Kaotisk lördag med bio, guidning och nervös chaufför

Sitter i sängen, med gulblommigt täcke och sovande barn. Katt också. Lördagen var så intensiv att jag behövde ha det helt tyst runt mig för att smälta den, och satte inte på radion förrän jag kommit till Venta del Alto; halvvägs hem.

Planen för lördagen: Guida en grupp svenskar i Sevilla, ensamtid och lunch på stan med Jesús, bio med Disa, Johanna och hennes barn.

Så här blev det:

7.30 Vaknar. Läser igenom gammalt manus. Ringrostig efter att inte ha guidat på fyra månader. Märker att hälften av det jag brukar prata om inte står eftersom jag inte skrivit ner det.

7.50 Bestämmer mig för att ta reda på om det är sant som Jesús pappa sagt, att Maria Luisa-parken är stängd pga vädret. Det stämmer. Guideturen skulle gå genom parken, Plaza de España och den gamla judiska stadsdelen. Ändrade planer.

8.20 Kalldusch. Jesús pappa har glömt att sätta på termostaten till varmvattnet igen. Samtidigt kommer han på att kanske även Plaza de España har stängts. En snabb koll visar att han har rätt. Jag svär över det förbannade landet som sätter stängsel om parker och låser dem när det regnar och blåser. Risk för fallande grenar, javisst, men Plaza de España har inga träd!

8.35 Ringer gruppens rundreseguide och ändrar planerna. Det blir bussguidning istället. Skickar meddelande till damen som ska vara praktikant hos mig idag, som kör från Cádiz för att vara med, och berättar om ändrade planer. Kommer hon se meddelandet i tid? Eller vänta på mig vid Plaza de España? Hetsläs-repeterar det vi ska se från bussen.

9.50 Jesús kör mig till Plaza de España, för jag måste försäkra mig om att det verkligen är stängt. Det är det. J och jag ändrar samtidigt lunchplanerna. Vi behöver verkligen en stund ensamma, bara vi två, men det kommer inte gå att lämna D hos hans pappa den här dagen. Det går aldrig såvida det inte är något viktigt, som jobb eller sjukhusbesök. Att hjälpa ett förhållande är inget skäl.

Hoppar av vid Maestranza-teatern. Det spöregnar. Möter upp kvinnan från Cádiz. Vi sätter oss på en bar och pratar medan vi väntar på gruppen. Toan är en av de äckligaste jag varit på i Sevilla, och då finns det många usla att välja mellan. Men jag har inte tidigare sett en toa vars väggar, handfat, papperskorg och toastol har massor av halvdöda konstiga flugor.

11.40 Den lilla svarta bussen kör förbi upphämtningsplatsen. Guiden ringer strax därefter och säger att chauffören inte vet var han ska stanna. Han står vid ett trafikljus 100 meter bort. Vi går dit. Och möter en oerhört nervös busschaufför. Plötsligt har jag två uppgifter att utföra samtidigt: att guida gruppen och att ta hand om och lugna busschauffören. Han avbryter mig precis hela tiden. Vet inte vart vi ska åka, pratar om den trasiga vindrutetorkaren och var han ska laga den, att han behöver vila, vart vi ska åka nu, och jag säger det igen och han glömmer i samma stund.

14.00 Vid katedralen. Turen är slut. Vi har åkt buss och promenerat. Det gick bra. Avslutade med att prata i telefon med chauffören, som hade lunch och var nu hellugn. Stannade kvar och pratade med guiden och praktikanten. Gick till Triana för lunch hos svärfar, med ett par stopp på vägen, bland annat Tiger, där jag köpte ett anteckningsblock täckt av härliga, vändbara paljetter, till Disa.

16.20 Svärfar ger mig en överfylld tallrik med kål- och kikärtsgryta, samt ett fat med potatis, tomat och lök i vinägrett. Omöjligt att få i sig allt, tror jag, men jag lyckas.

17.00 Jesús har åkt till Córdoba för att spela, jag har panikstädat svärfars lägenhet från Disas leksaker, klätt henne, varit på toa med henne, och går nu mot bilen med allt jag kan bära samt Disa. Mina turskosa gummistövlar står kvar hos svärfar för jag kan inte bära mer.

17.37 Har valt EXAKT rätt väg till stadsdelen Nervión och är mycket nöjd med mig själv. Kör direkt till dyrt parkeringshus. Där är nästan fullt. Extra personal hänvisar trafiken i parkeringshuset, trycker fram biljetter, och en kille på moppe åker runt och pekar ifall han ser en ledig plats. Han visar mig en på plan fyra. Helt galet. Skriver meddelande till Johanna, som undrat om hon ska köpa biljetter till oss allihop, och som sedan berättar att Sevilla FC spelar fotboll just nu. Deras hemmaplan ligger i princip mitt i köpcentret där bion är. Det är poliser och massor med folk. Förstår nu kaoset. Helt fel dag att gå på den här bion.

17.53 Springer med nyvaken Disa ut ur varuhuset, dit hissen från garaget tog oss, mot bion. Kommer fram två minuter efter att filmen börjat.

18.40 Coco är inte en film för små barn, visar det sig. Johanna får gå ut i förtid med sitt barn, och mitt håller för ögon, öron, jämrar sig och gömmer sig i mitt knä för att filmen är så otäck.

20.00 Sitter på hamburgerställe. Kaos. Två barn med ballonger på pinnar, leksaker, mat och väldigt mycket leklust. Jag blir själv med dem några minuter och håller på att gå under av att försöka ha båda barnen på samma ställe, inte ramla nerför trappan, inte slå folk i huvudet med ballongerna, och dessutom behöver D akut gå på toan. Milde tid, varför har inte det här stället lekhörna? Alla hamburgerställen har ju det!
"Det här gör vi inte om" säger Johanna och flinar när vi ska gå.
"Nä, det gör vi inte."

21.20 Går mot parkeringsgaraget. Måste igenom varuhuset. D måste på toa. Hittar toa en våning upp. Stängd för städning. Bär D upp en våning till. Toabesök. Ner igen. Leta rulltrappa. Leta bil. Hittar inte bil. Hittar bil. Har svårt att orientera mig när jag kör ut. Kör runt hela Sevillastadion. Jag är mycket, mycket nöjd med mig själv och min körning eftersom jag genom eftertänksam, lugn körning hittat ut ur stan utan problem. Känner mig så duktig!
Lugnet som infinner sig av att köra ut ur stan... dröjde.

Sedan tog lördagen slut.
Puh.