Nu var det längesedan jag hade med bilder från Sevilla. Så följ med på den här söndagspromenaden i stan!
Först gick vi till konserthuset för att se om det finns något intressant för Jesús pappa. En försenad julklapp var det tänkt, men nu fyller han snart år, så...
Därefter fortsatte vi till det intilliggande Hospital de la caridad, där tidigare de allra fattigaste fick vård, och som nu fungerar som ålderdomshem för ensamma gamla. Miguel de Mañara gav mycket pengar och ägnade sitt liv åt sjukhuset och den intilliggande kyrkan. Det sägs att han är föregångaren till Don Juan, efter det utsvävande liv Mañara levde som yngre.
Jag var ute med de här.
Disa syns inte på någon bild, för hon sov från att vi gick tills att vi kom tillbaka, faktiskt närmare tre timmar.
På söndagar är alla affärer stängda, men mitt emot katedralen hålls en antik- och samlarmarknad. Vi kikade lite.
Jag blev förtjust i gamla kolorerade fotovykort i färg, och gillade myntpärmarna med euromynt från alla euroländer.
Vi kom ut från marknaden och kände oss hungriga. Dags för tapas alltså.
Mätta gick vi vidare. Förbi katedralen...
...in i godisaffären Pick ´n eat där det brukar finnas lite svenskt lösgodis. Det gjorde det nu med, lite saltlakrits och sådant gott blev det i påsen.
Det smakade vi på när vi satte oss på en bänk vid Puerta de Jerez, där ett gäng gatuartister hade en liten flamencoföreställning.
En bit bort bjöds det på blues istället.
Vi gick förbi parken Jardines del Cristina, vid Palacio de San Telmo...
Där finns en kiosk som säljer en masa olika sorters nötter i små påsar, men vi gick förbi den och fortsatte över bron som går till stadsdelen Los Remedios istället.
En turistbåt åkte förbi under oss.
På andra sidan ligger en tjusig restauranng.
Promenaden fortsatte intill vattnet längs Calle Betis, vi kollade fina hus och restauranger.
Apelsinträden som kantar gatan var tunga av mogen frukt.
Uteserveringarna fick mer och mer folk, det närmade sig lunchtid.
Det skyltades om flamencoföreställningar.
Vi funderade på att hälsa på Jesús pappa som stod på andra sidan Trianabron och sålde sina tavlor på konstmarkanden, men insåg att han nog höll på att plocka ihop vid den här tiden och gick istället längs San Jacinto tillbaka till svärfars lägenhet.
Hade det inte varit för lunchen hade jag stannat till här och köpt rostade kastanjer eller bakad sötpotatis.
Sista bilden, innan jag la ner kameran, var på Iglesia de San Jacinto, en av mina favoritkyrkor här i stan.
Och det var den söndagen!
Vilken härlig promenad!
SvaraRaderaDet var det!
RaderaDet var verkligen en promenad det, en mycket vacker sådan!
SvaraRaderaFinns det fortfarande kastanjer att köpa? Trodde säsongen var över. Det är ju så gott!
Säsongen är över, men den där på Calle San Jacinto hänger i länge. Tur det!
RaderaVad mysigt! Vi är nästan aldrig i stan på söndagar. Då brukar vi äta lunch hos svärisarna i Montequinto. Den där tjusiga restaurangen du nämner, där skulle jag ha gått på bröllopsfirande förra året. Såg så fram emot det, men blev sjuk och kunde inte gå. Verkar dock vara väldigt elegant.
SvaraRaderaKomemr ihåg att du missade ett bröllop på grund av att du blev sjuk. Så synd! och synd att du missade restaurangen, det hade varit ett spännande besök.
RaderaLunch hos svärföräldrar är inte dumt det heller!
Oh, underbara Sevillabilder. Var ju inte där i höstas, så det är snart ett och ett halvt år sedan jag var där.
SvaraRaderaEn del igenkänt dock.
Ha det bra!
Då är det dags att komma hit igen snart! Stan är verkligen vacker! Jag uppskattar den mer nu när jag inte bor här :-)
Radera