Vår spanska jul

Trettondagen var... Ja, det är ju den spanska julens höjdpunkt, och då alla får sina julklappar. Den spanska julen var överallt och när det var över kändes det som att ha landat på andra sidan julen, som första dagen på det nya året.

Å ena sidan känns det bra att julen är över, å andra sidan skulle jag behöva ha en jul till. Planen för jullovet var att jag skulle jobba, Disa gå på förskolan och Jesús göra klart det sista efter flytten. På tredje dagen fick Disa influensa, så det blev ingen mer förskola för henne, och inget flyttjobb heller. Min influensa kom samtidigt, och den är inte över. Hörseln börjar komma tillbaka, men fick ställa in jobb i dag på grund av att jag inte kan prata utan att hosta. Har börjat ta Disas hostmedicin (som vi bara försökte få i henne en gång). Fy sjutton, vad äcklig den är!

Men låt oss se vad som har hänt under trettonhelgen istället!

På kvällen den 5 januari var det Reyes Mago-parad här i Aracena. Det var inte som i Sevilla, där den maffiga, skrålande paraden firade 100 år, utan det var en lugn historia utan trängsel, med bibliska motiv som ställs upp på vagnar, som körs runt i byn. Scener byggs upp otroligt fint och realistiskt, och människorna som är med står helt stilla, som fastfrusna i en rörelse, inte ens blicken rör sig. Det enda som rör sig är de hundar och hönor och andra djur som är med och åker på vagnarna.
Imponerande. Gissar att det är så här det går till i Higuera de la Sierra också, som är berömt för sin fina cabalgata. I Araenavarianten finns lekfulla vagnar också, med barn utklädda till hundpatrullen, med godisregn ohc allt det vanliga.

Disa imponerades mycket av godisregnet. Inte som förra året, då hon blev skräckslagen.

När allt var slut fick alla Aracenabarn en julklapp av de tre vise männen på stora torget, men vi orkade inte vänta så länge, utan gick först och såg en Belén, en spansk julkrubba som är så omfattande med dockor, djur, hus, landskap och ljussättning, att man ibland får betala en symbolisk peng för att komma och titta...

... och sedan gick vi  till en tapasbar och åt köttbullar al pedro ximenes och pata negra-skinka.

Under natten kom de tre vise männen till vårt hus och lämnade Disas julklappar. Hon fick stora träpärlor, stämplar, byggklossar och ett te-set med koppar, fat och kanna som hon har lekt med sedan dess. Det skulle ha funnits ett pussel där också, men vi har råkat gömma bort det.

Min julklapp var en överraskning fram till söndagsmorgonen, då den visade sig vara en ridtur i bergen med Disa och Jesús!
Och Jesús julklapp... har jag inte hunnit köpa de här intensiva sjukveckorna. Den kommer i dag. En korg med specialostar, patéer och sådant som han gillar så mycket, från trakten.

Jesús hade varit iväg till Confietría Rufino medan Disa och jag sov, och köpt en Roscón de Reyes, det traditionella bakverket som man bara äter de här dagarna på året.

Den godaste roscón som Jesús har ätit i hela sitt liv tydligen. Disa tyckte att det var spännande att se vem som skulle få den lilla presenten som låg gömd i grädden, och hon hade på sig den obligatoriska, medföljande roscónkronan tillräckligt länge för att det skulle fastna på bild.

Vid den här tiden började vi få bråttom, Jesús kusin fyllde 50 och firade det på en bar i Sevilla. Alla tog med sig något att äta och hon bjöd på dryck och musik. Det var roligt, och vi upptäckte att Disa älskar att dansa. Så fort discobelysningen kom på och musiken började satte Disa igång, och vad hon dansade! Vi häpnade. Stor i en ring runt Disa och hennes faster som dansade tillsammans och klappade i händerna och dansade med ibland. Så himla roligt att se!

Disa höll igång i en och en halv timme, gick och hämtade förfriskningar ibland (tortillabitar på tandpetare, och fortsatte att dansa.

Nikki kom, men dumt nog hade vi stämt träff samtidigt somTrianas (stadsdelen) stora Reyes Magos-paraden utgick, vid helt fel plats, så vi stod på varsin sida om mötesplatsen i trekvart medan alla vagnar passerade, utan att kunna träffas.

Vi tog med Disas farfar och Disa och gick för att se paraden. Jag är helt värdelös på godisregn, men Disas farfar fångade både klubbor och annat gott. Där vi stod, tillsammans med Jesús vuxna brorsbarn (som fångade boll och påsvis med godis till lilla Christina), kastades det ett paket fin salchichón som vi delade på, och sedan kom ett paket med brödpinnar som tillbhör, så det var perfekt.

Efter paraden åt vi tapas på en bar i närheten, och sedan närmade sig klockan elva på kvällen och vi gick hem till Jesús pappa och åt roscón med chokladkräm.
Det var vår spanska jul, det!