Sjukt barn och bok på berget

Disa är sjuk. När hon vaknade med feber natten till fredagen var jag så trött att jag hoppades att det var en mardröm och försökte ignorera henne för att somna om, men det gick inte. Ja, det var då jag började fatta att hon var sjuk. Halvblind av trötthet vinglade jag omkring och letade medicinflaska, doseringsspruta, vatten, febertermometer, och efter någon timme, när medicinen verkade, somnade hon om. Jag skickade meddelande till Cristina att hennes mamma inte behövde hämta Disa i skolan nästa dag eftersom D inte skulle gå, till Milagros att vi inte kunde ta med Cristian till skolan utan att hon skulle få dra med sin sjuke son för att lämna storebror, till Jesús att han, från Sevilla, inte behövde ringväcka mig utan ringa Milagros istället eftersom hon förmodligen inte skulle se mitt meddelande i tid. Sedan somnade jag.

Lika trött när jag vaknade. Återigen av att Disa hade feber. Sände en liten förbannad tanke över att VAB inte finns i Spanien, ställde sedan in alla jobb jag hade på eftermiddagen.
Disas feber steg och hon var ledsen, hade ont överallt, halvgrät och steg inte upp ur sängen.
Jesús fick ringa sin pappa och berätta varför vi inte skulle komma den eftermiddagen, för att han och inte jag skulle få skäll över att jag inte genast tog med Disa till doktorn.

När J kom från jobbet köpte han kinamat, som han hittade ett häftapparatshäfte i, sedan åkte jag hemifrån för att komma ut. Jag satte mig på ett berg och åt chips och läste läskig bok. Sedan åkte jag hemåt. Skulle köpa isglass till Disa på hemvägen men den dumma, spanska affären säljer inte isglass på vintern.

Därefter åkte Jesús till Sevilla för att repa med sin grupp och jag tillbringade ett gäng mycket trötta (från min sida) timmar med Disa och Vargen i sängen. Febernedsättande, sedan tog det två timmar innan hon somnade. Tänkte, att om inte J hade åkt skulle jag gått över till Milagros, som föreslog just det, när barnen somnat.

Det har blivit väldigt mycket barnfilm på datorn i dag. Jag är så trött på Daniel Tiger. Spöket Laban är kul, men även där finns det en gräns. Sju gånger Laleh - Jag ska aldrig ta skit igen. Disa ville se videon gång på gång och höra låten, jag försökte pedagogiskt och uppfostrande förklara på en treårings nivå vad låten handlar om. Bra val av låt att gilla, Disa. Lär dig av den. Jag ska försöka sluta vara mesig och bli bättre på att säga ifrån. Bli en bättre förebild. Du ska få se. Om den förbannade sköterskan kommer med en förolämpning till i februari, när du har tid på sjukhuset, då fan ska hon få se vad som händer när man gått för långt. Se och lär, Jag har laddat för detta sedan i somras.

Det här var ju ett urtråkigt inlägg. Jag som har en massa roligt att tänka på, vart tog det vägen när jag började skriva? Är det tröttheten? Ett stycke vardag.
Nu - sova.