torsdag 17 oktober 2019

Fest i Almonaster la Real



En av mina favoritbyar här i bergen är Almonaster la Real. Se bara hur den ligger där, högt upp, omgiven av berg, med en gammal moské högst upp, omgärdad av vandringsleder, med urmysiga små gator...




Jag hade missat att det var den årliga Jornada de cultura islamica den här helgen, Goretti berättade det under Marias femårskalas i fredags, och vi bestämde genast att åka dit tillsammans med alla barnen (utom Gorettis stora). Jesús stannade hemma och storstädade huset, och vi packade in oss alla sex i Gorettis bil och fräste iväg!

Jag höll koll på skyltar (jag är väldigt noga sedan jag körde fel när jag åkte dit och tillbaka vid ett oförglömligt besök för tre år sedan), Goretti körde, och parkerade uppe i en backe, där det doftade gott av eukalyptusträd, och där ett par dromedarer låg och idisslade utanför en lastbil.




Vi kikade snabbt på marknaden, sedan gick vi till en restaurang för att äta. Och vilket ställe det var! Visserligen stod bordet i en backe och lutade så mycket att mitt vattenglas gled ner och krossades mot gatstenarna, men maten! Barnen ville ha pata negra-skinka, så det fick de. Vi beställde också grillat kött, croquetas och calamares del campo. Det sistnämnda är friterade lökringar och paprikastrimlor som först panerats, och de var perfekt gjorda! Tunna, knapriga, salta och brännande heta. Spenatcroquetas och croquetas gjorda av kött från hemlagad buljong, med mynta i, åh, så gott! Och köttet! Åh! Inget kött kan mäta sig med det, varför äta något kött överhuvudtaget efter en sådan fullkomligt perfekt bit??

Inga bilder togs, det var fullt upp med att äta och hindra ungarna att klättra på grannarnas fönster och glasen från att glida ner från bordet, men den måltiden tänkte jag på i två dagar efteråt.

Sedan satte vi jasminblommor i håret...




… och gick och kollade ordentligt på marknaden.



På denna Jornada de cultura islámica står, fritt översatt, islamsk kultur i fokus. Musik, dansföreställningar, produkter och te-ställen där man kan beställa en silvrig kanna med te att hälla i små glas, och få några frasiga baklava med honung och nötter till. De stora festdagarna hade redan varit, denna söndag var sista dagen för i år, då man kunde strosa runt och kika och träffa bekanta.

Marknadsstånden är så genomtänkta. Så roliga och fina! Mycket hantverk av olika slag, från tvålar och leksaker till väskor och de allra vackraste smycken och hårprydnader i silver. Jag köpte två färggranna tygfåglar på en gren, Disa fick en glittrande liten spegel av Goretti, och hon själv köpte tvålar och en spännande pumpa.






Barnen fick en åktur i ett hemmabyggt piratskepp.




Därefter påbörjades den utmanande promenaden tillbaka till bilen, förbi alla stånd längs huvudgatan, då vi försökte få med alla barnen tillbaka. Det minsta satt ju fast i bärsjalen, men de andra tre gick alla åt olika håll, stannade plötsligt och tittade på något, gick iväg till en kyrka eller gick bakom någon vagn. I ett tilltagande folkvimmel. Och så jag då, ovanpå allt, som ideligen stannade för att fota (och förlorade barnen ur sikte). Då tänkte jag, att Goretti upplever nog den här promenaden ännu jobbigare än vad jag själv gör, men hon sa inget om det, hon är en snäll människa. Och det var en väldigt rolig dag tillsammans med henne och barnen!


6 kommentarer:

  1. Vilken trevlig och mysig dag ni hade! Och maten lät verkligen god... /Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tänker på den maten fortfarande, nästan två veckor efter besöket!

      Radera
  2. Åh vad härligt! Goretti verkar vara en himla fin kvinna. Så glad jag är att du har funnit henne! Snygga hippiekläder och allt :)

    Jag kommer att tänka på de marknader jag själv besökt i Spanien. Den första var en medeltidsmarknad i Salamanca, vid el puente romano, under min första vecka där (2005). Den andra jag tänker på är också en medeltidsmarknad (eller romansk marknad?) i Niebla där jag var första veckan jag var ihop med min man. Det jag vill säga är att jag tycker så himla mycket om dessa tematiska marknader i Spanien. De har ordnat allt så fint! Tack för att du skriver och berättar om detta!

    Lägg restaurangen på minnet så åker vi dit någon dag och äter kött! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sådana kläder säljer Goretti i sin butik! En av hennes systrar bor i Indien och skickar kläder, och ibland åker de till Marocko på inköpsresor. Ja, hon är fin!

      Eller hur! Visst är det kul med de här marknaderna! Fast jag har varit på en urdålig också, i Sevilla... :-) Tur att du bara har goda minnen av dina :-)

      Vi ska DEFINITIVT åka till det stället och äta! Nu har vi ju pratat flera gånger om att åka till Almonaster, så det bestämmer vi att vi gör nästa gång! Restaurangen är ju en utmärkt anledning till att åka dit!

      Radera
  3. Hej Annika!
    Vilken fantastisk by det verkar vara! Vackra bilder!!Vi har inte sett Runa på länge men om det är hon på bilden så är hon ju en kopia av Disa nu? Så mörk som liten var hon. Så himla söt!!
    Tack för inlägget! Såå trevligt skrivet! Kram P ♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv, för alla snälla ord!

      Ja, det är Runa. Hon har blivit så söt att det är svårt att titta på något annat ibland :-) Ja, jag börjar också se att hon liknar Disa, särskilt när hon har Disas gamla kläder på sig! Häftigt! Hon har förändrats mycket sedan hon föddes. Jag la in en bild på henne i efterhand, till 5,5-månadersinlägget, men efter det har det nog inte varit någon mer bild... Det måste komma till sjumånadersinlägget, om jag bara får tid att skriva det!

      Radera

ny gadget

ny gadget