Magsjuka i Spanien

Magsjukan har slagit till.
För andra gången på kort tid.
Det började på måndagskvällen för Disas del, med feber. Hela tisdagen hög feber, hon yrade och såg i syne (bajs överallt), och nu kom magvärken.
På onsdagen gick febern över men då kom diarrén istället. Och här kom jag på, att vilken usel dag att ha diarré på, för det var helgdag och alla affärer stängda. Vi hade inget kycklinglår hemma. Hur skulle jag nu koka buljong till henne?
Jag vet inte hur det är i Sverige, men här tas magen och kosten på allra största allvar. Barn och vuxna med diarré får en lång lista med matordination av doktorn. Inte för att det behövs, för alla vet ändå vad man får och inte får äta vid sådana tillfällen, för att hejda diarrén så fort som möjligt:
Kokt ris. Buljong utan olja, helst på kyckling eller fisk. Vit kokt fisk. Kalkonkött. Naturell yoghurt. Vitt bröd. Kokt kyckling. Dricka hemgjord lemonad med lite salt och bikarbonat. Till exempel. Man får absolut inte äta sötsaker, bakverk, dricka läsk och sådant.
Nåja. Ingen kyckling hemma, men Jesús hade fryst in en kummel som han nu kokade fiskbuljong på, och som han därefter kokade ris i. Disa åt faktiskt en del ris.

Det har varit en segdragen magsjuka, och mycket smärtsam. Disa har haft så hemskt ont i magen, och gråtit och gråtit, och vaknat på nätterna av smärtan, och hon slutade ett tag att dricka vatten eftersom det bara rann ur henne och hon fick ont.
I går, lördag, var hon bättre för hon hade ont bara  ett par gånger, och magen höll igen, men hon var så orkeslös, slapp och helt utan energi. Så klart, hon har ju bara ätit lite ris och lite vitt bröd sammanlagt på fem dagar. Hon orkar inte gå eller leka, bara bli buren och sitta i knät.
Jag tog med henne till mataffären och frågade om en massa saker, men ingenting ville hon ha. Det var eftermiddag och det enda hon hade fått i sig under dagen var 50 centiliter nappflaska med laktosfri mjölkpulver (laktos ska undvikas för små barn enligt rekommendationerna).
Vi stod vid kassan och jag snappade åt mig en klubba. Skit samma spanska kostråd. Disa tycker om klubbor.
Hon var väldigt skeptisk först, men efter en stund började hon slicka på den. Och det fungerade som jag hoppades. När hon fick i sig lite socker fick hon lite energi. Och det lossnade. Hon började dricka lite vatten. Lite äpplejuice. Åt några små bett av ett bröd. Ett fjärdedels mariekex. Mer vatten. Lite skinka. Mer klubba. Lite godis. Och faktiskt hade magvärken släppt.

Jag tror att hon håller på att bli frisk nu.
Men vad den här magsjukan har satt sina spår.
Disa är ju sedan tidigare underviktig. Vi går fortfarande hos specialist för att kolla så att hon fortsätter växa. Vid tvåårskontrollen (två år och två månader) vägde hon 8,7 kilo och det känns som att hon aldrig når upp till niokilosstrecket. Ändå har hon under sommaren lyckats få en liten barnmage, ni vet, en sådan där gullig som putar ut istället för att den går inåt som på Disa annars.
Under de här fem dagarna med magsjuka har putmagen försvunnit. Trosorna i minsta storleken ramlar av, och byxorna som jag sydde in innan sommaren (när man har ett barn som äter lite måste alla byxor sys in, och byxor med snoddar går inte alls för de bara ramlar av) är nu stora. Varenda kota i ryggraden sticker ut om ho böjer ryggen lite, lårbenen är vassa, och när jag ser min lilla unge utan kläder, och ser hennes alldeles för stora mellanrum mellan låren, får jag en kvävande klump i halsen av oro, för hon är så tunn att jag bara tänker på svältande barn som jag har sett på bilder från katastrofområden.
Herregud.
Ungen min.