Misslyckad utflykt med Disa

Ni vet, man vill väl, ändå blir det fel. Det händer mig ofta, tycker jag.
Nu var den en utflykt som blev fel.

Jesús jobbade sent, så jag tänkte ta med Disa på en liten utflykt, göra något kul tillsammans, ta vara på dagen, inte sitta inne.. Packade kokt ägg, kaviar att doppa i, banan, kex, juice och crabstick i ryggsäcken, något av det kunde kanske Disa vara sugen på till mellanmål, bar ut den sovandes Disa till bilen, hon som kan sova hur länge som helst under siestan, och körde iväg.
Jag tänkte att vi skulle ta oss till mysiga Corterrangel och gå en bit på en vandringsled, men när vi kom fram visade det sig att allt låg i kall skugga. Problemet med bergsbyar är att solen försvinner så snabbt bakom bergen på eftermiddagen, så det är inte längre vanlig solnedgångstid att förhålla sig till.
Disa sov vidare, omöjlig att väcla.
Åkte tillbaka några kilometer, till Castañuelo som är jättefint, och där finns dessutom en fin bäck att leka vid, men samma där. Solen hade försvunnit bakom bergen, och kvar var bara en kall skugga.
Fortsatte längs vägen och kom fram till starten på en annan vandringsled, och där parkerade jag.
Redan nu hade det blivit lite misslyckat, eftersom Disa på grund av bilturen sov ännu djupare än vanligt. Klockan var fem på eftermiddagen, och hon sov fortfarande siesta.
Men lite värre skulle det bli.

När jag lyckades väcka henne var hon så arg! Ville inte vakna, ville inte gå ur bilen. Och hon grät och grät. Och jag försökte allt. Jag fick ut henne ur bilen, bar iväg henne, stängde grinden  (vilket var tur eftersom hon försökte ta sig tillbaka till bilen), njöt av solnedgångsljuset och försökte övertala henne att följa med upp på kullen dit solens strålar fortfarande nådde.

Till slut, i samma ögonblick som solen försvann bakom bergen, kom jag upp på kullen med Disa. Ägget skalade jag mot en sten och fick äta själv. Disa hade crabsticken i handen, men vägrade äta innan vi gick tillbaka till bilen. "Pa alla", bad hon på andalusiska och ville gå tillbaka. Frös gjorde hon också. Jag satt och åt ägg och lyssnade på fågelkvitter. Väldigt mysigt den korta minut då Disa var tyst. Fick lust att lära mig alla fåglar som sjöng runt oss. Fast hade varit mysigare om inte Disa varit så arg.

När ägget var uppätet gick vi tillbaka till bilen och åkte hem.