Många tycker illa om myggor, men finns det egentligen något mer irriterande än flugor?
Vad är det med dessa insekter? Vad håller de på med?
Ett typiskt exempel:
Det finns en fluga i rummet. Den är mycket liten i förhållande till rummet, men den är inte intresserad av vare sig mat, lampljus eller fönsterutsikt. Den vill ha sällskap. Av dig! Så flyger den och sätter sig kittlande någonstans på din kropp. Troligtvis ansiktet. Du pasar iväg den. Den flyger ett varv och sätter sig sedan på samma ställe som sist. Du pasar iväg den. Den flyger ett varv och sätter sig sedan på samma ställe som sist. Du pasar iväg den. Den flyger ett varv och sätter sig sedan på samma ställe som sist.
Och så vidare.
Varför gör flugorna så? Är det för att retas? Eller finns det någon biologisk förklaring till det här beteendet?
Jag blir tokig!
onsdag 13 juni 2012
Liten lögn för doktorn
- Jag har slutat att blöda näsblod nu, sa jag.
Doktorn trodde på mig och skrev ut nässpray också.
(Ska visst undvikas när man lätt blöder näsblod, eftersom det blir värre med sprayen.)
Det var kanske inte nödvändigt. De där tabletterna jag hade fått mot pollenallergin är fantastiska. För det mesta är till och med ögondropparna överflödiga. Det är helt otroligt. Har aldrig varit med om något sådant. Det kanske är som en del säger, att medicinerna är starkare här?
Pollenallergiker i Sverige; fråga efter Ebastina Teva.
Nå, nässprayen då.
Inte helt nödvändig nej, men jag är trött på att vakna varje morgon klockan fem av ett nysanfall, och att nysa och snörvla på eftermiddagarna. Inte mycket, men det är irriterande. Och kunde man få bort det också...
Men så är det näsblodet. Inte vet jag om det är värmen, eller vad det är, men sedan jag fick sprayen för en och en halv vecka sedan har jag inte kunnat testa den.
Doktorn trodde på mig och skrev ut nässpray också.
(Ska visst undvikas när man lätt blöder näsblod, eftersom det blir värre med sprayen.)
Det var kanske inte nödvändigt. De där tabletterna jag hade fått mot pollenallergin är fantastiska. För det mesta är till och med ögondropparna överflödiga. Det är helt otroligt. Har aldrig varit med om något sådant. Det kanske är som en del säger, att medicinerna är starkare här?
Pollenallergiker i Sverige; fråga efter Ebastina Teva.
Nå, nässprayen då.
Inte helt nödvändig nej, men jag är trött på att vakna varje morgon klockan fem av ett nysanfall, och att nysa och snörvla på eftermiddagarna. Inte mycket, men det är irriterande. Och kunde man få bort det också...
Men så är det näsblodet. Inte vet jag om det är värmen, eller vad det är, men sedan jag fick sprayen för en och en halv vecka sedan har jag inte kunnat testa den.
En underskattad veckotidning
De fredagar när Tidningen Land kom till jobbet var jag snabb att norpa åt mig den. Min kollega brydde sig inte, han ville bara läsa den medföljande jord- och skogsbruksbilagan. Så tog vi varsin del av tidningen och läste på våra bussar hem.
Min kollega flinade åt mig, fnös åt fånerierna i tidningen, och det förvånade mig eftersom han själv var intresserad av matlagning.
Ja, för tidningen innehåller ju inte bara lättsamma, trevliga reportage och notiser landet runt, utan dessutom fantastiska recept! Har aldrig hittat så bra recept i någon tidning.
Bäst av alla som jag provat var förra årets vinnarkaka i SM i småkakor; Macakakan. Den är helt otrolig kaka.
Nu ser jag på nätet att årets vinnare har publicerats. Under rubriken recept hittar man både dessa kakrecept och andra recept, och ett av dem har jag provat.
Smarriga formar kallas kakorna, en slags havrekakor med choklad- och mandeltopping.
Inte dumt, men vad som inte nämns i receptet är att man måste äta kakorna kalla, annars verkar de ogräddade, de blir rätt degiga i botten.
Det varnas heller inte för att ställa ut plåten med kakorna för att svalna, men redaktionen förutsätter kanske att man inte gör så om man bor i Sevilla, och att man automatiskt begriper att ingenting svalnar om man ställer ut det i pation i juni månad.
Om någon av er vill prova kakorna (de blev faktiskt goda) tror jag att det blir bättre om ni struntar i att göra chokladkräm och smälta choklad istället.
Min kollega flinade åt mig, fnös åt fånerierna i tidningen, och det förvånade mig eftersom han själv var intresserad av matlagning.
Ja, för tidningen innehåller ju inte bara lättsamma, trevliga reportage och notiser landet runt, utan dessutom fantastiska recept! Har aldrig hittat så bra recept i någon tidning.
Bäst av alla som jag provat var förra årets vinnarkaka i SM i småkakor; Macakakan. Den är helt otrolig kaka.
Nu ser jag på nätet att årets vinnare har publicerats. Under rubriken recept hittar man både dessa kakrecept och andra recept, och ett av dem har jag provat.
Smarriga formar kallas kakorna, en slags havrekakor med choklad- och mandeltopping.
Inte dumt, men vad som inte nämns i receptet är att man måste äta kakorna kalla, annars verkar de ogräddade, de blir rätt degiga i botten.
Det varnas heller inte för att ställa ut plåten med kakorna för att svalna, men redaktionen förutsätter kanske att man inte gör så om man bor i Sevilla, och att man automatiskt begriper att ingenting svalnar om man ställer ut det i pation i juni månad.
Om någon av er vill prova kakorna (de blev faktiskt goda) tror jag att det blir bättre om ni struntar i att göra chokladkräm och smälta choklad istället.
tisdag 12 juni 2012
Gott att vara fransk politiker
Tänkte inte skriva om det, borde ju hålla mig till ämnet. (Ämnet? Ämnena? Vilka? Spanien? Jag själv?)
Men ifall någon skulle ha missat det...
Frankrikes nye president Hollande sänkte sin egen och regeringsledamöernas lön med 30 procent, som en sympatisk gest och ett avståndstagande från föregångaren Sarkozys utsvävande liv.
Men kollar man den här artikeln om vad de folkvalda samt ex-presidenterna får känner man att Hollande har en del att jobba med...
Behöver restips!
Vår sommarplan sprack efter beskedet om Jesús lönesänkning.
Men.
Någonstans ska vi resa. Just nu funderar vi på att ta en biltur norrut. Se södra Frankrike (J:s önskemål, finns visst en massa fornminnen och stenbumlingar där). Men sedan då? Ska man ta en färja och åka över till England? Eller åka österut, norra Italien, Schweiz? Eller titta lite på Tyskland?
Förslag på vackra, speciella, spännande resmål?
Förslag på vackra, speciella, spännande resmål?
 |
| Bild: stook.xchng |
måndag 11 juni 2012
Vilken olivolja ska man köpa?
Pia lämnade en fråga i kommentarsfältet, och den tänkte jag svara på här, för kanske fler undrar samma sak?
I Sverige är det knepigare, eftersom olivolja är en importerad produkt, för det mesta från Grekland eller Italien, och de oljor som kommer ut i butikerna är utvalda, dyra virgen extra-oljor med kraftig smak av oliver. Och det är inte konstigt, i Sverige används ju inte olivoljan som här i Spanien (till det mesta; sallader, stekning, fritering, grytor, buljonger, på frukostmackan...), utan mer som en lite lyxigare produkt att ringla över sallader vid festliga tillfällen. Om jag ska generalisera.
Jag tycker inte heller om olivsmaken så jag har blivit besviken flera gånger. Vågar dock inte säga vilka oljorna är som jag har provat, det minns jag inte.
Första tipset: Om du inte vill ha så kraftig smak: köp inte virgen extra som är den bästa oljan.
Andra tipset: Titta på färgen. Ju ljusare gröna färg desto mildare smak (ofta). Om oljan är grumlig är den mycket smakrik.
Tredje tipset: Köp spansk olja av Icas märke. Den brukar jag köpa när jag är i Sverige. Inte bara för att den är lite billigare än många andra, utan för att den har fin, mild smak, och är spansk!
Egen glass
Det tog väldigt lång tid innan jag förstod att man kan göra glass själv. Hemma. Utan maskin.
Det tog ytterligare ett par år innan jag försökte mig på det.
Igår var stunden inne.
Vaniljglass med riven choklad. Recept: Rutiga Kokboken.
Jag borde väl ha förstått själv att glassen skulle bli smaklös när den enda sötman är två matskedar florsocker.
Ska försöka mig på något annat recept nästa gång.
Det här, ni vet, att glassen ska frysa under fyra timmar, och att man ska röra om den var 20:e minut, det är anledningen till att folk köper glassmaskiner som gör jobbet på en halvtimme. Och jag inser att det är en oerhört smart uppfinning.
Inte för att det är jobbigt att hålla koll på glassen under fyra timmar, utan för att det är stört omöjligt att inte provsmaka en sked varje gång det ska röras om. Det var en rätt liten sats, så ni kan föreställa er att mängden glass hade minskat dramatiskt när den var klar...
Det tog ytterligare ett par år innan jag försökte mig på det.
Igår var stunden inne.
Vaniljglass med riven choklad. Recept: Rutiga Kokboken.
Jag borde väl ha förstått själv att glassen skulle bli smaklös när den enda sötman är två matskedar florsocker.
Ska försöka mig på något annat recept nästa gång.
Det här, ni vet, att glassen ska frysa under fyra timmar, och att man ska röra om den var 20:e minut, det är anledningen till att folk köper glassmaskiner som gör jobbet på en halvtimme. Och jag inser att det är en oerhört smart uppfinning.
Inte för att det är jobbigt att hålla koll på glassen under fyra timmar, utan för att det är stört omöjligt att inte provsmaka en sked varje gång det ska röras om. Det var en rätt liten sats, så ni kan föreställa er att mängden glass hade minskat dramatiskt när den var klar...
Inte konstigt att nödlånet begärs under EM
Spanien har bett om hjälp för att undvika kollaps i banksektorn.
Nästan 900 miljarder kronor ska EU låna det krisdrabbade landet. Det är oerhört mycket pengar. Mer än svenska statens beräknade inkomster i år.
Spanien vill att EU:s nödlån går direkt till bankerna istället för omvägen via staten för att slippa hårda besparingskrav, som förmodligen följer med lånet i så fall.
Fredrik Reinfeldt undrar i en intervju varför Spanien väntade så länge med att be om hjälp.
Det kan vi svara på här. Ulrika i Segovia skriver om det, och naturligtvis har hon rätt.
Regeringen har väntat på rätt tillfälle. Rätt tillfälle är helgen då fotbolls-EM börjar, då Spanien spelar mot Italien, och uppmärksamheten är riktad åt annat håll.
(Det har hänt förr att upprörande nyheter släppts under stora fotbollsevenemang.)
I Spanien är fotboll, liksom religion, politik.
Jesús jämför fotbollen med underhållningen under romartiden. Då var det ett överflöd av cirkusar och underhållning för folket. De skulle underhållas för att glömma eventuella bekymmer, inte bry sig om politik och framtid. Enligt J är det samma sak med Spanien och fotboll.
Jag tror att politikerna är intresserade av att bygga på spanjorernas intresse för fotboll. Det är därför som det visas så oerhört mycket fotboll i tv till exempel, där varje nyhetssändning avslutas med en halvtimmes fotbollsprat (inte sport, utan enbart fotboll), oavsett om någon match har spelats eller inte. Det är därför som de stora fotbollslagen slipper betala skatt till staten. Så länge folk är underhållna med fotboll bekymrar de sig lite mindre för politiken och framtiden.
Det är ju ingen slump att premiärminister avslutade den framtvingade presskonferensen efter beslutet om nödlån med att berätta att han själv ska åka till Polen för att se Spanien och Italien spela.
Ulrika i Segovia och hennes sambo funderar på vad som mer kommer att hända under fotbolls-EM. Skattehöjningar?
Nästan 900 miljarder kronor ska EU låna det krisdrabbade landet. Det är oerhört mycket pengar. Mer än svenska statens beräknade inkomster i år.
Spanien vill att EU:s nödlån går direkt till bankerna istället för omvägen via staten för att slippa hårda besparingskrav, som förmodligen följer med lånet i så fall.
Fredrik Reinfeldt undrar i en intervju varför Spanien väntade så länge med att be om hjälp.
Det kan vi svara på här. Ulrika i Segovia skriver om det, och naturligtvis har hon rätt.
Regeringen har väntat på rätt tillfälle. Rätt tillfälle är helgen då fotbolls-EM börjar, då Spanien spelar mot Italien, och uppmärksamheten är riktad åt annat håll.
(Det har hänt förr att upprörande nyheter släppts under stora fotbollsevenemang.)
I Spanien är fotboll, liksom religion, politik.
Jesús jämför fotbollen med underhållningen under romartiden. Då var det ett överflöd av cirkusar och underhållning för folket. De skulle underhållas för att glömma eventuella bekymmer, inte bry sig om politik och framtid. Enligt J är det samma sak med Spanien och fotboll.
Jag tror att politikerna är intresserade av att bygga på spanjorernas intresse för fotboll. Det är därför som det visas så oerhört mycket fotboll i tv till exempel, där varje nyhetssändning avslutas med en halvtimmes fotbollsprat (inte sport, utan enbart fotboll), oavsett om någon match har spelats eller inte. Det är därför som de stora fotbollslagen slipper betala skatt till staten. Så länge folk är underhållna med fotboll bekymrar de sig lite mindre för politiken och framtiden.
Det är ju ingen slump att premiärminister avslutade den framtvingade presskonferensen efter beslutet om nödlån med att berätta att han själv ska åka till Polen för att se Spanien och Italien spela.
Ulrika i Segovia och hennes sambo funderar på vad som mer kommer att hända under fotbolls-EM. Skattehöjningar?
 |
| Bild som cirkulerar på facebook |
söndag 10 juni 2012
Potaje&Bluesfestivalen
Jädrar vilken bra festival det var!
Potaje&Blues i Las Pajanosas för andra året, hoppas att det blir en uppföljning nästa år!
Vi var tvungna att åka in till Sevilla snabbt på förmiddagen, och hade bråttom tillbaka för att inte missa kikärtsgrytan. Klockan två skulle den börja serveras, en timme senare började första bandet att spela.
Vi kom halv tre, och det var ingen fara med kikärtorna. Arrangörens mamma stod vid grytan, det är hon som lagar maten på baren förresten, och arrangören själv, barägaren, stod intryckt i en frysbox med is för att få lite svalka. Det hade satts upp ett stort tält med bord och stolar där man inte bara fick skugga utan även blev svalkad av fläktar som sprutade små fina vattendroppar, en anordning som man ser mer och mer här. Vattnet är fint som rök och ger en skön svalka.
Vi satte oss med de andra och studerade programmet.
- Pepe Delgado har du hört dem, frågade Jesús.
- De är bra, sa en kille som satt mittemot oss. Det var Pepe Delgado själv och vi kom fram till att han och bandet var riktigt bra när de spelade ett par timmar senare.
Snart började första gruppen och därefter rullade det på.
Det var glest med folk framför scenen mitt på dagen, de flesta höll till i skuggan borta vid baren eller vid borden, men framåt kvällen sjönk temperaturen.
Vi åt kikärtor och montaditos och nötter. Fler och fler vi känner kom.
Bästa gruppen, enligt mig, var Edu Manazas & Whiskey tTen, suveräna var de. J höll med, men han gillade bäst gamla Caledonia Blues Band som han inte sett på 20 år, förmodligen på grund av att sångaren flyttade tillbaka till Amerika.
Klockan tre på natten gav jag upp och gick hem. Jag var så sömnig. J kom trekvart senare.
Alltså. Har ni vägarna förbi Las Pajanosas omkring den här tiden på året 2013, missa inte Potaje&Bluesfestivalen!
Potaje&Blues i Las Pajanosas för andra året, hoppas att det blir en uppföljning nästa år!
Vi var tvungna att åka in till Sevilla snabbt på förmiddagen, och hade bråttom tillbaka för att inte missa kikärtsgrytan. Klockan två skulle den börja serveras, en timme senare började första bandet att spela.
Vi kom halv tre, och det var ingen fara med kikärtorna. Arrangörens mamma stod vid grytan, det är hon som lagar maten på baren förresten, och arrangören själv, barägaren, stod intryckt i en frysbox med is för att få lite svalka. Det hade satts upp ett stort tält med bord och stolar där man inte bara fick skugga utan även blev svalkad av fläktar som sprutade små fina vattendroppar, en anordning som man ser mer och mer här. Vattnet är fint som rök och ger en skön svalka.
Vi satte oss med de andra och studerade programmet.
- Pepe Delgado har du hört dem, frågade Jesús.
- De är bra, sa en kille som satt mittemot oss. Det var Pepe Delgado själv och vi kom fram till att han och bandet var riktigt bra när de spelade ett par timmar senare.
Snart började första gruppen och därefter rullade det på.
Det var glest med folk framför scenen mitt på dagen, de flesta höll till i skuggan borta vid baren eller vid borden, men framåt kvällen sjönk temperaturen.
Vi åt kikärtor och montaditos och nötter. Fler och fler vi känner kom.
Bästa gruppen, enligt mig, var Edu Manazas & Whiskey tTen, suveräna var de. J höll med, men han gillade bäst gamla Caledonia Blues Band som han inte sett på 20 år, förmodligen på grund av att sångaren flyttade tillbaka till Amerika.
Klockan tre på natten gav jag upp och gick hem. Jag var så sömnig. J kom trekvart senare.
Alltså. Har ni vägarna förbi Las Pajanosas omkring den här tiden på året 2013, missa inte Potaje&Bluesfestivalen!
 |
| Pepe Delgado |
 |
| Montaditon med lomo var fantastisk! |
 |
| Vero, Loren och Patri |
 |
| Mitt på dan var det inte många framme vid scenen, solen var så stark. |
 |
| Blues är inte helt min stil egentligen, men vilken festival det var! |
lördag 9 juni 2012
Bluesfestival
Eftermiddag, kväll och natt tillbringas på festivalen Potaje & Blues här i byn!
Ett görsköjit arrangemang av byns hårsrockare- och bluesfantast, tillika ägare av bästa baren. Hans mamma slevar kikärtsgryta på plasttallrikar (ingår i entrén), det säljs billig dricka, montaditos, tröjor och lottas ut en Fendergitarr på fotbollsplanen. På scenen spelar bluesgrupper från 15.00 till 02.00.
Imorgon kommer uppdatering!
Trevlig kväll på er!
Ett görsköjit arrangemang av byns hårsrockare- och bluesfantast, tillika ägare av bästa baren. Hans mamma slevar kikärtsgryta på plasttallrikar (ingår i entrén), det säljs billig dricka, montaditos, tröjor och lottas ut en Fendergitarr på fotbollsplanen. På scenen spelar bluesgrupper från 15.00 till 02.00.
Imorgon kommer uppdatering!
Trevlig kväll på er!
Svalka
Vädret.
Vädret, vädret.
Om ni fortsätter att följa den här bloggen kommer ni att bli hjärtinnerligt trötta på mina väderinlägg, men jag är så fascinerad av vädret att jag inte kan låta bli att skriva om det.
Här kommer dagens inlägg:
Det har blivit svalare. Från att ha varit hett har det blivit svalare. Igår när jag gick ut för att kopiera på turistinformationen stannande jag till av häpnad över temperaturväxlingen. Det var så svalt att jag tänkte: "Jag måste nog ta med mig en tröja när jag åker in till stan sen".
När jag tittade på termometern visade den 29,5 grader i skuggan.
Även på natten känns det att temperaturen har gått ned något. I natt har jag sovit med ett lakan över mig.
Sovsockar nästa?
Vädret, vädret.
Om ni fortsätter att följa den här bloggen kommer ni att bli hjärtinnerligt trötta på mina väderinlägg, men jag är så fascinerad av vädret att jag inte kan låta bli att skriva om det.
Här kommer dagens inlägg:
Det har blivit svalare. Från att ha varit hett har det blivit svalare. Igår när jag gick ut för att kopiera på turistinformationen stannande jag till av häpnad över temperaturväxlingen. Det var så svalt att jag tänkte: "Jag måste nog ta med mig en tröja när jag åker in till stan sen".
När jag tittade på termometern visade den 29,5 grader i skuggan.
Även på natten känns det att temperaturen har gått ned något. I natt har jag sovit med ett lakan över mig.
Sovsockar nästa?
Deppig fredagsfilm om en lärare
Jesús repade med gruppen till jädrigt sent igår, så mellan svensklektionen och Jesús hade jag drygt fyra timmar att slå ihjäl.
Jag funderade ett ögonblick på att tala om det för någon som i sin tur kunde bjuda hem mig på middag, men bestämde mig för att gå på bio istället. Det var en film jag hade lust att se, som J absolut inte är intresserad av, så jag gick på 22.20-föreställningen.
Monsieur Lazhar heter den (Profesor Lazhar i Spanien), en fransk-kanadensisk film om en lärare.
Jag väntade mig något i stil med Gosskören, eller Döda poeters sällskap kanske (var har Robin Williams tagit vägen förresten?), ni vet, en sympatisk film om en lärare som är ny på en skola, är lite speciell och får de flesta emot sig men blir efter ett tag elevernas favorit och förändrar en massa. En trevlig film att avsluta fredagskvällen med, tänkte jag.
Men gud vad deprimerad jag var när jag kom ut en och en halv timme senare.
Filmen börjar med att en fröken hänger sig i klassrummet och två av hennes elever ser henne död.
Det behövs en ny lärare, skolan annonserar i tidningen och in kommer Bachar Lazhar. Han sätts genast i arbete.
Vad ingen vet är att Lazhar är flykting som förlorat fru och barn och är mitt uppe i processen med att få uppehållstillstånd. Han har aldrig jobbat som lärare tidigare, men hans fru hade det yrket medan Lazhar drev en restaurang.
Han klarar det rätt bra ändå. Visserligen går han över gränsen när han slår en unge i huvudet, och diktamen och hans grammatik är ålderdomliga, liksom sättet att ställa bänkarna på, men det funkar.
Under tiden sörjer eleverna sin gamla lärare, och framför allt de två som såg henne hänga mår riktigt dåligt.
Kan vi inte komma överens om att filmers textning behöver ligga mot en svart bakgrund? Vit text mot vit bakgrund syns inte och när filmen är på franska och man själv inte kan franska missar man en del...
Jag funderade ett ögonblick på att tala om det för någon som i sin tur kunde bjuda hem mig på middag, men bestämde mig för att gå på bio istället. Det var en film jag hade lust att se, som J absolut inte är intresserad av, så jag gick på 22.20-föreställningen.
Monsieur Lazhar heter den (Profesor Lazhar i Spanien), en fransk-kanadensisk film om en lärare.
Jag väntade mig något i stil med Gosskören, eller Döda poeters sällskap kanske (var har Robin Williams tagit vägen förresten?), ni vet, en sympatisk film om en lärare som är ny på en skola, är lite speciell och får de flesta emot sig men blir efter ett tag elevernas favorit och förändrar en massa. En trevlig film att avsluta fredagskvällen med, tänkte jag.
Men gud vad deprimerad jag var när jag kom ut en och en halv timme senare.
Filmen börjar med att en fröken hänger sig i klassrummet och två av hennes elever ser henne död.
Det behövs en ny lärare, skolan annonserar i tidningen och in kommer Bachar Lazhar. Han sätts genast i arbete.
Vad ingen vet är att Lazhar är flykting som förlorat fru och barn och är mitt uppe i processen med att få uppehållstillstånd. Han har aldrig jobbat som lärare tidigare, men hans fru hade det yrket medan Lazhar drev en restaurang.
Han klarar det rätt bra ändå. Visserligen går han över gränsen när han slår en unge i huvudet, och diktamen och hans grammatik är ålderdomliga, liksom sättet att ställa bänkarna på, men det funkar.
Under tiden sörjer eleverna sin gamla lärare, och framför allt de två som såg henne hänga mår riktigt dåligt.
Kan vi inte komma överens om att filmers textning behöver ligga mot en svart bakgrund? Vit text mot vit bakgrund syns inte och när filmen är på franska och man själv inte kan franska missar man en del...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)