söndag 14 juni 2020

Muffins och melon - som kompensation

Jesús och jag är bra på olika föräldrasaker, så är det bara.

Jag är värdelös på läkargrejer. Ändå var det jag som fick ta med Runa till vårdcentralen i fredags, när hon ännu en natt hade haft hög feber utan tecken på andra symtom.

Runas läkare är inte bara Disas kompis mamma, utan också en av de snyggaste människor jag känner. Jag vill se ut som hon. Men inte vara likadan till sättet, för vi förstår inte varandra alls. Först gången jag gick dit med Runa blev hon mycket irriterad på mig för att jag hade knackat på den halvöppna dörren när jag kom, för att se om hon var ledig, precis som vår vuxenläkare vill att vi ska göra. Den här gången knackade jag INTE på den halvöppna dörren utan satt utanför och väntade tills hon kom ut, vilket hon blev mycket irriterad över, eftersom vi hade förlorat tio minuter av Runas tid och nästa barn snart skulle komma. Jag tyckte att det var mycket orättvist, men sa inget.

Det visade sig att Runa hade urinvägsinfektion. Det syntes tydligt på stickan som hon stoppade ner i urinet vi samlat i en påse, och hon skrev ut en antibiotikakur. Men enligt reglerna behövdes det också skickas ett urinprov till sjukhuset i Riotinto (som vi själva behövde köra dit och lämna på eftermiddagen), och det provet skulle tas genom att en slang fördes in i urinröret på Runis. Nu skulle jag få sätta mig i väntrummet och få i Runa så mycket vatten som möjligt och så skulle provet tas om någon halvtimme.

Jag kände att jag ändrade ansiktsfärg när jag föreställde mig hur jag om en stund skulle tvingas hålla fast en skrikande, panikslagen Runas ben och armar medan sköterskan förde in sin slang i henne. Efter en kvart, när jag ännu inte lyckats få Runa att dricka vatten, smet jag. Jag bar henne till bilen och körde hem. Inuti huvudet försvarade jag mig med att jag ändå inte fick i henne något vatten, att jag skulle hämta hennes egen mugg, det kanske skulle gå bättre, men egentligen var det bara för att byta med Jesús.

Han lämnade jobbet och körde tillbaka med Runa. Jag föreställde mig hur Runas snygga läkare irriterat letade efter mig i väntrummet, hur både hon och sköterskan fick jobba över, kanske hade halvtimmen gått? Hur de till slut hittade Jesús och undrade varför inte jag var där. Kände mig väldigt lite vuxen i den stunden.

Jesús och Runa kom ju hem så småningom, allt hade gått bra, sa han, och jag frågade inte mer, ville inte veta. Visste att han och barnläkaren förstår varandra och att jag är en annan typ av person. Men obehagligt hade det varit för Runa, det begrep jag, för hon skrek varje gång jag bytte blöja på henne den dagen.

Min kompis Chatrin påpekade att jag må vara olämplig för att vara med barnen på provtagningar och andra läkargrejer, men att det vägs upp av andra saker, som Jesús inte kan/gör. Laga plättar till barnen, till exempel. Enligt hennes är det ett mycket stort plus, så stort att det väger upp det mesta som jag är usel på. Ja. Det stämmer att finns en massa föräldrasaker som Jesús är urdålig på, och tvärtom. Idag bakade jag citronmuffins med Disa och dukade till muffins- och melonfrukost i pation, medan Jesús slogs med en grind till trappan (som jag sedan råkade rycka loss från fästena när jag försökte öppna den, som Jesús försökte sätta upp igen och istället ramlade den tunga metallgrinden på hans fot. Han stormade iväg som ett åskmoln. Men det var en parentes som inte skulle med här i inlägget. Men om barnen kommer att kunna skratta åt sig själva och se det roliga i misslyckade situationer när de blir äldre, så har de inte fått det från Jesús). Att baka är jag bra på, och mina barn skulle aldrig få uppleva bakning eller att äta hembakade godsaker om det inte vore för mig! Det är också viktigt!



16 kommentarer:

  1. Det är komplicerat med läkarbesök utomlands. Jag tar gärna med min sambo. Jag fattar inte vilka papper man har till vad och jag fattar inte allt som sägs. Barnläkare var vi hos minst fyra stycken innan vi var nöjda. Min franska frisör sa att hon gjort likadant när hon behövde specialisttandläkare till sitt barn. Det är skönt att hitta en person man har förtroende för. Det hade kanske funkat att sätta Runa pâ en potta med film, juice eller isglass. Hade ju varit värt ett försök. Jag har vägrat gâ dit när vi fick remiss till en smärtsam behandling som inte görs i Sverige. Och Frankrike slutade ocksâ med den behandlingen ett par âr senare. Det kändes väldigt bra speciellt efter att min svärmor tyckte att jag inte var riktigt klok som inte löd doktorn... Men tyvärr vet hon väl inte det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra gjort att stå på dig, tycker jag!

      Första urinprovet togs via en påse som klistrades på Runa, så kisset rann ner i den. Nästa prov ville barnläkaren att det skulle tas på det andra sättet, eftersom urinen är renare när det tas... Men det vete sjuttonn om jag går med på det igen, utan att protestera...

      Samma här, främmande ord och pappersgrejer. En massa papper ska föras hit och dit och stämplas och allt vad det är, inte lätt att hålla koll! När det mesta verkas skötas genom datorn i Sverige.

      Radera
  2. Det är väl så, man kan inte vara bra på allt. Och tänk vad bra att ni kompletterar varandra, det vore värre om ni är duktiga/dåliga på samma saker.

    Stackars lilla Runa, glöm inte ge henne yoghurt och liknande så hon klarar magen.

    Haha, stackars Jesús! Jag har också svårt att skratta åt klanterier jag gör själv, har dock desto lättare att skratta när andra klantar sig. Pappa kallar mig för Katastrof-Fia! Som när han plockade plommon stegen han stod på liksom bara vek sig. Pappa skrattade inte alls, men oj vad jag skrattade. Hemskt, jag vet. Men alla kan inte vara små änglar ... :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yoghurt? Är det bra mot magen när hon tar mediciner?

      Inga änglar i oss då!

      Radera
    2. När man äter antibiotika är risken stor att hela bakteriefloran man har i mage och tarmar tar stryk. Ju starkare antibiotika ju värre kan det bli.

      Min lillebror gick ett år och var ständigt dålig i magen, blev smalare och smalare. Han var liksom spinkig redan innan. Till slut kom de fram till att en penicillinkur han tagit när han varit utomlands hade slagit ut massor av bakteriekulturen. Nu är han bra igen.

      Men ja, yoghurtprodukter och liknande (här finns ju inte filmjölk) och gärna med extra bakterier. Du vet, som acidofilus och liknande. Jättebra att hjälpa magen med. På apoteken har de speciella produkter som de gärna brukar vilja att man köper (dyrt) när man hämtar ut antibiotikan men jag har alltid provat med yoghurt först och det funkar bra.

      Beroende på vilken typ av antibiotika så kan det även slå ut bakterier i munhålan och underlivet så man kan få svamp där. Munnen har jag klarat (hade en arbetskompis som hade trassel med det) men två gånger har jag fått svamp i underlivet pga antibiotika och det är ingen höjdare.

      En fd arbetskollega kallade mig för ängel med horn. Klockrent!

      Radera
    3. Låter som ett supertips! Jag har faktiskt gett henne yoghurt sedan du skrev detta :-)

      Vad otäckt med din lillebror! På grund av en penicillin!

      Radera
  3. Fy så oproffsigt uppförande av den doktorn, men dessvärre finns den typen överallt. Det förvånar mig att hon använde kateter på ett litet barn för att ta ett sterilt urinprov. Det gör faktiskt ont vilket det är en vuxen eller barn. Det finns faktisk små sterila urinpåsar med självhäftande klister som man sätter fast och sen blöja på. De är inte något nytt på marknaden, fanns redan när jag var elev på en barnavdelning.
    Det är bra med självdistans, och att se det komiska i situationer. Jag har också en man som inte alltid förstår när jag ser det roliga i något som han inte ser.
    /Ingalill

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det första urinprovet gjordes via en sådan påse som klistrades fast, som hon hade i blöjan. Men till nästa prov, det som skulle skickas till labbet, ville barnläkaren ta på det andra sättet, tydligen är urinen "renare" då, ja, det var vad hon sa. Du tycker att jag kan protestera, om det händer igen? Min lilla unge!

      Radera
  4. Japp, plättstekning och bakning väger upp ALLA brister! :)
    Kram Chatrin

    SvaraRadera
  5. Ja man kan inte vara bra på allt...tyvärr så känner man sig usel när man inte har förmåga att göra saker. Hade en man som lagade alla mat, suverän på det. Svärmordern och systern också...jag fick egentligen inte chansen att laga nåt heller även om jag inte var intresserad. Började jag så hade jag nån som glodde i grytorna och då gick jag från spisen :-)
    Men glömmer inte när min dotter som var 7 då sa...ja men du gör godaste potatismosen mamma. Blev jag glad...jo är ännu :-)
    Tycker läkarna är lite "anners" här. Har bara träffat otrevliga el åtminstone ointresserade...kanske en mask mot utlänningar för dom inte kan engelska...vad vet jag, jag kan mer spanska än engelska numera men får inte visa det....fast det törs man inte säga till svenskar...alla är ju så fantastiska här i sjukvården. Jag har ju ganska stor erfarenhet av den.
    Stackars lilla Runa. Har aldrig varit med om sån där urintappning...
    Barn kommer i håg om mamma bakat och lagat mat och gjort saker med dom...
    Det glömmer dom inte! Kram P ♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Får hoppas att mina ungar har gott minne... När det gäller trevliga saker som muffins, alltså!

      Man kan ju inte stå bekvämt och laga mat medan någon övervakar en!

      Varför törs man inte säga till svenskar att man är bättre på spanska än på engelska?

      Jag har haft tur med mina spanska läkare, de har varit toppen de flesta. Men när det har varit vikarier har det varit si och så... Synd att min förre slutade. Han var så rolig och vänlig. Mot patienter. Tydligen var han inte alls lika vänlig mot kollegorna...?

      Radera
  6. Stackars lilla Runa. Det är inte lätt att vara vuxen alla gånger. Kanske din modersinstinkt kickade in och du ville skydda ditt barn? Oavsett så är det ju toppen att Jesús kunde kliva in och ta sjukhusbiten. Och bakning och andra familjära aktiviteter är ju sånt som bygger ett varmt hem, dvs också superviktigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :-) Ja, jag står nog för den varma biten :-)

      Radera
  7. Usch så jobbigt, förstår att det gör ont i mamma. Sån tur att ni kan dela på ansvaret. Om det är någon tröst så verkar det vara oerhört viktigt med ett sterilt prov på ett litet barn, googla på 1177 som referens. Finns tydligen fler provtagningsmetoder, kan det gå att diskutera sånt med läkaren?
    Ojoj, skrattade så magen hoppade åt "parentesen", antar att den anekdoten inte är populär att skämta om..tack för att du delar med dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är en tröst, tack!

      Nej, jag har inte tagit upp händelsen med grinden på foten, känner på mig att han fortfarande inte kan se det lustiga i det :-)

      Radera

ny gadget

ny gadget