Julen 2021

Jag har för första gången på mina 14 år i Spanien INTE varit julbitter över att vara här istället för i Sverige, det känns bra! En jul i Spanien KAN inte bli som en jul i Sverige, det är ingen idé att försöka, men det kan bli trevligt ändå.

Lucian blev lite konstig kanske. Vi blev inbjudna till luciafirande på Ikea igen, jag tog med barnen och var med i luciakören. Men vi var kassa. Många hade dragit sig ur både kören och Ikeafirandet på grund av ökad smittspridning, så vi var tre vuxna och fyra barn (bara två av dem tillräckligt stora för att sjunga) som hoppades på att någon mer skulle dyka upp. Till slut kom det ett par tonåringar i sista stund, samt ett par vuxna som var så sena att de fick ansluta på vägen, och så tågade vi upp för trappan, sjungandes i olika tonarter. Jag tyckte att vi började på samma tonart, flera gånger, men plötsligt hörde jag att det sjöngs i en helt annan tonart längre bak i vårt korta tåg. Jaja. Ingen kommer väl för att höra luciatåget, utan för middagen. Det är ju det som är grejen med luciafirandet på Ikea, att träffa de andra svenskarna i området, vi ses bara en gång om året. Men på grund av smittspridningen skulle alla sitta stilla vid sina bord och bli serverade mat, minglet och pratet var borta. Och maten kom efter lång väntan, kall, och ett par barn vid vårt bord var fortfarande hungriga efter sina små portioner. Hade vi ätit en våning ner i den vanliga restaurangdelen hade maten varit varm, alla hade blivit mätta, och det hade kostat hälften så mycket. Vi undersöker redan andra möjligheter till luciafirande 2022, det är nog dags att fira lucia utan Ikea.

Precis som jag trodde är det mycket lättare att göra julmysigt i det nya huset. Brasan sprakade, vedförrådet var påfyllt, vi hade den lilla läskiga plastgranen (jag ryser när jag nuddar plastbarren och trasslar plastbelysning över plastgrenarna på granen, som dessutom heter Fejka) som lyser trevligt. Runa tog det på stort allvar att klä granen. Jag hade hämtat mina jullådor från Sverige, som stått på Gorettis vind, och vi hade en massa julpynt att klä granen med.

Det roligaste för Runa var ändå när Jesús och Disa satte upp julkrubbe-byn på byrån i hallen. Fortfarande, efter tre veckor, drar hon dit en pall och leker med figurerna och djuren nästan varje dag.

Julbordet på julaftonen blev det godaste vi haft. Jag hade beställt svensk limpa, potatissallad, cider och must på nätet, och förutom det hade vi sill, köttbullar och prinskorv, rökt lax, ägghalvor med kaviar, pata negraskinka, chorizo, hemgjord skagenröra (under julen säljs dill i mataffären!) samt skaldjur från fiskaffären; krabb-ben, musslor och de godaste, krämigaste räkor man kan tänka sig!

Som vanligt krockade vår spanska lunchtid med Kalle, så vi åt medan programmet gick på min lilla bärbara dator, som ställdes på en bänk i köket. Det borde sändas senare :-)

Disa hade haft enorma förväntningar på julafton. De infriades tyvärr inte. Barnen brukar få en julklapp som är lite större, roligare, och sedan småsaker som visserligen är kul att leka med, men som inte sticker ut. Nåväl. Disas roliga julklapp fastnade på posten. Den kom inte fram i tid. Samtidigt hade hon själv för första gången köpt egna julklappar, den allra finaste ask hon kunde hitta, med små spegelskärvor, till mig och Jesús, och en mycket populär docka som ändrar färg i varmt vatten till Runa. Hon var så nöjd med presenterna till oss, och trodde att hon skulle få något lika fint själv. men medan Runa lyckligt lekte med en igelkottsfamilj, dockan från Disa och ett picknickset med små koppar, skedar och fat, hade Disa bara fått ett paket leklera, vantar och inte mycket mer. Senare blev det flera roliga saker från släkt i Sverige och Finland (egentligen inte min finska släkt, utan min brors), men ja... Hon försökte att inte visa sin besvikelse, men den var svår att gömma.

På juldagen började Disa tycka att det var tråkigt med jul och jullov. Varför kunde vi inte ringa någon av hennes kompisar, så att de kunde leka? Hon hade varit ensam med oss sedan skolavslutningen. Hade jag varit ärlig hade jag kunnat säga, att idag är det den 25 december, den enda dag på året som det är helt otänkbart att träffa kompisar att leka med, det finns inte en enda unge i hela Spanien som inte firar jul med sina kusiner, fastrar och farföräldrar och andra släktingar, utom du och Runa. Men det sa jag förstås inte. Jag kände mig bara så enormt less och irriterad på Jesús familj. I Spanien är släkten och familjen oerhört viktig, inte ens risk för coronavirus hindrar släktingar från att ses, allra minst under julen då det är extra viktigt att vara tillsammans. Julaftonskvällen och -natten firas tillsammans, juldagen likaså, nyårsafton och så förstås trettondagen, då man åker runt bland släktingarna och byter julklappar och äter roscón de reyes och tittar på parader tillsammans. I Jesús familj saknas dock intresset för att träffas. Det har minskat sedan Jesús mamma gick bort, och nu tycks det obefintligt. Alla Disas klasskamrater åkte iväg redan efter skolavslutningen den 22 december, för att träffa mor- och farföräldrar som längtade efter dem, några reste över hela Spanien för att ses, andra hade sina släktingar på bara en och en halv timmes avstånd, precis som vi. Men vi var kvar hemma. Nu tycker jag visserligen om att vi inte behöva bila iväg till traditionellt julaftonsfest sent på kvällen som alla andra, och behöva hålla sig vaken till småtimmarna, men det känns hemskt tråkigt att mina tjejer inte har släktingar som vill träffa dem. De har fastrar och farbröder och farfar och kusiner och sysslingar i Sevilla. Men de firar jul med sina partners släktingar istället, så deras egna barn får en massa kusinlek och uppmärksamhet från annat håll. Mina ungar blir ensamma eftersom de egentligen bara har släkten på Jesús sida. Och lite släkt i Sverige, men den är svår att träffa på grund av avståndet. De växer upp nästan utan släktingar.

På annandagen kom dock en kompis hem från sitt släktfirande, och hon kom och lekte med Disa på kvällen. Dagen därpå kom ett par andra kompisar hem, så hela jullovet spenderas inte i ensamhet.

Barnen provar skumtomtar för första gången, kom med posten!

Ja, det blev kanske en lite ledsam avslutning på julinlägget. Men nu är det trettondagen, den gladaste och roligaste dagen under de spanska julveckorna, och nog har den börjat bra! Men det får vi ta i nästa inlägg!