tisdag 18 april 2017

Påsklunch i Portugal

Det finns så många bra saker med att bo i Aracena. Kulturen, skönheten, bergen, skogen, byarna, den svala kvällsluften på somrarna... Och närheten till Portugal.
Ungefär åtta mil är det till gränsen, och vi har åkt flera gånger för att äta lunch i grannlandet och tillbringa eftermiddagen där.
På påskafton gjorde vi en ny tur. Den här gången åkte vi till Moura. Den står med i vår guidebok över vackra portugisiska byar, och det räcker som anledning. Det slår aldrig fel.




Det blev en sådan skön, fin dag. Kanske för att det inte fanns så mycket att göra i Moura än att strosa runt. Borgen var stängd, och fler sevärdheter finns egentligen inte, så vi hade inte bråttom någonstans.






Vi åt lunch på ett litet ställe med udda blommiga tallrikar  mittemot borgen.




Jesús valde böngryta, jag torsk med lök. Det var så gott.






Vi kikade in i kyrkan bredvid (São João Baptista), Jesús blev förtjust i kyrkporten och jag i kaklet därinne.




Därefter kommer man till en behaglig park med fiskdamm, sköldpaddor, ankor och en lite pergola som det kommer rockmusik från.




Äldre män spelade spel (det verkar vara så roligt att vara pensionär i Portugal!)...




... och längst bort i parken finns en riktigt bra lekplats för ungar i alla åldrar där vi stannande en lång stund, och det enda som fick Disa att lämna den var löftet om glass.
Den intogs på en kafeteria där en grupp äldre män satt och drack mineralvatten och sjöng portugisiska sånger.
Den, skriver jag, men vi åt förstås glass båda två. (Jesús var fortfarande mätt efter böngrytan.)




Vi promenerade på mysiga gator med en massa blomsterarrangemang. Disa var så glad hela tiden, vi också, och vi avslutade besöket i en portugisisk mataffär, vilket är tradition vid varje besök i Portugal. Deras mataffärer är så roliga. (Spanska mataffärer är de tråkigaste som finns!) Jag gick runt länge, och köpte med ett påskbröd med ett helt kokt ägg i, läskedryck, plockmat till nästa dags picknick och lite annat kul.
På hemvägen skulle vi besöka en fin liten by i våra Aracenaberg, men vi hamnade vilse så det blev inget. Men vi fick åka på små sommarvägar kantade av vallmo, ladanumcistros och andra blommor i alla färger. Fåglarna kvittrade, vi såg gamar och storkar och en gammal man som ledde en liten häst med kärra, på vilken det satt en hund.
Det var ljuvligt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

ny gadget

ny gadget