Lusen.
Disa hade fått lus. Löss. Min skräck (här och här står det om det).
Ett intensivt kliande. Jag vågade inte titta efter. Det fick Jesús göra. Han hittade ett odjur och jag ville försvinna i ett slukhål.
Det var på söndagen. Även om ett av apotek i trakten alltid måste ha öppet kvällar och helger så får man bara handla där om man har recept här. Så jag fick vänta till måndagen.
Här är det så vanligt med löss att det finns lusmedel och -kammar i livsmedelsaffären. (Kolla på Mercadona, ni som behöver. Köp för allt i världen inte en löjligt dyr kam på apoteket.) Jag visste inte vilket jag skulle ta. "Är det mycket", undrade den jag frågade. Det hade jag ingen aning om, jag hade inte tittat efter.
Medlet var starkt och Disa skrek att det gjorde ont och grät sig igenom den 15 minuter långa behandlingen.
Möjligtvis fick hon i munnen (!) också, det kan ha varit det hon klagade över (!).
Jag körde på mig själv också, jag hade säkert, tänkte jag.
Rös över hur äckligt det var (jag likställer löss med fästingar, som jag avskyr djupt). Kammade ungen och hittade... ett odjur, halvdött. Och några ägg. Hade läst att de kan vara både vita och svarta och visste inte om det svarta var gnetter, som det också heter, eller jord från när Disa välte en blomkruka över huvudet.
Det var vidrigt.
Jesús jobbar till sent varje dag den här veckan så han, som inte tycker att det är så äckligt, kunde inte hjälpa till alls. (men han fick kamma igenom mitt hår på kvällen. Påstår att det inte finns något, men jag undrar om han var så noggran, litar inte på någon.
Nästa dag kliade det inte längre på Disa, och efter en till genomkamning hittade jag bara en gnet.
Var mindre äcklad nu.
Konstaterar att det är väldigt svårt att luskamma ett barn med lockar. Kan ni föreställa er det? Ett hår som man behöver specialkam för att ta sig igenom, på riktigt. Vad enkelt det måste vara att göra det här på ett barn med kort, rakt hår!
Även om jag är mesig när det gäller löss måste jag ge mig själv pluspoäng för att ha lyckats dölja mitt lusäckel för Disa, hon kan inte ha märkt någonting.
Två odjur och några gnetter. Inte så farligt, tror jag. Egentligen.
Ja men hu vad jobbigt!! Läakigt men du var tuff där. Min dotter hade också lockigt hår som liten (inte nu!)och dessutom håröm så det var hemskt att kamma utan löss :-)Grin och gnäll. Fick klippa av det till slut :( ...Mitt stora bb (15) har lockigt fortfarande och jobbigt att kamma igenom. Kommer inte ihåg vad man använde för medel...Inte kul i alla fall! Hemska djur och fästingar ryser jag av.
SvaraRaderaKram P ♥
Tips till barnbarnet: en mycket bredtandad kam för lockigt hår! Finns att köpa på många ställen här, till och med på Mercadona. En svart, konstig sak.
RaderaVad tråkigt att du fick klippa av året på henne! Var det på grund av odjuren?!
Jag vet hur jobbigt det är att luskamma sådant hår...på sig själv! Här har vi också löss och kammar och kammar. Vi har en dyr specialkam som tar med löss och gnetter och ägg, men man måste kamma flera dagar i rad.
SvaraRaderaGnetterna fastnar inte i vår luskam! Jag köper gärna den dyra varianten, för vi får ta gnetterna för hand! (ryyyser)
RaderaSonen har ju rakt och kort hår. Men tjockt! Inte det lättaste i alla fall. Men lättare än på mig. Alltså det är såååååååååååååå äckligt!
SvaraRaderaProva även att ta olivolja i stället för de där dyra medlen. Bättre för plånbok, hud och hår. Det ska tydligen gegga igen så att äcklen kvävs.
Haha, tänkte du på min kommentar från november förresten? :) Och attans att du inte köpte en kam så du var förberedd.
RaderaUndrar hur många gånger jag har kliat mig i hårbotten under det att jag läst och skrivit detta nu. FYYYY vad de är äckliga!
Oh ja, visst har jag tänkt på den kommentaren! Många gånger! Allra mest förra lördagen när vi upptäckte skiten! Och jag minns att Jesús var så emot att köpa något som inte behövdes (mkt sparsam) och att jag tills slut höll med om att vi kunde låta bli, när han sa att det kanske inte skulle komma på flera år. Ångrarångrarångrar att jag lät mig övertalas till att låta bli.
Radera