Vårvindar friska

I dag är det Valborgsmässoafton. ja, det vet ni förstås, ni som bor i Sverige. Övriga, tja... Åtminstone jag har svårt att komma ihåg det, men nu hittade jag en sån fin version av Vårvindar friska och blev påmind. Ta och hör den, vet ja!

Här regnar det igen, men innan regnet hann jag plantera om 13 tomatplantor och en hallonbuske.

I går gick vi till godis- och brödaffären vid torget för att köpa lördagsgodis. Klubba till Disa, choklad till mamma. Hon älskar klubbor.
Där på torget var det massor av folk. Det visade sig vara Semana Santa Chica; påskprocessioner med enbart barn. De hade byggt upp kolosser med kristusfigurer och jungfru Marior som de bar på, sörjande svartklädda kvinnor i klackar (småflickor) och hela köret. Vi var ute i ett par timmar och kollade, åt godis och lekte på lekplatsen på torget.
Lite kul, och samtidigt irriterande att till och med i dessa barnkorteger är könsrollerna så tydliga. Det MÅSTE vara pojkar som bär kolosserna, trots att de inte väger någonting och så vidare. Pojkar som är trumslagare och bär kors. Flickorna får i princip bara spela sörjande kvinnor. i klackar.

Nu har jag satt på ett element och ska göra färdigt ett jobb. Jag har förbjudigt mig själv att gå ut och titta till växterna innan det är färdigt, eftersom det är det jag allra helst gör just nu. Mina växter. Det har blivit en passion. Vem säger att lycka inte kan köpas för pengar? I fredags köpte jag ytterligare en säck jord, sju krukor, gödningsmedel, snöre, en liten körsbärstomatplanta och tolv små raff-tomatplantor, och lycka kanske inte kan mätas i lerkrukor, däremot att få växterna att växa, trivas och må bra... Och äntligen har något av det jag sått tittat upp. Vad det är blir en överraskning, för det jag skrev på glasspinnarna har suddats ut av regnet.
Glad Valborg på er!