Lök mot hosta - spanskt läkarråd

Jesús knackade på dörren.
- Pappa tycker att vi ska ringa efter läkare.
- Va? Är han sjuk?
Nej, jag hade missuppfattat. Det var JAG som var det. Jag hade nämligen blött näsblod två gånger.
Förutom febern och hostan då.
Spanjorer och deras läkare! Går till doktorn för minsta lilla!
Jag går inte till läkare för en förkylning! blev svaret.

Nästa dag var det Jesús syster som sa:
- Det finns en akutmottagning här borta, gå dit nu.
Då var jag visserligen sämre, men anledningen till att jag höll mig i sängen var inte bara att febern stigit, utan mer att jag var så trött på oväsen från fåglar och hundrar och människor och skrammel  och toalettspolningar och tv, och trött på stenhård säng och stenhård kudde och att aldrig kunna sova ordentligt därav, att jag planerade att stanna ensam i rummet tills det var dags för avfärd.

Tidigare tänkte jag att det är värdelöst att vara ensam när man är sjuk (efter den gången jag hade nästan 41 i feber och vaknade och trodde att det var natt, men det var bara täcket som låg över mitt ansikte, men jag kunde inte röra en muskel för att flytta det eller ens prata, då var jag ensam, tempen fick jag ta senare).
Ännu värre är det att inte vara hemma när man är dåligt, och någonstans i slutet av skalan är nog att vara sjuk och ensam med ett litet vilt barn, har jag lärt mig.

Vi var äntligen hemma och jag sov i vår egen mjuka säng när Jesús väckte mig innan han åkte till jobbet.
- Du har läkartid 12.24.
- Okej.
Det var min hosta som tog knäcken på oss.
12.30 var Disa och jag klara att gå. Det var perfekt, bara en före, hon som hade 12.18-tiden. Min husläkare är alltid sen, vilket är bra eftersom hon tar sig tid med alla som behöver det.
Snabb undersökning och en tvärsäker diagnos. Vad jag har vet jsg inte, hon sa något på medicinspråket, men det kändes inte viktigt att veta så jag frågade inte. Var lite feberslö i huvudet också. Uppfattade att jag har en infektion, fick utskrivet paracetamol och hostmedicintabletter, samt råden att andas ånga från en kastrull med kohett vatten några gånger om dagen, samt... Att dela en lök på mitten och lägga på ett fat på nattygsbordet. Det ska vara så bra, och hjälpa mot torr luft, att alla borde ha en halv lök på nattygsbordet. Jämt. Särskilt bra är det för spädbarn.
- Det funkar. Och många tycker om lök. Själv skulle jag aldrig göra det för jag tycker att det är så äckligt när sovrummet börjar lukta blodkorv, sa hon.

På apoteket lämnade jag fram mitt sjukförsäkringskort. Apotekaren letade rätt på två askar.
- Den här, sa hon varnande och pekade på ena asken, går inte på sjukförösäkringen.
- Öh. Nähä. Men jag tar den ändå.
Skräp. Hur dyrt kunde det bli? Utskriven medicin får man i princip alltid till rabatterat pris. Hade jag tillräckligt? Hm. 20 euro, mer kunde det ju inte kosta.
- Det bli 3,25 €.
Ytterligare en bra sak med Spanien. Den billiga medicinen.

På eftermiddagen kom Lidia och tog ut Disa på promenad tills Jesús kom hem och under tiden satt jag i sägnen och läste. Äntligen vara stilla! Det är man ju sällan med ett litet barn på ett och ett halvt år.
Nu är jag på väg tillbaka :-)




Vilket konstigt, ointressant inlägg förresten. Vad ska vi kalla det här? Inblick i vardagslivet? Att vara sjuk i Spanien?
Jag är sjuk så himla sällan, så jag behövde väl skriva ner upplevelsen för att minnas :-)
Har ni haft en bra påsk?