torsdag 9 februari 2017

Disa och svenskan

Jag träffade ett par svenska kompisar i helgen, med barn i samma ålder som Disa. Vi har försökt träffas med jämna mellanrum tidigare, men det blir inte så ofta att vi ses alla tre nu, efter flytten till Aracena.
Vi pratade om det här med svenskan, och jag som varit lite nedslagen det senaste med anledning av detta, kände mig ännu deppigare efter samtalet.
Sedan Disa började tala har hon pratat mest svenska, helt enkelt för att Jesús är rätt fåordig och jag har babblat så mycket jag orkat r att lära Disa språket.
En spansk släkting tyckte att det var illa att jag vägrade lära henne spanska, kanske i frustration att inte kunna kommunicera så mycket med henne, men det brydde jag mig inte om, jag visste att spanskan inte skulle bli något problem.
När Disa började förskolan i höstas vände det, och just nu pratar hon nog ungefär hälften spanska och hälften svenska, och det blir bara mer och mer spanska. Det är ju inte så konstigt. På förskolan matas hon med spanska. På helgerna är det spanska med farfar och andra släktingar och kompisar till oss. Det senaste har jag jobbat mer och då är det spanska med hennes pappa på eftermiddagar och kvällar också.
Hon får bara svenska från mig och de svenska barnböckerna, som inte är så många och som vi börjar tröttna lite på. Några enstaka svenska barnprogram.
Häromveckan när vi var ute hela dagen med ett gäng spanska kompisar, funderade jag på kvällen på ifall jag hade hört något svenskt ord från Disa överhuvudtaget den dagen.
Usch, vad ledsamt det känns.
Nu träffade hon ju inte så många fler svenskar när vi bodde i Sevilla, men någon eller ett par gånger i månaden fick vi in svenskträff, vi tre mammor med små barn, och det finns en barngrupp som ses en stund varje måndag. Det var ju lite i alla fall.
De andra svenska mammorna åker hem till Sverige ett par gånger om året eller mer, och får besök av barnens morföräldrar, och jag tänker, att det är synd att Disa inte har några morföräldrar. Vi har ju inget sådant självklart hem att åka till när hemlängtan slår till, eller bara önskar andas svensk luft och vara hemma ett tag, och inga morföräldrar som kommer och hälsar på, ni vet. Jag kommer aldrig att kunna göra det som den ena mamman tänkt, att låta barnet vara själv med morföräldrarna på somrarna några veckor för att tvingas prata och lära sig svenska.
Jag vill så gärna att hon ska lära sig bra svenska, men det känns väldigt otillräckligt när hon bara har mig att lära sig av.



23 kommentarer:

  1. Jag förstår att det känns ledsamt... för Dani är det ju lite tvärtom, han har inga spanska farföräldrar, den enda som talar spanska med honom är hans pappa (på långdistans). Sen åker jag ju flera gånger om året till Spanien och jag hoppas på modersmålsundervisning i spanska. Jag skickar gärna fler pixiböcker till dig - Dani har massor och börjar bli stor. Ja, de där kompisarna är nog viktiga, att försöka träffa svenska barn iallfall en gång i månaden. Titta på svensk barnprogram. Jobbigt att känna ansvaret för ett helt språk... Jag har kännt lite så med spanskan, släktingarna har varit på om både spanska och engelska. Dani förstår, pratar spanska men har mycket mindre ordförråd än på svenska. Men så länge du pratar kommer ju hon prata, även om det enbart är när ni är ensamma, bara ni två. Heja dig! Jag tyckte det kändes väldigt jobbigt när Dani var 2-4 år men sen släppte det liksom. Håll ut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad släppte efter fyra? Spanskan? Började Dani prata mer spanska då?
      Jag tar jättegärna emot fler pixiböcker!
      Resorna till Spanien är nog värdefulla i ert fall, och besöken av pappan. Hoppas verkligen att han kan få modersmålsundervisning i spanska. Modersmålsundervisning är fantastiskt.

      Radera
  2. Pixiböcker är billiga och praktiska att ha med till läkarbesök, vid resor. Youtube är en guldgruva vad gäller svenska barnfilmer. Svensk radio har sagor man kan lyssna pâ. Om ni kan lyssna pâ musik hemma eller i bilen kan du ju spela svensk musik. Om Jesus förstâr svenska? Kan du prata svenska när du tilltalar honom. Han kan svara pâ spanska om han vill. Det funkar faktiskt. Om Jesus kan prata svenska sâ kan ni prata svenska hemma eller när ni är utanför hemmet. Senaste rekommendationen är nog just att eventuellt prata minoritetssprâket hemma (eller gâ i svensk skola). Ni var ju i Sverige länge i somras! Man kan ju kanske ringa och prata med nâgon annan regelbundet , det mâste ju inte vara en mormor eller morfar ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jesús kan mycket svenska men han pratar inte svenska i hela meningar och kan ingen grammatik. Han förstår vad jag pratar om på svenska, men det är uteslutet att prata svenska här hemma.
      Tack för alla tips!

      Radera
  3. Förstår att det måste kännas motigt, särskilt när miniortitetsspråket är ett så pass litet språk. Har tänkt på hur lätt amerikanerna har här, engelska finns ju att tillgå överallt. Men ge inte upp, Annika! Förhoppningsvis kommer Disa uppskatta all ansträngningen du har gjort för att lära henne ditt språk när hon blir äldre. Kanske kan ni köpa filmer med svenskt tal så att hon får mer input? (Och kolla på gamla julkalendrar? Slå på svensk radio i bakgrunden?) Hon är ju fortfarande liten, men det är superviktigt att hålla kvar vid svenskan och inte sluta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kommer aldrig att sluta med svenskan. Även om det kan kännas motigt ibland så känns det så onaturligt att prata spanska med henne att det inte går. Vi har börjat se mer svenska barnprogram, och jag har på svensk radio allt mer.

      Radera
  4. Det är ju därför många går i Svenska Skolan, för att barnen ska få en bra svenska. Men det är ju långt ifrån gratis och dessutom på andra sidan landet för er del.

    Jag tycker att du har fått jättebra tips ovan. Det kommer att svänga fram och tillbaka med språket, vilket som tar över för stunden. Har i alla fall för mig att jag har hört något om det.

    Jag förstår din oro. Men positiva tankar, Annika! Hon får faktiskt två språk! Två språk hon inte behöver kämpa så enormt med för att lära sig i alla fall så mycket att hon kommer klara sig bra på det. Och engelskan kommer sedan i ett huj och så blir hon trespråkig.

    Böcker är superbra! Och du vet väl om att du kan skaffa lånekort i Sverige där du sedan kan låna strömmande ljudböcker! Och så klart eböcker! (Vad jag tjatar om det!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker ibland på det där med e-böcker, men är inte där än...
      Om jag bodde på Solkusten skulle D får gå i svenska skolan, absolut. Vad kan vara bättre för svenskan än det, i Spanien?

      Radera
  5. Usch vad jobbigt! Blir så irriterad när folk drar igång om hur bra det är när barn får ett språk gratis. GRATIS..??! Det är inte gratis. Det är hårt jobb och envishet. Du gör allt rätt och måste trots allt släppa lite av pressen på dig, för annars blir det kanske så jobbigt att du till slut inte orkar. ALL svenska Disa lär sig är en bonus, jag tror att det kanske just nu är så du måste se det. Hon kommer att lära sig massor och framför allt ha så mycket i sig att hon den dag hon verkligen vill lära sig, har tillräckligt bra grunder. Barnkanalen på SVT Play är bra! Böcker och att prata prata prata. Vi har i och fär sig större möjligheter att träffa svenska barn här på kusten, men gör det inte så himla ofta. Kanske 1-2 gånger i månaden. Annars är det bara jag som pratar svenska med I. Fram till efter julen pratade han 50-50 svensk och spanska i en salig mix, oavsett vem han pratade med. Men så plötsligt i januari vände det och han började prata kanske 80-90 % svenska med mig och jag tror ungefär det samma på spanska med sin pappa. Det är en utvecklingssak också så misströsta inte. Fortsätt du bara som du har gjort hittills så kommer allt bli bra. :) /Carin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vad spännande med I:s språkutveckling!
      Bra sagt, att all svenska som Disa lär sig är en bonus. Jag ska komma ihåg det.
      Folk som inte själva har två språk i familjen tror att det är hur lätt som helst att barnen blir tvåspråkiga. Att de "suger åt sig som svampar" har du väl också fått höra? Fruktansvärt irriterande.
      I helgen var det ännu en, en släkting den här gågnen, som pratade engelska (!) med Disa och förutsatte att hon skulle förstå. Suck. SUCK!

      Radera
  6. Visst hade du läst Annika Bourgogne Be Bilingual. Tycker den var jättebra. Just att det viktigaste om ni ska leva och bo i Spanien kanske är spanskan och den spanska identiteten. Du har gott om tid och en dag om Disa blir mer nyfiken kan hon ju välja att kämpa mera med svenskan och ha en väldigt bra grund. Bara det att hennes första sprâk var svenska tror jag är enormt. Min kille är ju fem. Han är inte flytande; men han är superduktig. Att man tänker att det kanske duger att vara superduktig och sedan kan barnet välja själv? Man kan lära sig en hel del som vuxen med ;o)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, den boken har jag inte läst.
      Du har ju rätt, att det är spanskan som är viktigast nu. Jag vill ändå att hon ska få av min svenska kultur och mitt språk...
      Jag kan nöja mig med superduktig :-)
      Roligt att höra att det har gått bra med ditt barn!

      Radera
  7. Jag förstår verkligen din frustration! Disa har ju förstått nu att det är spanska som är mest gångbart och det är både pga detta samt mkt inflöde som hon utvecklar det språket mer. Så kommer det säkert vara om ni bor kvar i Spanien. Det du kan göra är väl att fortsätta prata svenska med henne. Sedan kommer du aldrig kunna kräva av henne att svara på svenska, även om man kan be om det tänker jag mig. Trots att barnen inte svarar på svenska så får de ett passivt ordförråd i språket vilket kan komma till nytta om de ska använda språket längre fram. Så om du vill att hon ska lära sig: sluta inte prata!

    Vi har ju också som mål att vår son ska lära sig både svenska och spanska. Jag är hemma nu och pratar bara svenska med honom. Ibland säger jag några meningar på spanska men av nån anledning känns det lite onaturligt. Min man pratar spanska med honom oftast men ibland slinker det med några svenska meningar. Jag hoppas spanskan stärks när han är föräldraledig längre fram.

    Fortsätt att läsa böcker och prata om saker på svenska med henne. Ge inte upp! Det vore sorgligt om hon inte fick iaf en viss kunskap i svenska "gratis" från dig under sin uppväxt.

    Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag tänker ALDRIG ge upp! Det känns bara lite missmodigt ibland.
      Jag tycker också att det känns onaturligt att prata spanska med mitt barn.
      Jag tror att ditt barn kommer lära mycket spanska när han är mer med sin pappa.

      Radera
  8. Språket i det land ni bor kommer alltid att dominera. Gael pratade bara spanska fram till att vi flyttade till Sverige. Då tog svenskan över nästan direkt. Nu dominerar den starkt. Men folk som reser en del mellan sina länder säger ändå att det bara behövs några veckors semester i det andra språkets land för att det ska blomma upp igen, så länge man försöker underhålla det ständigt.

    Vi kör stenhårt på varannan-kvälls-läggning. Och då också läsning på vartannat språk, Oscar på spanska och jag på svenska.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det med att lägga varannan kväll och läsa sagor på de olika språken tycker jag verkar superbra! Det hoppas jag att vi också kommer göra när vår son blir lite äldre.

      Radera
    2. Peppande kommentar!
      Tror du att Gael kan få modersmålsundervisning i spanska i skolan?
      Jag gillar idén med varannan kväll-läggning. Just nu går det inte för oss, Jesús somnar alltid före Disa så det funkar inte att han lägger henne... Men längre fram kanske! Å andra sidan får hon mer svenska med mig nu.

      Radera
  9. Min mamma tjatar hela tiden om att jag måste prata, prata, praaaata svenska hela tiden så min dotter lär sig. Blir så less på tjatandet. Jag talar bara svenska med min dotter, men vet att hennes spanska ändå kommer vara starkare, speciellt sen då hon börjar på dagis och är mindre med mig. Men jag kan inte göra något åt det. Hoppas hon lär sig tillräckligt bra ändå. Sen är det jobbigt i situationer där även andra ska förstå, då blir det lätt att man tar till spanskan, men talar alltid svenska direkt till min dotter. I Finland är väldigt många tvåspråkiga (svenska och finska), som t.ex. min svåger. Han vägrade tydligen tala svenska fram tills han fyllde 4, men hans föräldrar fortsatte tala sina egna språk och en dag talade han även svenska helt perfekt, han hade det där i huvudet hela tiden :)

    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det spelar ju ingen roll vad vi gör, vi bor i Spanien och spanskan kommer att vara det dominerande språket för våra barn. Vi gör så gott det går. Du får säga till din mamma att hon behöver komma och hälsa på ofta för att träna svenskan med barnbarnet:-)
      Kul med din svåger!

      Radera
  10. Jag är uppvuxen i Tyskland med en svensk mamma. Visst åkte vi till Sverige en gång om året och ibland kom släktingar på besök men anledningen till att jag pratar så bra svenska idag är att hon var konsekvent och pratade bara svenska med mig (tyska när andra var med och skulle förstå). Du har redan gett Disa en bra grund! Det kommer att lösa sig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kanske gör det. Tack för kommentaren!

      Radera
  11. Jag vet inte om min kommentar gick igenom så jag testar att kommentera med Blogger istället..

    Tänkte bara tipsa om Spotify. Alla Astrid Lindgrens sagor finns upplösta av henne själv. Även en del bröderna Grimm.

    SvaraRadera

ny gadget

ny gadget