Roadtrip till Portugal

I dag är det Día de Andalucía, ungefär Andalusiens nationaldag om man kan säga så. I skolorna har dagen redan firats med mellanmål bestående av bröd med olivolja och socker på. Typisk andalusisk frukost (fast salt istället för socker om man är vuxen).
Helgdag är det, och många får ledigt  fredagen också, och har en riktig långhelg.
Även vi, nu när J har ledigt från skolan, så vi drar iväg på roadtrip till Portugal.
Vi ska åka till historiska Tomár, till vackra Óbidos, sova i religiösa Fatima (där vi för övrigt ska köpa kort på jungfrun till Jesús pappa, man kan säga att han är samlare av jungfru- och Jesusbilder) och lukta på havet.
Efter helgen får ni veta vad vi har haft för oss.
Förhoppningsvis blir det mycket gott att berätta om. En resa till Portugal är för oss un viaje gastronómico, och vi har med Michelins budgetguide över bra restauranger i Spanien och Portugal.
Jesús är inställd på att äta bacalao på varje ställe.
För ett år sedan var vi i Lissabon (som jag skrev om här och här och här, och här hittade vi en spännande borgruin när vi åkte hem) och det var varmt och skönt. Nu har en kallfront dragit in över iberiska halvön. Det väntas snöa i närheten av dit vi ska åka, och temperaturen kan krypa nedåt nollan. Hu! Vad jag önskar att vi hade jackorna som vi fick låna av min morbror och hans fru nu!

Nåväl. Det kommer lite annat smått och gott här på bloggen tills vi är tillbaka igen. Då ska berätta vad vi har varit med om!
På återhörande!

Hästköttskandalen

Jag trodde att det var en tillfällig nyhet, men den här rapporteringen bara fortsätter.
Jag har läst några artiklar, men fortfarande inte fattat grejen. Vad är problemet? Är det att förpackningarnas innehållsförteckningar inte har varit sanna? Eller är det så att man inte äter häst? Är det det? Att folk inte vill äta häst? Varför då i så fall?
Lämna gärna en förklarande kommentar, för jag känner mig helt bakom.
På 80-talet, var det inte hästkött i hamburgarna då? Eller var det bara nåt de sa?
Tror inte ni också att den här massiva rapporteringen om "hästköttskandalen" pågår, bara för att det inte finns några verkliga problem i Sverige?

Kommentar angående utlandssvenskar

Åsa skrev en kommentar till utlandssvenskinlägget:

"Det är lustigt hur vi ser på folk som flyttar till Sverige från andra länder, och folk som flyttar från Sverige. Vi kräver att de som flyttar hit ska bli svenskar, men de som flyttar härifrån behöver inte bli spanjorer, fransmän eller norrmän. De kan fortsätta vara svenskar. Med svenska traditioner som midsommarstång och lucia. Är det inte väldans knepigt att det har blivit så?"

Ja, visst är det konstigt?

Visst vill vi svenskar att utlandsfödda som kommer till Sverige ska betrakta sig som svenskar? Bete sig som svenskar, tala utan brytning, tänka som svenskar... Byta kultur rakt igenom. Är det inte så? Är det inte sådant som många värderar? Medan vi utflyttade svenskar inte behöver känna liknande krav.

Vänner på middag

I helgen fick vi besök. Det var Isco och Vero och hennes syster och dotter.

Jesús hade lagat italiensk pisto (vanlig pisto: squash, tomat, lök, vitlök och paprika som steks i olivolja och sedan kokar jättelänge i en traktörpanna). Att den är italiensk vet man eftersom det ska vara ost och oliver på. Sådant skräp äter inte jag, så det fick var och en ta själv från skålar.
Och det var vin och bröd och granatäppeljuice, och Vero hade tagit med sig goda fyllda paprikor och en mäktig efterrätt; ett bakverk gjort på söt pumpa.
Och sedan åt vi chokladnötter och popcorn och spelade spel: Djungle Speed och Pictionary.
Rolig lördagskväll!

Fredagstraditioner

Det är en liten tradition vi har, att efter Jesús rep på fredagskvällen gå ut och äta på något kul ställe. Eller beställa hem mat. Samt att prata om att gå på bio, men sedan bestämma oss för att göra det på söndag istället, söndagar som är... tja... söndagar helt enkelt. Då behöver man något skoj, som biobesök. Dessutom, om vi går på bio en fredagskväll kan det på grund av J:s rep inte bli förrän till midnattsföreställningen, och vi brukar alltid ha någon plan för lördagen som innebär att vi inte hinner sova bort förmiddagen. Och jag måste få mina åtta timmar.
Ja, det är traditionen. Mat och prat om bio.

Vad jag skulle komma till var att i fredags blev det goda revben, nachos samt mjukglass på Sloppy Joe´s, och förra fredagen sushi på Kaede i Macarena.
Den japanska restaurangen Kaede De har så himla god sushi. Jag vet inte om det är riset, eller sojan, eller wasabin eller fisken eller alltihop, men något gör denna sushi ovanligt god.
Vi beställde misosoppa samt en sushi- och sashimi-båt.
Jättegott!
Sedan var vi (jag) sugna på efterrätt och gick mot min favorit-tetería Douchka för att dricka te och äta varm chokladsufflé med vaniljglass, men teterían verkar ha slagit igen. Så trist! Många bra ställen har slagit igen det senaste året, till följd av krisen.
Det blev istället en promenad till Alameda, där vi delade på en rund chokladmoussebakelse på ett nattöppet kafé.

Låssmeder och brandmän vägrar bryta sig in

Efter flera uppmärksammade självmord av vräkta personer lovade den spanska regeringen att vräkningarna skulle upphöra.
Men det var ett tomt löfte.
Under hösten har 500 personer vräkts varje dag, och vräkningarna fortsätter.
Nu protesterar spanska låssmeder och brandmän. De vägrar att hjälpa myndighetrerna med att bryta sig in hos fattiga som ska slängas ut på gatan efter att ha blivit efter med bostadslånen.
"Vi tar oss bara in i en bostad om personen där inne är i fara" som en brandman kommenterar.
Om detta skriver AFP, och genom dem Dagens Nyheter. I DN:s artikel berättas bland annat om en 85-årig kvinna i A Coruña som skulle vräkas, men som räddades av demonstranter, till vilka även brandmännen som kallats till platsen anslöt sig.
Läser man spanska tidningar får man lite fler detaljer. Som att kvinnan bara hade missat en månadshyra. Och att hyran ligger på mycket låga 126 euro i månaden. Och att hennes pension, hennes inkomst, är 356 euro i månaden...

HÄR skrev jag om en 53-årig kvinna som hoppade från ett fönster när polisen var på väg för att tvinga ut henne ur bostaden.

Arbetslösheten i Spanien fortsätter att stiga.
I år väntas den hamna på nästan 27 procent.
Fast det är så klart stora regionala skillnader. I söder är siffran högre än i norr. Värst är arbetslösheten i Espera i Cádizregionen. Där är arbetslösheten otroliga 58 procent.

Overklighetskänsla

Igår stekte jag en köttfilé, och jag drabbades plötsligt av overklighetskänsla.
Det kändes så... vuxet!
Är det normalt?

Jag funderade på om jag inte har stekt köttskivor förut, men det måste jag ju ha gjort.
Jo, det vet jag bestämt att jag har.

Män som jag stör mig på

Saker som verkligen, verkligen stör mig:

Män som sitter så där jävla bredbent på bänkar som om det inte fanns folk i närheten. Och det stör mig är att vi kvinnor kryper ihop, vrider ihop benen för att inte ta någon plats alls. Men vad ska man göra om man inte vill ha närkontakt med den okände mannen (eller kvinnan, men det är alltid män som sitter så) bredvid? Inte ens om man vore en fysisk person som kramas till höger och vänster och tar på andra är det väl trevligt med en påtvingad kroppskontakt?

Mäns glädje och fascination över att klä ut sig till kvinna på maskerader och karnevaler. Är det så förbjudet fortfarande? Finns det verkligen någon som tycker att det är skojigt med en man som tar på sig bh, låtsasbröst, sminkar sig och rör sig feminint? Allvarligt?

Män som menande och irriterat tittar på klockan på armen när de vill att någon ska skynda på.
Det retar mig till vansinne.

Varför kalla sig utlandssvensk?

Jag skrev ordet "utlandssvenskar" i inlägget om rasist-Sverige, märkte ni det?
Varför skrev jag utlandssvensk och inte utvandrare? Invandrare?
Det uppstod en diskussion om ordet på Julias blogg för ett tag sedan, efter hennes inlägg "Jag är inte utlandssvensk. Jag är ny colombian!" (himla bra inlägg).
Jag fick tänka till vad ordet betyder, och varför jag använder det. För det gör jag. Jag känner mig som en utlandssvensk.
Jag tycker att ordet utlandssvensk är ganska bra, för det betyder inte bara att man, oavsett var man nu bor, kommer från Sverige, utan att man också delar många erfarenheter med andra svenskar som också har flyttat utomlands.
Det är inte lätt att flytta.
Inte så där lätt som de främlingsfientliga tror, de som pratar om att invandrare kommer till Sverige för att få bidrag, ni vet. Sådant säger bara någon som endast har varit utomlands på semester.
Sverige är mitt land, men just nu bor jag i ett annat land. Så känner jag. Undrar om jag någonsin skulle kalla mig... spanjorska... Tror inte det.
Det är ju inte bara det att jag rent fysiskt kommer från Sverige. Utan jag känner mig så svensk inuti också. Speciellt när jag är i ett annat land. Som här i Spanien, där jag bor.
Minnen. Kultur. Sätt. Referensramar. Normer. Språk.
Jag är så svensk inuti.

Anna-Lena som har bott i Frankrike i tio år skrev så här i en kommentar på bloggen: "... Frankrike är också ett bra land. Det är mitt land nu och jag vill inte stå med en fot i Sverige och en fot i Frankrike hela livet."

Sunt. Jag står med en fot i varje land. Och jag har inga planer på att ställa mig med båda fötterna i Spanien. Jag bor här för att Jesús inte kan lämna sitt jobb, inte för att jag tycker särskilt mycket om Spanien.
Därmed inte sagt att jag inte har det bra.

Jag skrev ett inlägg om det, om att lämna Hemma och flytta till en plats långt bort. HÄR kan ni läsa det.

Vad säger ni bloggläsare som har flyttat från Sverige?
Kallar ni er för utlandssvenskar?
Varför?

Ökning av fetma och cancer på grund av kemikalier

Jag skrev ett kort inlägg om kemikalier i våra hem.
Nu har Världshälsoorganisationen och FN tagit fram en rapport som visar hur den stora ökningen av diabetes, fetma och cancer kan kopplas samman med alla kemikalier som vi har i oss och runt oss. I plastförpackningar, plastleksaker, kvitton, madrasser, sofftyger, konservburkar... I hela vår omgivning.
Läs mer HÄR

Rasistlandet Sverige

Det sägs ibland, inte sällan förresten, att vi utlandssvenskar förhärligar vårt hemland Sverige.
Alla vi svenskar tror ju att Sverige är bästa landet i världen, eller hur? Det står det i alla fall i Jesús guidebok över Sverige, och jag tycker allt att det stämmer rätt bra. Bästa sjukvården. Mest jämställt. Bäst moral. Ärligast. Tryggast. Bäst behandling av slaktdjur. Bäst kvalitét på mat. Och så vidare.
När man flyttar utomlands kan förhärligandet bli värre, i alla fall i början. Man längtar hem och tänker på allemansrätten, naturen, maten, folket, kulturen. Berättar gärna för de nya vännerna i det land man hamnat vilket bra land Sverige är.
Jämför.
När jag blir arg över något i Spanien jämför jag ofta med hur det är i Sverige, vilket säkert är irriterande för närvarande som måste lyssna.

Efter ett tag upptäcker man saker i det nya landet. Som är bättre än i Sverige. Som är mycket bättre än i Sverige.
Det är ganska många saker.

I Spanien har Sverige gott rykte, och mina svenskelever ser landet som en förebild, paradiset nästan, där inga problem finns. Där man jobbar åtta timmars arbetsdagar, har fritid, lediga helger, får lön som man kan leva på.
De vet ingenting om rasistlandet Sverige, att nästan tio procent av svenskarna är så främlingsfientliga att de röstar på rasistpartiet Sverigedemokraterna, och ingenting vet de om Sveriges omänskliga behandling av hjälpsökande flyktingar.
Ingenting vet de.
Jag berättar, men de tror mig inte.

När Jesús kommer hem ska jag berätta om nioårige Hinok.
Jesús kommer inte att bli förvånad.
Han har hört mig berätta många historier om Sverige.

Skaparverkstad i Colombia

Julia Svanberg, denna tuffa, roliga och framförallt inspirerande tjej, ni minns henne va? Julia som bor i en colombiansk by med man och tre barn. Som driver den fina bloggen Mammas Machete.
Jag puffade lite för hennes projekt att samla pengar till ett lekplatsbygge i hennes by, och en lekplats blev det!
Nu ä Julia involverad i ett annat projekt.
Hon vill, tillsammans med pedagogen och bildläraren María, starta en skaparverkstad för barnen och ungdomarna i Medellíns kåkstäder.
Den som växer upp där har inte så stora chanser till en trygg framtid. Där finns barn som tvingas döda på beställning, det finns unga gängledare, våld och droger.
En skaparverkstad räddar kanske inte världen, men den hjälper.
Nu behövs material till projektet för att det ska kunna starta. Färger, papper, penslar, lera, pysselmaterial.
Har du lust att bidra?
Skicka en låda med material till Julia.
Eller lämna ett pengabidrag.
Eller, om du har ont om pengar, bidra med idéer.
Och sprid uppmaningen bland dina facebookvänner.
Gå in på Julias blogg och läs mer, dels i inlägget som jag länkar till, dels en bit ner i högerspalten.