torsdag 9 september 2004

8. Det var inte vara tander vi skulle borsta...

Det var inte bara forelasningar och mat. En dag akte vi med bat till en o i Titicacasjon, tog en timme ungefar. Barnen samlades i hamnen for att titta pa oss ville salja sake rsom de gjort i vass. Pa on fanns ett museum med modell av Thor Heyerdahls Kon Tiki-bat och vi sag hur indianerna levde dar. Hade turen att fa den lilla, lilla tjocka ICYE-kvinnan Cathy i samma bat. Man blir glad bara av att se henne och hon ar himla snall. Hon larded oss Bolivias andra nationalsang och delade ut bitar av toarullen ocksa satt vi dar och viftade med pappersbitarna och sjong. Hon sa att vi skulle dricka sjovattnet for det var bra och hon delade ut kokablad och visade hur de skulle tuggas. Visst, det ar inte knark som kokain men det ar trots allt bara tillatet i Bolivia sa nagon effekt kunde det val ha. Mer an att man far en massa grona smulor pa tanderna. 
Nast sista dagen gick vi till en byskola. Klart att det finns skolor aven har ute i bygden men alla blev forvanade i alla fall. Ingen visste vad som vantade. En kvinna kom ut till oss pa skolgarden, hade med sej en jattekaft i plast och tandborste och visade hur vi skulle borsta tanderna, uppifran och ner, inte for hart, inte for lost. Tyckte det var lite onodigt, vi borstar tanderna varenda dag, vi vet hur man ska gora. 
Naha. Det var inte vara tander vi skulle borsta. Utan skolbarnens. 
Vi fick ett par atsmitande gummihandskar, en tandborste med tandkram och var sin unge, de stod pa rad utanfor skolan. 
Valde en halvgammal tjej med rosa strahatt (9 ar). Hon var valdigt talmodig. Kunde inte prata med henne medd gapade Aaah sjalv och visade hur jag ville att hon skulle gora medan jag korde runt tandborsten i munnen pa henne. Vi log bada tva at den konstiga situationen. 
Sedan skulle ungarna ha fluorbehandling. De som inte hade svarta tander utan friska. Det hade min tjej men det var lang ko for tandlakaren skulle bedoma ungarnas tander forst. Jaha, vad gor vi nu da, tankte jag dar jag och tjejen stod tysta och vantade. Kunde ju inte prata med henne. Men leka gar val. Den enda lek jag kom pa var sten sax och pase. Det gar aldrig, sa finska Anne nar hon sag mina ordlosa forsok, men visst gick det! Snart kom nasta unge och ville vara med och sen var vi ett stort gang som stod i ring i klassrummet och lekte sten, sax och pase mot varandra allihop och skrattade. 
Fick en bomullstuss som jag torkade tjejens tander torra med, sedan satte jag in ett par plastskenor med fluor for over- och underkaken. 
Nar alla barn var klara gick vi ner till fotbollsplanen, at mackor och spelade fotboll med byborna. Tandlakaren och tandskoterskan ocksa. Efter matcherna at vi lunch med byborna. De bredde ut langa tygstycken pa marken och tomde sina fargglada sackar med frystorkad potatis och olika slags bonor och stallde fram porslinsfat med nagra olika ratter i sas. Bland annat himla goda hela smafiskar. Men de var fulla av vassa ben sa jag gav upp efter en enda. Japanske Nao gjorde succe och hade halva byn i en ring runt sej. Vi tror att det var hans speciella utseende. 
De sa att det var sed att alla skulle ta med sej den mat som blivit over vid sin plats ocksa gick vi hem med en massa bonor och potatis som vi inte visste vad vi skulle gora med. De ar okej med sas och naot till, men bara frystorkad potatis ar ratt.. torrt. Och smaklost.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

ny gadget

ny gadget