En skådespelare på byrån

Jag har en bild på byrån i sovrummet.
Bilden föreställer Robert Downey Jr.
Jag fick den av min goda vän Åsa innan jag skulle åka till Spanien för ett par år sedan.
"To Annika with love /Robert"
Jag är förtjust i den där bilden. Ja i Downey Jr överhuvudtaget, vilket min goda vän visste, och bilden har sedan dess stått på sovrumsbyrån.
Jesús tycker inte om den.
- Ska du inte ta bort den där bilden snart, undrade han häromkvällen när vi hade lagt oss.
- Nä, det ska jag inte. Jag gillar den.
- Men det är ju helt surrealistiskt! Det är faktiskt jättekonstigt att ha den bilden här i sovrummet!
Åh, det här har jag hört förut.
- Vad har du emot den egentligen?
- Alltså, man brukar ha familjemedlemmars fotografier i sovrummet, morfar, föräldrarna, syskon, syskonbarn, men skådespleare??! Dessutom är det en dålig bild.
- Ja, det är det, men jag gillar den.
- Det är ju som om jag skulle sätta upp ett foto av en kvinnlig nyhetsuppläsare. Och dessutom ett dåligt foto, skulle inte det verka konstigt? Folk skulle tycka att det var jättekonstigt.
- Det är ingen mer än vi som kollar i vårt sovrum.

Söndagsfestligt

Ni vet.
Man är ute och går i solen och har det trevligt, och så blir det sent, ja lunchdags är rent av passerad, ugnen ska sättas på, potatis ska skäras, fisk ska rensas, och hungern har redan givit sig till känna.
Men så.
Det ligger ju en påse med musslor i kylen. Mercadona sålde musslor från Galicien till ett billigt pris som gjorde det lätt att spontanshoppa, fast man bara skulle ha lite yoghurt och choklad.
Musslor blir en utmärkt förrätt.
Husguden rådfrågas, och José Andrés, Jesús favoritkock, har förstås en idé om hur vi ska piffa till musslorna istället för att bara ångkoka dem.
"Häll en skvätt olivolja i pannan", föreslår José Andrés.
"Häll i en skvätt vin också, och citron, och krydda med lagerblad och lite av det gröna ni har därute i pation, den där vissna gräslöksplantan, så blir det gott spad att doppa bröd i. Glöm inte att lägga i musslorna förresten"

Resultatet blev gudomligt.

Plaza de España

En favoritpromenad i Sevilla är borta vid den vackra Maria Luisa-parken och Plaza de España, Spanska torget.
I den här delen av staden finns utställningspaviljongerna kvar från den Iberoamerikanska utställningen 1929, och har man en förmiddag ledig är det här ett underhållande område att promenera i, glad blir man över allt vackert.
Men nu handlar det om Plaza de España.
Det var det här som skulle representera Spanien i den stora utställningen, och det var en mäktig representation.
Torget är ett imponerande verk som breder ut sig mellan det norra tornet och det södra, som båda byggts för att likna La Giralda, Sevillas symbol.
Det finns mycket att titta på. Runt halvcirkeln sitter högt uppsatta byster av profiler ur den spanska historien, från poeter till krigare. Alla Spaniens 50 provinser är representerade i keramik. Var och en med bänkar, namn, och en stor bild som visar en viktig historisk händelse ur provinsens historia. Allt i handmålad keramik. Det finns också tillhörande färgglada bokhyllor som tidigare rymde böcker om provinserna.
Sevilla representeras inte på samma sätt som de andra provinserna, utan i "namnlösa hörn", med en vacker fontän till exempel.
Överallt på Plaza de España finns målad kakel och keramikdetaljer. Från små bildplattor i marken till detaljer under trappstegen, i tornen och hela keramikräcken. Vackert, vackert.
Arkitekten bakom verket är Aníbal González, som var en välkänd profil i Sevilla. Många byggnader här har han ritat, exempelvis det lilla kapellet på andra sidan Trianabron, och underbara Plaza de América i Maria Luisaparken, där alla duvorna håller till.
I de många stora lokaler inne i Plaza de España inryms olika verksamheter. Här är det till exempel som vi utlänningar måste köa i timmar för att få vårt viktiga papper, tillståndet att jobba här.

Plaza de España är välbesökt av turister, och det är verkligen värt att gå hit.

Hela vägen mellan norra och södra tornet kan man gå innanför pelarraden.

Till och med tornen har dekorerats med handmålad keramik.

Spanska torget är byggt som en stor halvcirkel.

Det går att hyra båt och ro runt.

Detalj av trappräcket ovan.

Längs hela halvcirkeln finns handmålade utrymmen för varje spansk provins.

Viktiga händelser ur provinsen historia har målats.

Dessutom finns bokhyllor, där det en gång stod böcker som handlade om provinsen.

Sevilla representeras av namnlös keramik, som den här lilla fontänen.

Tusentals bilder tas varje dag av Spanska torget, men de flesta tas på folk som poserar vid sina provinser.

Väderspåmannen

Det hade varit molnigt i ett par dagar och jag följde väderleksrapporterna eftersom jag planerat tomtefotografering första dagen det blir sol igen.
Molnigt är lite trist, men något regn skulle det inte bli. Enligt vädret.
Men så kom Jesús hem.
- Det blir regn. Ungarna har varit helt omöjliga idag.
Enligt honom slår det aldrig fel, och lärarna på varje skola han jobbat på pratar om fenomenet. Dagen innan det regnar är eleverna stökigare än någonsin.
Jag tror inte på det.
- Så är det inte i Sverige, säger jag.
- Nej det är klart. Där regnar det ju varenda dag. Här regnar det var tredje månad.

Vad än väderleksrapporten sa.
Jesús fick rätt.
Det blev regn.

De arbetslösa driver runt med sina CV

Sverige klarade sig ganska bra i den ekonomiska krisen, får man väl säga.
Spanien har inte upplevt detsamma.
Spanien har sjunkigt djupt i lågkonjunkturen, och någon ljusning syns inte.
På nyheterna pratas det om en andra ekonomisk kris, och spanjorerna är mycket pessimistiska. Hur kan det bli värrre?
Arbetslösheten har länge legat stilla på 21,5 procent. Ungdomsarbetslöheten på över 40 procent.
Otroliga siffror.
Många bekanta har blivit av med jobben. Och bostäderna. En flyttade in hos sitt ex, en annan hos en kompis, men nu verkar han bli tvungen att flytta hem till föräldrarna igen.
Mängder blir bostadslösa.
Arbetare kan utnyttjas hur som helst. Många står i kö för jobben. Vi som söker jobb går runt med våra CV, vid driver omkring på gatorna, från butik till butik till bar till butik och företag. Vi söker skitjobb, men inte ens det går att få. Vi driver i stora osynliga flockar, arbetsplatserna tar emot 20-30 ansökningar varje dag.
Situationen känns hopplös.

400 euro i månaden

"Spanjorerna får vänja sig vid att tjäna 400 euro."
Orden är inte mina, de uttalades igår av Juan Rosell från CEOE, ungefär chefernas fackförbund, som en lösning på den höga arbetslösheten. Tanken är att företag ska erbjuda 15-timmarsjobb som de betalar 400 euro för. Minijobb.
400 euro för 15 timmar, det låter ju fantastiskt. Två dagars jobb. På en månad kan man ju bli rik.
Ta vilket butiks- eller barjobb som helst, och få betalar mer än 1 000 euro i månaden. Och då är det inga 40-timmarsveckor vi pratar om.
Arbetare utnyttjas något otroligt. Chefer kan beordra hur mycket gratis övertid som helst, den som protesterar blir av med jobbet. Gå till fackförbudnet med problemet och de konstaterar att så här är det. Ord står mot ord. Det finns inget att göra år saken.

Juan Rosells förslag är inte att man ska ha flera sådana här minijobb i månaden, utan ett. 400 euro i månaden.
Funkar det?
Bostäder kostar som i Sverige. Vi som bor i en by bor billigt, 400 euro i månaden.
Sedan tillkommer den mycket dyra elektriciteten. Vattnet. Maten, som är bara något billigare än i Sverige.
400 euro i månaden
Det handlar inte om att vänja sig vid att leva på lite. Det handlar om vad som är möjligt.

Paketkalendern

I år blev det paketkalender.
Jag förklarade för Jesús hur det funkar, och han tyckte att det lät skoj. Finns ju inga kalendrar här. Och man räknar ju inte ned till den 24:e heller.
Fast tyska chokladkalendrar har börjat säljas.
Nåväl.
Hälften var. Jag inhandlade de flesta av mina paket i Sverige.
Klokt uträknat att jag vid den här tidpunkten skulle börja längta efter svenska gotter. Jag vet ju att Jesús alltid bjuder hälften.
Jag lyckades faktiskt övertala honom att öppna sitt luciapaket en dag i förväg eftersom jag var sugen på den lilla chokladbit som låg däri.
Nåja, det är inte bara godisbitar i hans paket. Tjeckiskt öl och en illaluktande ost finns också med. Bland annat.
Själv har jag fått ett seriealbum, solrosfrön doppade i grönt te och en liten glad penis med kondom på huvudet som hoppar när man skruvar upp den.
Jag ser fram emot dagens paket, som är till Jesús. I det ligger en ask Salta Katten. Fast förra tablettasken gömde han i jackfickan för att den skulle räcka längre...

Luciafirande på Ikea

Jag har aldrig firat lucia så mycket som jag gjorde igår.
Det gick finemang på språkskolan. Vi sjöng så ögonen tårades på de internationella studenterna, fotoblixtarna smattrade och vi hamnar snart på film på skolans hemsida.

Så var det Ikea.
Gick in i personalingången, fick besökarbricka och låna rum inne i kontorslokalen.
Lucian kände sig lite mörbultad efter första firandet. Kronan var obekväm. Hon hade fått en bula i pannan och funderade på hur hon skulle få på sig kronan igen, samtidigt som vårt tåg annonserades i högtalarna gång på gång. Den Svenska Luciakören som skulle sjunga i restaurangen 18.15, missa inte det!

Vi hade publik på drygt 20 personer och inte många gick under tiden.
Efteråt hade lucians panna fått vad den mäktade med. Ikeapersonalen kom med skålar med is, och i en timme satt den stackars lucian med isklutar på panna. Det var bara att fixa en ny lucia.
Och en ny lucia fick vi. Hon i sin tur led av att stearinet droppade i ögat och att det satt sig fast, inte bara i håret som ju är del av traditionen, utan i hårbotten, så att hon hade problem med att få av sig kronan. De satt liksom ihop.
Men framträdandet gick finemang.
Sedan hade vi bråttom till julmaten. Köttbullar med brunsås, lingon och potatismos, någon slags skinka, Jansson, laxrullar i tunnbröd, ugnslax med grönsaksgrejer, glögg, chorizo, chips.... Inte som ett vanligt svenskt julbord, men brunsåsen serverades inte med skinkan den här gången, och vi betalade ingenting utan fick kalaset av möbelvaruhuset som dukade upp vad det hade, och skoj hade vi.
Klockan tio ville personalen gå hem, så det fick vi också göra.
Vet inte om vi gick fel, men vi gick igenom hela bottenplanet för att hitta utgången, och det kändes lite konstigt att gå där efter stängningsdags, alldeles folktomt.
Lucian gick med oss. Hon lurade på hur hon skulle få bort stearinet i hårbotten.

Det tappra luciatåget

Ojoj.
Det är lucia.
Och jag har lovat bort mig att sjunga i ett luciatåg. Tillsammans med ett tappert gäng på åtta-nio personer ska jag förgylla den här högtidsdagen i Sevilla.
I söndags träffades vi och övade för första och enda gången, ett litet gäng svenskar som bor här av en eller annan anledning (alla på grund av en spanjor eller spanjorska, utom två spanskstuderande som inte hittat några spanjorer än).
Nu på förmiddag ska vi lussa på en språkskola. Ikväll sjunger vi på Ikearestaurangen, och ett par timmar senare en våning upp på luciafirandet för Spaniensvenskar med släktingar.
Får se hur det går.
Ett par kan sjunga.
Jag är med som utfyllnad.
Fick sent igårkväll besked om att luciadräkterna är funna och att en ljuskrona är fixad. Var lite nervöst där. "När det låter illa kan vi ju inte se fula ut också", som organisatören sa. Just det. Blir ju inte samma sak om tärnorna kommer i jeans. Han har tvättat och strukit som en tok, men har ju haft hela natten på sig så nu ska det nog vara klart.
Klockan elva tågar vi...

Chokladen i mitt hjärta

Jag tycker faktiskt att det här kräver ett inlägg.
Magnumchokladen.
När jag kom till Ronda för en sisådar fem år sedan hittade jag en så god choklad i kinabutiken längst ned på la Bola, huvudgatan (som ska ha fått sitt namn när ett gäng ungar gjorde en snöboll och lät den rulla ned för huvudgatan som sluttar, och bollen blev större och större).
Den där chokladen har haft en särskild plats i mitt hjärta, där även en av Vahlronasorterna finns, och tryfflarna från Göteborg, och Snickers special, och den underbara chokladen från Kivik... Nä, den ska inte jämföras med någon annan.
Nåväl.
Jag har inte hittat den där chokladen sedan dess.
Förrän i förra veckan, i en tidningsaffär i Évora.
Där låg den.
Magnumchokladen.
Vilken glädje.

Banne mig, undrar om inte den halvätna chokladen ligger kvar i jackfickan efter fotograferingen. Ska genast kolla! Tjoho!

Att baka i Spanien

Mycket jobb för lite kardemumma...

Om man gillar att baka är det ingen bra idé att skaffa en spanjor och flytta till Spanien.
Första problemet är ugnen. Det är långt ifrån självklart att ha ugn här. Inte i någon av de tre lägenheter vi har hyrt har det funnits ugn.
Till slut köpte vi en, en liten svart bordsugn.
Då visade sig nästa problem.
Ingredienserna.

Gå in i vilken mataffär som helst i Sverige och betrakta raderna av socker, sirap, jäst, kakao, de otroligt många mjölsorterna...
Här i södra Spanien bakar man inte, och det märks på hur svårt det är att hitta ingredienser. Ja, det är rena detektivarbetet.
Vetemjöl finns, och i några stora butiker kan man köpa en sorts grovt mjöl också. Vitt strösocker och ägg har alla, och många säljer torrjäst och bakpulver.
Kakao har jag bara sett i den lilla delikatessbutiken i El Corte Inglés, det stora varuhuset på Plaza Duque. Men det var flera år sedan.
Det finns mörk sirap, men ingen ljus. Att baka filmjölkslimpa är omöjligt eftersom det inte finns filmjölk. Ja, det finns överhuvudtaget få laktosprodukter. Smör finns, även om hälften av sorterna är osaltade så man får vara försiktig med att ta rätt, och det är lite lurigt att räkna femtedelar och sjättedelar av paketet eftersom inte gramgradering finns, men det är ett lyxproblem. Jag har äntligen fått tag i färsk jäst i en stor butik.

Florsocker kan man hitta i kryddståndet på matmarknaden i Triana. Där köpte jag vaniljsocker, vilket visade sig vara strösocker med lite vaniljsmak. Dit borde jag ha gått med min specialbeställning Kardemumma, men jag gick till kryddbutiken här i Pajanosas istället, kryddbutiken som för övrigt säljer jaktutstyrslar och hundmat också.
Tjejen visste inte vad kardemumma är, men lovade att beställa hem det.
Två dagar senare kom jag tillbaka.
- Är det här... kardemumman?
- Ja, det fanns inte mald.

Jag köpte påsen eftersom jag gett mig fan på att baka kanelbullar, men klurade en bra stund på vad jag skulle göra med de stora kärnorna.
Jag öppnade en, och inuti låg en mängd små svarta frön.
Jahaja. Det var bara sätta igång.
Det tog trekvart att klippa upp fröna, pilla ur kärnorna och fylla en tesked med svarta frön som jag sedan malde i morteln.
Mycket jobb för de kanelbullarna. Men de blev attans så goda....

Mysigt i Las Pajanosas på helgen

Det är ganska lugnt här på veckorna, men på helgerna kommer mycket folk till Las Pajanosas. Massor av cyklister (ofta äldre män i tighta blå cykeldräkter) är ute på vägarna häromkring, och i Las Pajanosas stannar de för att ta en öl eller äta frukost. Massor av Sevillabor åker hit för att köpa grönsaker och äta lunch. Den som önskar viltkött eller svamp måste söka sig utanför stan. Vildsvin, kanin, hjort, allt tillagas fenomenalt gott här.
Och den som inte är hungrig tar en öl och njuter av solvärmen en stund.
Det är lätt att bli kvar länge...

Grönsakerna är bättre och billigare än på många ställen.
Vi köper nästan alla ingredienser till vår mat  i frukt- och grönsaksaffären. Den ligger bredvid vår bar och har bara öppet på förmiddagarna.
Under helgerna hänger ägarinnan ut säckar med apelsiner, svampkorgar och ställer ut burkar med honung och annat gott härifrån på ett bord.
Hon brukar sälja sprättägg från sin kusins höns, men just nu värper de dåligt så vi måste åka in till stan för att köpa ägg.