Lördag och jobb i Sevilla

På fredagskvällen var jag trött.
Som vanligt var klockan över midnatt när Disa somnade. det är alltid så när vi sover över hos hennes farfar.
"Det här är galet" tänkte jag, och menade inte Disas sovtid den här gången, utan trots att jag numera jobbar heltid, skyndar jag mig till Sevilla direkt efter jobbet på fredagar, jobbar ytterligare 3,5 timme på kvällen, och nu detta, jobb på lördagsförmiddagen också.

Men när jag kom till hotellet och mötte gruppen och deras guide, som jag inte träffat sedan i höstas, kändes det bara roligt. (Undrar om jag kan be honom köpa med en påse salta S-märken tills nästa gång, om två veckor?)
Jag guidar alltså svenska turistgrupper ett antal lördagsförmiddar under hösten och våren. Det är verkligen jättekul!

Först åker vi en sväng genom stan i bussen, därefter promenerar vi i Maria Luisaparken, ser Plaza de España, och till sist går vi genom den galal judiska stadsdelen Santa Cruz. De första gångerna kändes det obekvämt att prata inför 50 personer, men inte nu längre.
Det här vänliga gänget hade sån tur. Det kom just när april-ferian börjar. Hoppas att många av dem tar chansen och går dit!
Solen sken, det var skönt ute, det fanns fortfarande apelsinblommor i träden och det var en härlig dag! Och jag gillar att berättar om den verklige Don Juan, och Susona som ville att hennes huvud skulle spikas upp på väggen när hon dog, och allt annat. Det finns så mycket att säga i den här staden!

Efter jobbet skulle jag köpa träbokstäver med magneter som Disa kan ha på kylskåpet, hon håller på att lära sig bokstäverna, men leksaksaffären har flyttat. Då jag gick och kikade på skor, och köpte tre sommarklänningar till Disa.
Vid tre träffade jag Nikki, vi gick till ett thaimatställe. Äntligen har thaimaten kommit till Sevilla!

Sedan gick jag hem till svärfar för att hämta bilnyckeln. Till slut släppte stadsångesten, nu kan jag njuta av den här staden igen. Ett och ett halvt år är det sedan vi flyttade, och nu har det gått in i mig att vi verkligen inte bor här längre. Älskar Sevilla, men vill inte bo i stad.

Jag pratade med svärfar en stund, sedan åkte jag till Gines och för att hämta Disa. Hon hade varit hos sin faster och farbror och lekt med kusiner större delen av dagen. Jesús var i Écija och spelade.

Lilltjejen hade blivit målad som en katt av kusin Elisa och låg och sov i en fåtölj när jag kom.
Jag satt i soffan och pratade försäkringar och pensionssparande med José. Han säljer sådant. Fruktansvärt vuxet, men nu när jag jobbar heltid kan jag börja pensionsspara. Det är helt nödvändigt om jag ska få något som går att leva på.
Och så verkar det som att jag måste skaffa dödsförsäkring. Det har alla i Spanien. Den ska betala begravningen. Man betalar in en liten summa varje månad.
- När jag dör vill jag brännas och fraktas hem till Sverige. Jag vill bara brännas till aska, inget mer. Måste jag ändå ha en dödsförsäkring?
-Ja.

Då får jag fixa det då.


Det här måste vara fruktansvärt tråkigt att läsa om i bloggen. Konstigt nog var det intressant att prata om.

När Disa vaknade åkte vi till ett hamburgerställe i närheten. Klockan var halv nio redan. Med löfte om att få leka efter maten åt Disa en halv hamburgare, mango och drack en halv juice. Bra!

Sedan åkte vi hem och lyssnade på The Doors och Beatles i bilen.

Det var en väldigt bra lördag!