5. Hepp! Dagens boktips!

Del fem i Novemberlistan.
Nejdå, jag har inte glömt, har bara en grym tidsbrist!
Men vem har sagt att det ska vara listinlägg varje dag?

Ett boktips ja, fy vad svårt. Jag har många bra tips.
Jag väljer att tipsa om den här pärlan: poeten Pablo Nerudas memoarer i boken Minnen från 1974.
Den börjar så här:

"Om min barndoms dagar och år ska jag börja med att säga, att min ende oförglömlige följeslagare var regnet. Sydregionernas stora regn som störtar som ett vattenfall från polen, från himlen över Kap Horn till gränsen. Vid denna gräns, eller i mitt hemlands Far West, föddes jag till livet, till världen, till poesin och regnet.
Hur vida jag än farit har jag aldrig sett ett sådant sätt att regna, det verkar som om denna regnets konst har gått förlorad. Men i min födelsebygd Aaucanía utövade den en fruktnsvärd och diabolisk makt. Det regnade hela månader, hela år. Regnet föll som långa sammanhängande glasnålar som bröts sönder mot taken, det sköljde i klara vågor mot fönstren, och varje hus var en båt som med svårighet höll sig flytande på denna vinterocean."


Neruda levde ett spännande liv. Från fattigdomen som ung student och poet till äventyren som chilensk konsul, med en svartsjuk kvinna som försökte döda honom, han lärde känna García Lorca, Diego Rivera, Picasso, reste i Europa, berördes djupt av det spanska inbördeskriget och kämpade mot fascismem på sitt sätt, kom tillbaka till hemlandet och fick fly för sitt liv över Anderna...
Jag gillar inte memoarer och biografier, men den här boken är en favoritbok. För berättelserna och för språket. Han var som sagt poet...


"När de första kulorna genomborrade Spaniens gitarrer, när det kom blodbubblor ur dem istället för ljud, blev min poesi stående som en vålnad mitt på den mänskliga ångestens gator, och en ström av rötter och blod började välla fram i den. Från och med då går min väg samman med de andras. Och plötsligt ser jag att från ensamhetens söder har jag gått åt norr, som är folket; folket åt vilket min ringa posei skulle vilja tjäna som svärd och svetteduk, för att torka bort deras stora smärtors ångestdroppar och ge dem ett vapen i kampen för brödet."