tisdag 7 september 2004

3. Var ar hojdsjukan?

Jaha, sa har man lite tid over igen. Sitter pa internetkafeet och svettas. Halv elva i formiddags var det 33 grader. Sen blev det bara varre. Det ar tidigt pa varen. Efter var kommer sommar... Men det finns grejer att svalka sej med. For en motsvarande svensk 50-oring far man en pase kall fruktsaft, som festis fast i plastpase som man biter av ett horn fran istallet. 
Nu ska jag fortsatta dar jag slutade. Ni ar antagligen inte ett dugg intresserade av min flygresa men det spelar ju ingen roll. Allt ska dokumenteras. 
Lamnade Sao Paolo med pytteplanet till La Paz i Bolivia. 
Jag som hade forestallt mej Brasilien som en enda stor regnskog blev besviken. Bara akrar och akrar. Akte over en jatteflod ocksa, var det Amazonas tro?Har ingen koll pa geografin men den var forbaskat bred. Sa blev det lite gronare och jag antar att det var regnskogen for det var alldeles disigt pa var hojd och man sag inte mycket av det grona. Det kunde kvitta, jag fick strax annat an utsikten att tanka pa. Intradestestet. Om man var klok nog for att fa komma in i landet. Jag misslyckades. 
Flygvardinnorna delade ut sma papperslappar. Dem var vi tvungna att fylla i och lamna till tullgubbarna nar vi kom fram. Det fanns en engelsk oversattning men det var som grot i huvudet, eller som ett femstjarnigt korsod. jag laste och laste och bladdrade i engelska ordlistan och forstod inte vad det stod. Det brasilianska paret bredvid forbarmade sej och sa yes och no och fyll inte i det dar. Inte? tankte jag och sa inte vad kamerautrustningen var vard, jag hade ingen lust att betala en massa skatt for den. 
Sa forandrades landskapet, det syntes streck i diset och det var bergskedjorna som framtradde allt tydligare och molnen tunnades ut. Sen var det valdigt spannande ett tag med bergslandsap och molnklumpar och sen sma skjul som det bodde folk i pa slatten. Var detta Bolivia? Sa fult. Det fanns ju inga farger. 
Efter att ha rest i ungefar ett dygn landade jag i Bolivia. Kramade satet med mina blotsvettiga hander. Nar skulle det handa? Nar dorren oppnades? Hur lang tid tar det for luften att bytas ut? Tankte pa allt jag last om hojdsjuka och syrebrist pa varldens hogst belagna flygplats, 4100 meter over havet. Flygpersonal som vantar med rullstolar och syrgastuber, andnod, kippa efter andan, huvudvark, illamaende, nasblod, rora sej i snigelfart... 
Forstar ni att jag blev besviken nar inget hande? Det fanns faktiskt en rullstol utanfor som en gammal tant akte i men om det hade med den tunna luften att gora eller inte vet jag inte. 
Tullgubben var inte nojd med min ifyllda lapp. Varfor vet jag inte for han pratade bara spanska och lat mej inte passera. Sen gav jag honom passet och han skrev i nat sjalv. 
Bada vaskorna kom fram, hela och smutsiga, och jag forsokte ta mej ut, men da blev jag stoppad av nasta gubbe. Det var nat med bagaget. Han ville se nagon slags biljett tror jag. Letade och letade och gav honom till slut hela biljettplastfickan och han hittade inte vad han letade efter sa jag fick passera. 
Flygplatsen ar inte stor i La Paz, det var bara det har rummet med glasburar for tullgubbarna och bagagebandet. Inte tal om nagra kafeer har inte. 
Gick ut genom dorren och dar stod ett gang med papperslappar som det stod ICYE pa och log stort allihop och kindpussades och pratade engelska nar jag inte fattade. 
Jag var den forsta med det har planet, sen kom japanen Nao (hela namnet ar for komplicerat) och sju (!) tyskar. Vid den har tiden visste jag annu inte vad det innebar. 
Har skrivit langt, bast att sluta. Fortsattning foljer...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

ny gadget

ny gadget