att i mars 2023 förhoppningsvis kunna köpa. Vi har ägnat oss åt att boa in oss, göra det bästa av det som finns ute och inne utan att lägga pengar på det, och det har varit så roliga träffar här. Huset är som gjort för att umgås i. Ungarna springer runt överallt och leker, och vuxna badar, sitter vid brasan, jobbar i trädgården eller äter mat på terrassen. Vilket vänskapsår!

Vi har blivit med hund, och ny katt, och för några dagar sedan kom en liten svanslös katt och behövde hjälp. Den behöver räddas och få ett nytt hem. Någon av er som önskar en liten mysig, svanslös katt? Bara säg till, här är det svårt att hitta hem åt den, och gissningsvis kommer vi snart att behöva hitta hem åt ett gäng kattungar, som vår andra hittekatt nog bär på!

Det har varit en del oro också, som jag hade förutspått. VI har begränsat med tid att spara ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa huset. Det såg ut att bli lätt, men sedan tog mitt jobb slut i september. och det visade sig snabbt att vi inte kan leva på enbart Jesús lön, så det har grävt ett hål i sparkassan för huset. Nu har jag en del jobb kommande månader, men oron är närvarande. Vi vill gärna stanna här. Förutom att det inte blir någon Sverigeresa har vi fått dra in på annat. Det senaste var förskoleavgiften, som är hög här i Spanien. Efter jullovet kommer Runa inte att komma tillbaka till sin förskola. Det är tufft. Det borde vara ett lätt beslut att fatta, för om jag inte jobbar förmiddagar kan hon vara med mig tills Jesús kommer hem från jobbet, och kommande månader jobbar jag på eftermiddagarna några timmar. Problemet är att hon trivs så bra på sin förskola. Hon kommer alltid hem och pratar om sina kompisar och pedagoger och sjunger sånger och gör danser som hon har lärt sig. När Jesús skrev på pappret i torsdags och fick ta hem alla Runas saker var han nära gråten, berättade han, och idag har hon suttit i flera timmar och tittat på sina teckningar och bilder som hon fick med hem från förskolan, hon har glatt berättat för mig om dem medan jag diskret har snörvlat och gömt ansiktet och tänkt på att hon inte ska komma tillbaka dit. Usch, så sorgligt. Men det är mycket pengar.

På nyårsaftonen var vi hemma. Åt en lite festligare middag, inte jättegod. Räkorna skulle ha huvudrollen, men det blev trista risräkor eftersom fiskaffären hade stängt på grund av covid. Disa festsminkade Runa och mig och sig själv med glitter. Runa var den första att somna, därefter somnade Jesús. Disa och jag tittade på Emil i Lönneberga tills jag kom på att klockan snart skulle slå tolv. Då skyndade vi ut i köket, i bakgrunden hörde vi Nyår på Skansen på, jag tog fram skåldricka som stått på kylning och snabbt som sjutton räknade vi upp tolv vindruvor var, man ska ju äta en druva vid varje klockslag här i Spanien. Vi hann inte tillbaka till datorn i vardagsrummet, utan stod vid matbordet och lyssnade till klockslagen, skålade och proppade in druvor i munnen. Ute sköts inga raketer, men flera grannar plågade oss (mig) med smällare. Disa somnade, och jag var vaken till fyra och planerade trädgården. Mycket roligt, men Jesús tyckte inte att det var ett dugg roligt att höra om mina idéer, eftersom det för honom är fullkomligt otänkbart att lägga pengar på några växter det här spar-året.

De senaste dagarna har det varit varmt. 20 grader i januari, tack vare något sällsynt väderfenomen, det är galet! Och underbart! I onsdags åkte vi till stranden, ungarna var alldeles lyckliga, jag plockade snäckor och Disa badade, den galningen!

På nyårsafton badade hon i vår pool, och på nyårsdagen var vädret så ljuvligt att man inte ville annat än vara ute. Trädgårdsdag, bestämde vi. Och som vanligt ändras planerna allt eftersom dagen fortlöper. Disas kompis Nora och hennes föräldrar kom, de hade med sig en massa lunchmat och trädgårdsredskap, tjejerna lekte, Lincoln och Cristina hjälpte Jesús i trädgårdslandet och jag gjorde fisk- och skaldjurspaj. Sedan kom Disas nya klasskompis och hennes pappa. Till slut jobbade alla i trädgården utom jag, som var den som längtade mest efter just det, men pajen tog så lång tid. Det blev en långlunch vid fina bordet på terrassen, och medan ugnarna härjade satt vi kvar tills det blev mörkt och kallt, och brasan behövde tändas. Det är roligt att det är högt i tak. Var och en har sin åsikt, här har vi personer som varken tror på coronapandemi eller klimatförändringar, och personer som är precis raka motsatsen, och folk mittemellan. Berikande, underhållande, frustrerande och tankeväckande, men ingen blir osams, och senare blir man erbjuden färska ägg av meningsmotståndare, och erbjuder själv hjälp med hönsen.

Jag tror att 2022 också kommer att bli ett bra år, om vi slipper allvarliga sjukdomar (mitt enda pessimistiska drag handlar om dödliga sjukdomar i närmsta familjen). Grundglädjen är djup och intakt, optimismen också, det är så roligt att leva just här, just nu, med alla människor som finns runt omkring, både min egna lilla familj och alla vänner här i bergen! Oron över sparandet kommer att bestå, men bara drygt ett år till, sedan är tiden ute. Jag hoppas att det kommer att gå bra med jobb och sparpengar, och att vi får stanna!

Vad känner ni inför det nya året?

Nyårsaftonbad