Tidvatten, snäckor, friterad fisk och surfare

För tredje helgen i rad åkte vi till kusten. I det lilla samhället El Portil har Jesús pappa en liten lägenhet som vi kan övernatta i. El Portil är proppfullt av semesterlägenheter, så samhället är ganska dött större delen av året. På sommaren lever det upp, då finns många restauranger och småbutiker öppna alla dagar i veckan, det är karuseller på torget, marknader till midnatt, ett litet stånd där man köper krabb-ben och miniräkor i pappstrutar och bokförsäljning.

Nu är det fortfarande lugnt, framför allt eftersom Sevillaborna inte har fått åka till sina kustbostäder på grund av coronarestriktionerna. Vi tillhör provinsen Huelva och har därmed fått åka. Från och med lördag kommer stället invaderas av Sevillabor, och Jesús systers familj kommer att vilja tillbringa helger där.

Vi har haft en lite rutin att börja vistelsen med att handla mat i Punta Umbria, som ligger mitt emellan Huelva och El Portil. Semesterhandling med barnens favoritfrukt vattenmelon, yoghurt med choklad och diverse godsaker. Vi har brett ut oss i lägenheten med våra spel och grejer och jag kan förstå dem som väljer att köpa en liten lägenhet vid kusten. För mig som jobbar hemifrån har det varit fantastiskt att komma iväg, där vid kusten glömmer jag jobbet fullständigt.

På lördagen åt vi lunch ute. Strax intill bostaden finns en liten fisk- och skaldjursbar samt ett hämtmatställe (med samma kock!) inklämd mellan husen. Det är inte mysigt på något sätt, men åh, vad maten är god! Vi kom direkt från stranden och beställde en tapa med ensaladilla, coquinas (småmusslor) och en frito variado. Småmusslorna var underbart goda, tillagade i olivolja och vitlök, och den friterade fisken... Det är Jesús favorit av allt man kan beställa. Jag tänkte att okej, jag vet hur mycket han tycker om friterad fisk... Och det här var den godaste friterade fisken jag har ätit! Det går inte att förstå av bilden, men maten var så fantastisk att vi har pratat om den i flera dagar. Det var boquerones (ansjovis)), puntillitas (minibläckfiskar som friteras hela), adobo (fiskbitar som legat länge i vinägrett, blir så saftiga och goda att det kittlar i tänderna), en större sorts bläckfisk samt acedias (små plattfiskar).

På söndagen gick Disa och jag till stranden medan Runa sov och Jesús städade lägenheten. Tidvattnet steg fort medan vi var där. Det var ganska höga vågor så vi badade aldrig, det var sådan kraft i dem! Men vi byggde sandslott, som drunknade samtidigt som tidvattnet nådde trappan upp för sanddynen, och vi grävde och grävde och vi hade roligt tillsammans, Disa upprepade gång på gång att vi jobbade bra; "que estamos haciendo un buen trabajo!". Det blev och fler surfare ute på vattnet, framför allt kitesurfare, och det såg så roligt ut! Jag stod en bit ut i de höga vågorna och tittade på surfare och tänkte på Åsa i Portugal och hennes familj, som jag alltid gör när jag ser surfare, och tänkte att vad roligt om man vore en sådan sportig människa, kan man bli det? De har som tradition att julaftonssurfa... Trodde jag, tills jag skulle länka till ett julsurfinlägg på Åsas blogg, och upptäckte att jag bara har trott detta efter ett fem år gammalt inlägg...

Retligt att man inte ser hur höga vågorna var...

Vi letade snäckor och fick lite för mycket sol på oss, dumt att jag varken tagit med solkräm eller parasollet, men det var ju så molnigt och grått när vi gick hemifrån...

På väg hem mötte vi upp Jesús och Runa, som hade vaknat, och gick till glasstället. Sedan Disa beställde jordgubbsglass där förra sommaren beställer vi alltid det allihop eftersom det är den godaste de har.

Nu blir vi nog hemma framöver. Det är Jesús systers tur att åka (man får omöjligt plats två familjer i den lilla lägenheten), och dessutom öppnar poolen i vårt område till helgen. Disa har längtat så, hon älskar poolen! Det är en hel del restriktioner, men man vänjer sig nog!