söndag 2 januari 2022

Nytt år - lite oro och mycket livsglädje!


 

Gott nytt år alla!


Var ska jag börja? Jag tänkte börja med julinlägget, som är skrivet men saknar bilder, men jag kommer emellan här med ett litet nyårsinlägg istället, det är ju mer aktuellt.


Ska man summera 2021? Det var ett fint år! Pandemi, javisst, men det har inte bekymrat mig så mycket rent privat, livet har varit så rikt på annat! Första delen av 2021 ägnade vi oss åt förberedelser av flytten. Den första mars flyttade vi in i det här kära huset, som vi hyrköper under två år, för att i mars 2023 förhoppningsvis kunna köpa. Vi har ägnat oss åt att boa in oss, göra det bästa av det som finns ute och inne utan att lägga pengar på det, och det har varit så roliga träffar här. Huset är som gjort för att umgås i. Ungarna springer runt överallt och leker, och vuxna badar, sitter vid brasan, jobbar i trädgården eller äter mat på terrassen. Vilket vänskapsår!

Vi har blivit med hund, och ny katt, och för några dagar sedan kom en liten svanslös katt och behövde hjälp. Den behöver räddas och få ett nytt hem. Någon av er som önskar en liten mysig, svanslös katt? Bara säg till, här är det svårt att hitta hem åt den, och gissningsvis kommer vi snart att behöva hitta hem åt ett gäng kattungar, som vår andra hittekatt nog bär på!

Det har varit en del oro också, som jag hade förutspått. VI har begränsat med tid att spara ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa huset. Det såg ut att bli lätt, men sedan tog mitt jobb slut i september. och det visade sig snabbt att vi inte kan leva på enbart Jesús lön, så det har grävt ett hål i sparkassan för huset. Nu har jag en del jobb kommande månader, men oron är närvarande. Vi vill gärna stanna här. Förutom att det inte blir någon Sverigeresa har vi fått dra in på annat. Det senaste var förskoleavgiften, som är hög här i Spanien. Efter jullovet kommer Runa inte att komma tillbaka till sin förskola. Det är tufft. Det borde vara ett lätt beslut att fatta, för om jag inte jobbar förmiddagar kan hon vara med mig tills Jesús kommer hem från jobbet, och kommande månader jobbar jag på eftermiddagarna några timmar. Problemet är att hon trivs så bra på sin förskola. Hon kommer alltid hem och pratar om sina kompisar och pedagoger och sjunger sånger och gör danser som hon har lärt sig. När Jesús skrev på pappret i torsdags och fick ta hem alla Runas saker var han nära gråten, berättade han, och idag har hon suttit i flera timmar och tittat på sina teckningar och bilder som hon fick med hem från förskolan, hon har glatt berättat för mig om dem medan jag diskret har snörvlat och gömt ansiktet och tänkt på att hon inte ska komma tillbaka dit. Usch, så sorgligt. Men det är mycket pengar.

På nyårsaftonen var vi hemma. Åt en lite festligare middag, inte jättegod. Räkorna skulle ha huvudrollen, men det blev trista risräkor eftersom fiskaffären hade stängt på grund av covid. Disa festsminkade Runa och mig och sig själv med glitter. Runa var den första att somna, därefter somnade Jesús. Disa och jag tittade på Emil i Lönneberga tills jag kom på att klockan snart skulle slå tolv. Då skyndade vi ut i köket, i bakgrunden hörde vi Nyår på Skansen på, jag tog fram skåldricka som stått på kylning och snabbt som sjutton räknade vi upp tolv vindruvor var, man ska ju äta en druva vid varje klockslag här i Spanien. Vi hann inte tillbaka till datorn i vardagsrummet, utan stod vid matbordet och lyssnade till klockslagen, skålade och proppade in druvor i munnen. Ute sköts inga raketer, men flera grannar plågade oss (mig) med smällare. Disa somnade, och jag var vaken till fyra och planerade trädgården. Mycket roligt, men Jesús tyckte inte att det var ett dugg roligt att höra om mina idéer, eftersom det för honom är fullkomligt otänkbart att lägga pengar på några växter det här spar-året.

De senaste dagarna har det varit varmt. 20 grader i januari, tack vare något sällsynt väderfenomen, det är galet! Och underbart! I onsdags åkte vi till stranden, ungarna var alldeles lyckliga, jag plockade snäckor och Disa badade, den galningen!




På nyårsafton badade hon i vår pool, och på nyårsdagen var vädret så ljuvligt att man inte ville annat än vara ute. Trädgårdsdag, bestämde vi. Och som vanligt ändras planerna allt eftersom dagen fortlöper. Disas kompis Nora och hennes föräldrar kom, de hade med sig en massa lunchmat och trädgårdsredskap, tjejerna lekte, Lincoln och Cristina hjälpte Jesús i trädgårdslandet och jag gjorde fisk- och skaldjurspaj. Sedan kom Disas nya klasskompis och hennes pappa. Till slut jobbade alla i trädgården utom jag, som var den som längtade mest efter just det, men pajen tog så lång tid. Det blev en långlunch vid fina bordet på terrassen, och medan ugnarna härjade satt vi kvar tills det blev mörkt och kallt, och brasan behövde tändas. Det är roligt att det är högt i tak. Var och en har sin åsikt, här har vi personer som varken tror på coronapandemi eller klimatförändringar, och personer som är precis raka motsatsen, och folk mittemellan. Berikande, underhållande, frustrerande och tankeväckande, men ingen blir osams, och senare blir man erbjuden färska ägg av meningsmotståndare, och erbjuder själv hjälp med hönsen.

Jag tror att 2022 också kommer att bli ett bra år, om vi slipper allvarliga sjukdomar (mitt enda pessimistiska drag handlar om dödliga sjukdomar i närmsta familjen). Grundglädjen är djup och intakt, optimismen också, det är så roligt att leva just här, just nu, med alla människor som finns runt omkring, både min egna lilla familj och alla vänner här i bergen! Oron över sparandet kommer att bestå, men bara drygt ett år till, sedan är tiden ute. Jag hoppas att det kommer att gå bra med jobb och sparpengar, och att vi får stanna!


Vad känner ni inför det nya året?




Nyårsaftonbad


12 kommentarer:

  1. Håller tummarna för att det löser sig med jobb och hus för er!

    SvaraRadera
  2. Vilket härligt inlägg! Jag hoppas också att ni lyckas spara ihop alla pengarna i tid! En gång när jag hade superlåg inkomst skrev jag upp vartenda köp i en bok. Då kände jag att jag hade kontroll. Hoppas ni inte behöver gräva mer i sparkontot utan bara kan fylla på det, poco a poco... :)

    SvaraRadera
  3. Hoppas det löser sig med sparandet och att huset kan bli ert! Vad sorgligt att behöva säga upp förskolan, men Runa får det säkert bra med dig och med Jésus också.

    Tycker det låter så härligt med era vänner som kommer och går! Nu under jullovet har vi umgåtts mycket med både familj och vänner och jag känner verkligen hur jag saknat det under höstterminen när det inte funnits tid eller energi till annat än jobbet och (de egna) barnen. Inför det nya året är det något jag tänkt mycket på - om jag borde jobba mindre, eller om jag borde jobba smartare, eller om jag bara ska tänka som jag brukar, att "det lugnar nog ner sig snart". Känns iofs som lite av ett lyxproblem med ett stadigt jobb jag trivs med, men ändå! Det är väl min tankenöt inför 2022.

    Hoppas det blir ett fint år för er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, det är så viktigt med människorna runt omkring! Har du möjlighet att jobba mindre? Det där med att det nog lugnar ner sig snart tror jag inte brukar hända... Hoppas att du hittar en lösning det här nya året!

      Radera
  4. Otroligt att det är så varmt! Sorgligt med förskolan, men hoppas att det blir bra ändå! Önskar god fortsättning på det nya året!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack detsamma1 Det finns fördelar med att hon är hemma också - språket!

      Radera
  5. Vilket härligt liv du lever tillsammans med din familj och alla era trevliga vänner :)! Lycka! Och att ni är friska och slipper känna av coronan alltför mycket. Skönt.
    Pengar är inte allt här i livet men min mamma brukade säga att "det är roligare att ha än inte ha..." och det har hon ju rätt i ;)!
    Fina bilder från er trädgård med poolen. Disa är ett riktigt vattendjur :)! Underbart att hon får bada så mycket. Hur långt från havet bor ni egentligen? Jag trodde att det var ganska långt, men så är kanske inte fallet.
    Jag känner både oro för det nya året men också en viss förtröstan. Vi borde väl ha lärt oss något av klimat- och miljöforskningen, vetskapen om den orättvisa fördelningen av jordens resurser OCH pandemieländet men jag tvekar. Människor med makt och pengar stoppar gärna sina huvuden i sanden och gör ingenting eller så fortsätter de att ha det bra själva. Ett tag till. Tills det är försent.
    Vi får hoppas på nästa generation och hoppas på en hel del tur!
    Gott nytt 2022 i alla fall :D! /Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ganska långt till stranden, det tar ungefär en och en halv timme att åka. 10-11 mil. Så vi åker inte så ofta.
      Undrar vad som kommer att hända framöver. Jag tror att pandemin inte kommer att hålla i sig så länge till, men klimatförändringarna känner jag mig inte hoppfull inför. Jag tror inte att något kommer att hända, som får de som har möjlighet att göra något att faktiskt göra det.

      Radera
  6. Jag förstår oron och att det måste kännas trist att Runa inte kan vara på dagis, men är säker på att ni gör det bästa av att hon istället är hemma ett tag.

    Kul att höra om folk som har olika åsikter men ändå kan hålla sams och acceptera, tolerera och respektera oliktänkande. Verkar bli allt mer sällsynt nuförtiden!

    Härligt med sol och värme i mitt i vintern - vi var också till stranden och hela familjen badade på nyårsafton.

    Hoppas på ett år med många goda nyheter för oss alla!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nyårsdoppet! I vår familj var det bara Disa som vågade :-)

      Ja, jag tycker om att man kan vara öppen med sin åsikt. Det är spännande när folk tänker annorlunda än en själv, man vaknar till och behöver pröva sina åsikter.

      Radera

ny gadget

ny gadget