Borde val avsluta lagerveckan nu.
Manniskorattskillen var klar, vi hade atit annu en jattemiddag och blivit tillsagda att ga ner i korridoren pa forstavaningen klockan 21. Jaha, varfor det nu da, tankte vi och koade och manniskorattskillen gjorde sitt basta for att skramma upp oss. En och en skulle vi ga in.
Det var morkt i rummet. Mitt pa golvet stod en av hotellets tre fatoljer med tva tanda ljus i armstodet. Framfor satt ICYE-ledarna och tittade och Carlos kom fram med ett glas med okant innehall, flytande var det i alla fall. "Den har drycken ger dej lycka, skonhet och tur" sa han till alla utom mej. De hade namligen fatt for sej att diabetiker inte kan dricka alkohol. Nej, nej, protesterade jag, jag kan visst dricka alkohol, det ar inte farligt for diabetiker men jag brukar inte gora det for jag tycker inte att det ar gott. Eller med ett ord; "no." Det hade tagit for lang tid att forklara.
Sen appladerade alla i rummet (for de andra efter att de druckit upp), fick lite konfetti i haret och drog en lapp ur en svart pase som jag inte fick lasa. Det skulle vi gora alla pa en gang men dar stod nagot visdomsord pa spanska sa lappen ar fortfarande en gata.
Det var den traditionella invigningsceremonin, nu ar vi "riktiga bolivianska ICYE:are. Sen var det fest och dans som jag skickligt undgick med en insulinkanning i ratt tid. Nej, det var inte planerat men jag var tacksam over den.
Nasta dag akte vi tillbaka till La Paz. Efter en middag tillagad pa heta stenar (?). Vanlig potatis, jattesot avlang potatis, kyckling och kokbanan som inte smakar banan utan som nagot slags julgodis. Mmmatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar