Sköna regniga lördag

Vilken behaglig lördag det blev.
Igår hade vi tusen idéer om vad vi skulle hitta på, men eftersom vi var på konsert kvällen innan (ger upp nu, hans heavy metalstil är inte min) blev det sovmorgon (för min del) och när jag vaknade så regnade det, så det blev hemmadag istället.
Vi gick ut och köpte veckans grönsaker och små lustiga sommarfrukter som jag inte  minns namnet på (vad roligt det är i grönsaksbutiken på helgerna!), åkte till Guillena och köpte makrill och lyxade till med en fin olivolja från Zafra. Vilken smak det är på den! Ja, vi testade så klart direkt när vi om hem med en bit nybakat bröd. Lite besk är oljan, med lååång eftersmak!
Det blev makrill a la plancha med tomat och bröd till lunch, sedan åkte Carcassonne fram och vi avnjöt spelet med snacks och whiskey.
Jag fattar inte hur det gick till, men Jesús vann. Förmodligen för att han envisas med de svarta pjäserna.
Taskigt.
Om jag bara hade fått avsluta min väg hade jag fixat det, men det fick jag inte med motiveringen att spelplanen (bordet) tog slut! Själv flyttar han både det ena och det andra för att hans brickor ska få plats!
Jag krävde revanch på Carcassonne med urtidsdjuren som jag alltid vinner, men Jesús vann där med!
Återigen de svarta pjäsernas fel...
Nu har J sovit maratonsiesta, så lång att han har missat chansen att gå ut och leta vildsparris (skönt), när han är klar med disken blir det film!
Eller revanch på Carcassonne...

Kranvatten eller flaskvatten i Spanien?

Det här med flaskvatten hörrni, vad tycker ni?
Här i Spanien säljs en hel del vatten på flaska och dunk. Jag tycker att det är onödigt. Kranvattnet är i regel gott att dricka, inget fel på det. Fast under den varma årstiden kan vattnet här smaka illa, och det finns ställen i Spanien, Cáceres till exempel, där vattnet smakar så illa att det faktiskt är odrickbart. Och då är jag inte kräsmagad, jag kan fylla en flaska med flodvatten utan att rynka på näsan.
Caséresvattnet som jag smakat är odrickbart.
Men alltså.
Köpa vatten? Varför? Utom när man är på resa eller ute och är törstig, varför?
Jag köpte en flaska vatten igår. Det kändes lite lyxigt att hälla från den blå glasflaskan. Fast det smakade likadant som vårt kranvatten.
Och jag köpte inte vattnet för vattnets skull, utan för att jag behövde flaskan.
Och det var då, i butiken, när jag tittade på alla flaskor med mineralvatten, som jag började undra vem som köper det. Vem köper allt det här vattnet? Och varför? Det där märkesvattnet som kostar tre euro flaskan?

Vi pratar vanligt vatten utan kolsyra.

Säkert trampar jag någon på tårna nu. Det är inte meningen. Inte meningen att kritisera. Undrar bara varför.

Det finns vatten som jag skulle betala för. Vattnet som vi drack hos min mormor när jag var liten. Mitt favoritvatten.
Fast det är inte bara vattnet jag skulle vilja köpa, utan hela huset. Hela Stenbacken.

Flamenco för pengarna

Får en peng i portmonän.

Vad gör jag med den?
Klipper mig? (Akut läge redan för tre månader sedan)
Köper ett par jeans? (De gamla är så trasiga att inte ens Jesús mamma som jobbade som sömmerska kan rädda dem)
Hjälper till med... internetavgiften?

Eller...
... går och köper en biljett till flamencodansaren Javier Baróns föreställning på Teatro Central den 22 maj?
Japp!

Idag tar chokladen slut

Sista bitarna.
Wienernougat och tryfflar från La Praline
Sååå gott!
Älskar älskar älskar choklad!
Måste byta land.
Vilken födelsedagspresent!

Finns fortfarande en ask Noblesse kvar...

Skitdag

Igår var det en sådan där riktigt uschlig dag.
Började med att jag drömde att Jesús överraskade mig med en resa till Marocko, men så fort jag vaknade mindes jag att han inte ens har ett pass. Än!
När till och med katt-fan har ett!
Sedan regnade det. Och jag hade ont i huvudet. Och var så uttråkad. Och lagade lite mat som inte blev bra. Och var på skithumör hela tiden. Tur att jag knappt träffade J så att humöret inte smittade.
Det var en sådan dag då Bridget Jones är det enda som hjälper, men det blev ingen Bridget Jones för vi har inte fattat hur dvd-spelaren fungerar.
Gick en sväng på stan efter svensklektionen. Tänkte att det vore kul att hitta en fin klänning, då blir jag nog glad. Jag hittade ingen fin klänning men fick tre tjuvlarm att tjuta i olika butiker.
Jesús är klok, för när han var klar med sin övning tog han med mig på mat och sedan bio. Då blev allt bra igen.

En sådan bra film vi såg!
Martha Marcy May Marlene
Amerikansk, men ingen Hollywoodproduktion. Om tjejen som lämnar en sekt och om den skräck hon lever i efteråt.
Rekommenderas.

Betis vs Sevilla

I Sevilla finns två stora fotbollslag. Sevilla FC, som är välkänt, och Real Betis som är mindre känt, framför allt för att det är det sämre laget av de båda.
Båda spelar i division ett.
Igår var det match mellan dem. Gissa om det var mycket folk på barerna! Alla satt och kollade på matchen.
Nå, inte jag dock, trots att jag borde ha gjort det. Jag tillhör ju på sätt och vis Jesús familj, och alla i den håller på Betis, utom Jesús brorson som är det svarta fåret. Ingen vet varför han hejar på fel lag.
Betis vann med 2-1, och det tycker rektor i Jesús skola är himla kul, så innan ungarna kom till skolan i morse gick rektorn in i de äldstas klassrum och täckte tavlan med siffrorna 2-1 för att reta los sevillistas. När det regnade stack hann in huvudet i klassrummen och sa att det inte var regn utan los sevillistas som gråter efter förlusten. Och framåt eftermiddagen tittade han återigen in i klassrummen och meddelade att han måste till doktorn med en gång för bröstsmärtor. Så visade han vad han bar under kavajen: En jättelik Betis-medalj som tyngde bröstkorgen...

Bild: stock.xchng

Vardagslycka

Så kommer det en kväll då vi inte har några övningar, inga lektioner, inget som stör.
Då tar vi fram spelet, fyller ett par skålar med godsaker som Åsa hade med sig hit, och en slurk vin hamnar i ett glas, en slatt överbliven läsk i ett annat, och vi spelar och det ser ut som om jag är chanslös, men så tar det sig på slutet och jag vinner med ett poäng!
Älskar Carcassonne.
Och att spela med Jesús.
Jesús är den jag helst är med. Vi har så roligt ihop. Vi trivs så bra samman. Och även om jag fått en släng hemlängtan, förmodligen framkallad av den där siken, och av svenskbesöket, så vet jag att det inte är något alternativ att bo i Sverige. Inte så länge som Jesús inte kan följa med.
Vad skulle jag göra där?
Själv?

Rensa fickorna innan tvätten!

Glädjen över att det var Jesús den här gången, och inte jag, som glömde en pappersnäsduk i byxfickan hade varit större om det varit han som hängde upp tvätten...

Vad är lättast, ta bort pappersluddet när kläderna är våta eller när de har torkat?

Rökt sik

Tänker, efter gårdagens lunch, att man måste vara dum i huvudet om man lämnar ett land där man kan äta rökt sik och skagenröra varenda dag om man vill.

Feria de Abril

Feria de Abril!
Sevillas stora stadsfest. Den gick vi så klart på, jag, Åsa och Jesús.
Åsa var taggad. Hon letade bilder på nätet, hittade en svartröd och undrade om hon kunde få tag i en sådan möjligtvis. Finkänslig som jag är sa jag inte att sådana finns nog bara i erotiska klädbutiker utan tipsade henne var hon kunde hitta klänningar mer typiska för ferian.
Inte förrän hon kom hit förstod Åsa att även om hon skulle kunna lägga 2 000 kronor på en klänning skulle hon få flyga hem med den på sig, för i resväskan skulle den knappast få plats.
Men vi gick och köpte en blomma att ha i håret och provade klänningar inne på El Corte Inglés. Drömde om dem vi ska köpa. Någon gång. När vi har en massa pengar över.

Två veckor efter semana santa hålls den stora Feria de Abril i Sevilla. Ett stort område är avsatt för den. Där byggs upp mängder av randiga tält i olika storlekar, de kläs med tyger och dekorationer, bardiskar ställs in, köken laddas med mat, mängder av mat och ännu större mängder av alkoholhaltig dryck, och så när ferian öppnar, när den enorma porten tänds klockan tolv på måndagsnatten, då är det starten på en hel veckas festande.
Sevillaborna strömmar till. Överallt i stan ser man vackra kvinnor klädda i den typiska traje de flamenca, de bär sjalar, smycken, kam och den obligatoriska blomman i håret.

På vägarna klingar det från bjäller- och blomsterprydda hästar som i vagnarna för festklädda människor till ferian. Andra rider dit, framför allt män i den traditionella dräkten som endast ryttarna brukar bära. Vissa har  en kvinna som sitter på sniskan bakom dem också.

Inne på området är det aldrig tyst. Många casetas bjuder på underhållning, ibland trolleri, ibland en liten grupp musiker som spelar sevillanas. Övriga har inspelad musik som dånar.
Sevillanas, sevillanas. Människor som dansar. Orangea och vita papperslyktor som tänds när det börjar mörkna. Öl, rebujito, vin. Tortilla, croquetas, aliños.

I små stånd säljs godis och spunnet socker. Vi kan inte låta bli, jag och Åsa köper var sin stor rosa sockervadd som vi snabbt äter upp, den smälter av luftfuktigheten och börjar droppa.
Det är kväll. Under dagen har barnfamiljer varit här, nu är det är mörkt har många av dem gått, kvar är alla andra. Vi får följa med till Manolos caseta, men en orkester spelar, vi får inte plats och balanserar tallrikar i händerna utanför. Äter tortilla och empanada de bacalao. Tar en runda till gay-casetan, dricker lite och går vidare till Calle del Infierno, det stora tivoliområdet med karuseller och åkattraktioner för små och stora. Jag stirrar med pirr i magen på något förfärligt som ser ut som en enorm klockvisare som snurrar runt, runt. "Den ska du inte åka va," säger jag till Åsa, och det ska hon inte, hon har bara ögon för en grej som åker upp-och-ned. Ingen vågar åka med henne, jag och Nikki tar emot väska, kamera och mynt och väntar på marken tills Åsa röd om kinderna och håret i oordning men med lycklig blick vinglar ned igen.

Tillbaka till Manolos caseta, det är sent, vi tar ett bord, en kypare har somnat på en stol.
Vi stannar tills vi blir sömniga vid fyratiden, går och äter heta friterade churros som vi doppar i varm choklad innan vi tar en buss hemåt.

Gästinlägg av Åsa

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag har lagt beslag på CasaAnnika, som inte kunnat blogga på länge. Hon har nämligen varit upptagen med att ta hand om mig, Åsa. Hon har gjort allt för att jag ska hinna se det mesta av det bästa i Sevilla och hon har lyckats väl. Hur många mil vi har promenerat vet jag inte, men träningsvärken från de första dagarna har nu klingat av och jag känner mig ovanligt spänstig.
Sevilla är nämligen ingen stad man kör bil i, från ställe till ställe. Om man hittar en parkeringsplats får man nöja sig med den, och bruka apostlahästarna för övrig förflyttning. Det är nog därför det är ytterst ovanligt att få syn på en överviktig sevillana.
Jag har sett så mycket fint så hälften kunde varit nog, och jag har nästan tappat räkningen på de maträtter jag har ätit för första gången. Vissa saker har jag nog aldrig tänkt att jag skulle sätta tänderna i, men där ser man vad en världsmetropol kan göra med en fegis som jag.
Till att börja med kan jag nämna sniglar. Det tillsammans med hela friterade bläckfiskar är nog de rätter jag gruvat mig för mest. Men kan Annika, som inte ens äter ost, äta och dessutom med vällust, så måste jag ju i alla fall prova. Och det var gott! De friterade bläckfiskarna särskilt. Mums, med staden Sevillas eget öl Cruzcampo.
En liten parentes bland de exotiska rätterna - måste bara inflika detta med ölen. Om man går på en restaurang eller en bar, så är det detta enda öl som står till buds. I Madrid är det Mahou, och i Barcelona får man San Miguel om man beställer en öl. Alla lokalt producerade i respektive stad. Roligt tycker jag. I alla fall om det är så gott som Cruzcampo.
Nåväl. Det är ju tapas som är grejen här i Sevilla. Det är både billigare och bättre än i övriga delar av Spanien, enligt vanligtvis välunderrättade källor. (Jesus.) Därför kan man kosta på sig att prova flera olika smårätter. Min favorit är jamón, lufttorkad pata negraskinka. Men jag har som sagt även ätit annat, som snäckor, gris-kind, musslor, microräkor med skalet på, blodkorv, friterad haj och färsk tonfisk. Det sistnämnda fick vi hos Jesus föräldrar och det var kanongott. Jag har ju bara ätit tonfisk ur konservburkar förut.
Så maten har varit en njutning, hela vägen. Från frukost på morgonen med nypressad apelsinjuice och bröd med olivolja och salt, via lunch som till exempel kall tomatsoppa, tapastallrik och bröd, fram till kvällsvarden. Den bestod en dag av en perfekt tortilla signerad fröken Elwing. Nu har jag köpt en panna så jag kan ägna mig åt att försöka komma i närheten av den.
Sist men inte minst vill jag nämna en stark och smakrik ost som jag och Jesus har kalasat på, Cabrales. Det är en grönmögelost gjord på getmjölk. För att få sin karaktäristiska smak lagras den under lång tid i grottor, under ett lager av - gödsel.
Detta enligt vanligtvis välunderrättade källor. (Annika, så i detta specifika fall reserverar jag mig för eventuella felaktigheter.)
Som sagt, där ser man.

Finaste födelsedagspresenterna

Finaste Åsa är här och jag har inte tid att blogga.
Men det här måste jag berätta.
Jag har fått födelsedagspresenter! Ett par månader i förväg!
I tisdags träffade jag Åsa i Ronda, och vi hann inte mer än träffas innan jag började pika henne för den tunga väskan. Alltså, det är inte klokt vad mycket den vägde! Hur kan man ta med så mycket för en veckas resa???
Men det var ju inte så konstigt. Hälften i väskan var ju till mig.
När vi kom hem fick Jesus en rökt sik och två burkar skagenröra, och jag blev jätteglad över att de var inslagna i hela tidningar. Slarvigt bara att Åsa inte varit mer rädd om dem, skrynkliga och fulla med tejpbitar var de.
Sedan fick jag ett jättefint kort!
Och två kassar med saker!
Tre flaskor sirap! Tre kartonger med choklad! Chips! Fyra påsar kardemumma!
Kunde inte hejda det, tårarna började trilla och slutade inte på en bra stund.
Tack fina ni, ni vet vilka ni är.

Och som om det inte vore nog.Åsa kom med ännu en present. Från henne.
En liten kamera.