Sa konstigt. Hemma i Sverige ar det host. Har har vi just firat varens ankomst. Den 21 september borjar varen. Jag vet inte om den firas lika mycket i hela Bolivia.
Klockan tva igar eftermiddag skulle det borja i centrum vilket betyder ungefar halv fyra omraknat till boliviansk specialtid.
Framme vid scenen stod skoltjejer och skolkillar kladda som hejarlacksledare med sana dar ruskor i handerna (ialla fall tjejerna, det var sa plagsamt hett att jag inte kunde kolla killarna pa andra sidan for de stod i solen) och skreeek och hoppade och var glada och viftade med sina ruskor sa fort killen pa scenen hade sagt nagot. Musiken danade, har bryr man sej inte om tinnitus och sant tjafs.
Jag och Ariane satt pa betryggande avstand pa ett kafe och drack farskpressad apelsinjuice.
Medan vi tog det lugnt samlades mer och mer folk tills halva Tarija stod och vantade pa bada sidor om gatan runt Plaza Luis de Fuentes. Indiankvinnorna gick runt bland publiken och salde godis fran sina korgar eller glass, saftpasar och muggar med jello i olika farger.
Vad vi vantade pa vad visste jag inte riktigt men min vardmamma hade sagt att jag skulle fa se traditionella danser.
Ariane orkade inte vanta sa hon gick hem och det var ju ratt skont eftersom jag skulle fota, aven om det ar kul med sallskap ocksa.
Varfirandet ar en skolgrej. Jag tror att varje skola representerades av en stor dansgrupp. Det ar det som hander, dansgrupperna dansar runt halva Plaza Luis de Fuente. De hade antingen en bil framfor med gigantisk hogtalare for musiken, eller ett gang militarer som spelade marschmusik.
Jag inbillade mej att jag hade sett allt vad galler farger och tyger pa chunchosarna, men det kandes ganska tamt jamfort med det har. Den ena gruppen mer fargstark, glittrande och battre efter den andra. Gang pa gang trodde jag att jag hade sett finalen, inte minst efter Greesedansarna (en massa John Travoltor), men hela tiden dansade nya grupper fram, moderna och traditionella.
En massa kameraman dokumenterade for tv och nagra vanliga fotografer fanns ocksa forutom mej.
Det var nagon froken Tarija-grej ocksa och tjejerna akte pa vagnar och vinkade iforda... inte mycket klader.
Till slut maktade jag inte mer. Det tog ju aldrig slut.
Om man ska vara nograknad sa var jag bekymrad for vad det skulle kosta att famkalla alla filmer och dessutom hade det borjat bli for morkt for fotografering utan stativ.
Nej, nu gar jag till internetkafeet och skriver resedagbok, tankte jag, och samlade kraft over en glasstrut med kokos- och chokladstrossel (1 krona) och satte mej pa trottoarkanten. Snart kom ett par yngre tjejer och satte sej ocksa for att prata. I en kvart. Har tar folk kontakt och bryr sej inte om att jag inte forstar vad de sager.
Vagen till internetkafeet var blockerad av folk. Det var har dansarna startade och aven jag blev stanendes for att titta mer. Det var morkt och stamningsfullt nu.
Den sista gruppen hade bjallror pa fotterna och spelandes militarer bakom sej. Trumpeter! Jag tankte fraga om jag fick lana en trumpet nar de spelat fardigt. Letade ord i fickordboken men modet svek mej och jag trostat (a som i tag)istallet. Kom overens med mej sjav om att man inte blir lyckligare av att vara smal som en tandsticka och sluta ata god mat.
Akte hem matt och glad med en liter popcorn i magen, en kycklingmacka med sallad och grejer, en pase jordgubbssaft och tva glassar. (Utspritt over dagen forstas). Allt for sex kronor. Da hade jag anda fatt en isglass pa kopet (!?) av nagon anledning (nej inte lurad, priserna stod pa skylten). Ariane ville inte ha den, hon var lite hispig for att hon gatt upp tre eller fyra kilo pa tva veckor sa jag gav den till en liten forsaljarkille.
"Muchos hombres" (mycket manniskor) forsokte jag saga till min fragande familj nar jag kom hem.
Min bror trodde jag menade hungrig (hambre) eftersom jag kommit hem halvt utsvulten dagen innan, och det var ju synd att jag inte var det for min vardmamma Corina hade tagit hem en massa mumsig kycklig och gjort pommes frites. Men det gick ner det ocksa:)
Tjock och glad kommer jag vara efter det har aret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar