Saker som hänt senaste tiden

Inte ett inlägg på en vecka. Men det går i ett. Jag har en vinbärsbuske som stått i nästan två veckor och väntat på att bli planterad, och jag har inte haft möjlighet att göra det. Eller tomatplantorna som väntat i en vecka nu. Jorden och krukorna står bredvid och jag vill inget hellre än att gå ut i pation och plantera, men inte en chans. Eller Disas möbel som jag målat klart och vill skruva ihop, inte heller det har gått. Men jag har hunnit köpa ett par tvingar. Vad jag har lärt mig på det här projektet! Självklara ord på svenska, men ord som jag aldrig förut har behövt kunna på spanska. Vattenlöslig färg. Motsvarande lacknafta. Borr. Och tvingar.

Men nu passar jag på att skriva lite om vad som har hänt den senaste tiden.
Jesús jobbade till sent varje kväll förra veckan på grund av betygsättning för andra trimestern.
Vi har kämpat med löss, och just nu är jag så irriterad över att Jesús GLÖMDE att köpa lusmedel när han var och handlade, det ENDA viktiga på den fem punkter långa listan. Och affärerna öppnar inte förrän på lördag igen.
Disa och jag har varit på påskpyssel på Ikea tillsammans med andra svenskspanska barn och föräldrar. Vi var inte många, och Disa åt upp chokladäggen som påskriset skulle dekoreras med med en gång och målade på favorittröjan med färg som inte går bort i tvätten, men vi hade roligt båda två, det var roligt att träffa de andra och prata svenska och prata om saker som man tänker på som svensk (förälder) boendes i Spanien.

Vi har haft besök av Blogg-Tove och hennes M och lille G. jag träffade henne och M för fem-sex år sedan en dag i Sevilla. Sedan dess har de flyttat till Umeå tillsammans, M har fått jobb och lärt sig svenska, och de har fått lille G, nu sju månader och den sötaste, roligaste sjumånadersbebis man kan tänka sig. Som en liten trollunge med det uppstående håret och speciella ansiktet, och det är skrivet som den bästa komplimang.
Jag fick en stor påse med saltlakrits och kexchoklad, direkt från Sverige, och den som har varit borta länge vet hur stark känslan är när man plötsligt håller i något som kommer "hemifrån" i handen helt plötsligt.
Vi hade picknick, såg en söt orm i en bäck med tårpil bredvid, Tove och jag åkte och badade på det lilla fina hammamet i Línares, och tittade på byn och drömde (i alla fall jag) om de makalöst fina små husen med trädgårdar fulla av apelsinträd. och pratade om kulturella skillnader. Tove upptäcker en hel del när hon för första gången hälsar på de spanska svärföräldrarna med barn. Läs gärna på hennes blogg Tovetankar.

Efter det besöket kom en av Jesús kompis och hälsade på i några dagar, men honom träffade jag inte så mycket för jag hade så mycket jobb. Åkte dessutom till Sevilla på tisdagen för att gå på bio med ett par svenskelever. En man som heter Ove visades på Avenida 5 Cines, den enda biografen som visar film på originalspråk, och Ove-filmen ville jag gärna se eftersom boken är så bra. Vilken tur att den kom hit! Och tur att vi gick just då. Enligt internet skulle den gå hela veckan, men när jag kom dit var affischen borta, för det var sista föreställningen, och vi var ensamma i salongen. Men det är klart, vem går på svensk film klockan 16, i påskveckan dessutom?
Vi grät allihop.
Men det var verkligen roligt. Mindre roligt var att jag fick parkeringsböter. Jag var glad att jag hittade parkering utanför klostret, utanför centrum, påskveckan och allt, då stan fylls till brädden av tursister, hemvändare och bilar, men är jag kom tillbaka till parkeringen hade varenda bil en p-bot fäst på rutan. En ilsken dam stannade till och pratade, för där parkerar hon varenda dag när hon går till jobbet annars, men vid sådana här tillfällen, då passar de på och bötfäller så många de kan.

Disa har varit "protagonista" i sin förskolegrupp, vilket betyder att hon får hjälpa pedagogen med lite sysslor och att hennes föräldrar kommer på besök under veckan. Vi skulle ta med en stor nyckelpiga hem och ta bilder på den tillsammans med Disa vid olika tillfällen, men glömde antingen nyckelpigan eller kameran nästan hela tiden. Jag fick till slut en bild med mobilen sent på kvällen efter luskamningen av oss tre med nyckelpigan. Jag skickade bilden till farfar sedan. Lyckliga familjen, skrev han som svar, och jag skickade tillbaka ett "Sí" för det var så det kändes. Vi har det så bra här.
På tisdagen skulle Jesús och jag gå till förskolan och fixa någon aktivitet för barnen. De andra föräldrarna, (mammor) har gjort i ordning avancerade pyssel och grejer hemma och förberett, men det enda barnen själva har gjort är att klistra små färgade lappar på den färdiga pysselfågelns vingar och sådant. Fast för två veckor sedan fick barnen baka bröd (!), superbra aktivitet, det går inte att slå det. Så vi gjorde det enkelt. Jesús hade en kul musikstund med ungarna och jag berättade om svenska skogstroll och så fick de färglägga en teckning med en Bauertroll. Disa var så glad över att vi var där, och hon skrattade mer än någon annan åt Jesús tokigheter. Det var en liten grupp barn, för de flesta ungarna tog påsklov, men kul att vara med en stund och träffa barnen som Disa är med varje dag, och se hur det ser ut. Man får ju inte gå in i förskolan annars.

Nu är det alltså påskvecka. Vi hade tankar på att åka till Lissabon några dagar, men det föll på att vi var så sent ute att nästan alla ställen är fullbokade. Jag är helt nöjd med den nya planen, att vara hemma ett par dagar och sedan åka över helgen till en by i Portugal. Jag har så mycket som jag behöver få gjort, som ligger här och stressar, som jag aldrig hinner med annars. Och äntligen ska vi vara hemma alla tre, lediga. Så fint. Så längesedan. Synd bara att Disa har blivit dunderförkyld och haft feber under natten. Men det blir nog bra.
Vi skippar helt påskprocessionerna i Sevilla, med så mycket folk som trängs att man knappt ser något, och tittar på någon lugnare tillställning här i Aracena istället. Men i listan till höger, under Ämnen, finns fliken Semana Santa, och där kan ni läsa gamla inlägg om hur påskveckan i Sevilla firas. Det ÄR häftigt!
Jag ska göra iordning ett litet påskägg till Disa, jag hittade faktiskt ett kartongägg här i Spanien.
Vi har blivit bjudna på dop. Kusin Elisa, sju år, ska döpas om en vecka. Här är framförhållningen som den är, men vi fick i alla fall veta tre veckor innan, men jag vet inte hur jag ska hitta kläder till Disa. Inte för att hon behöver vara speciellt uppklädd, enligt min mening, men det kommer säkert att vara varmt, och hon har knappt något alls för varma dagar som passar. Och här i Aracena är det svårt att hitta kläder om det inte ska vara något rosa, ömtåligt med rosetter.
Men dopet, med efterföljande grillfest i trädgården, ska bli kul!