Vem hinner sova mellan alla kalas?!

Som jag plågas när Disa tvingas upp ur sängen för att gå till skolan, när hon har sovit för lite! Inte känns det bättre när hennes sömnbrist beror på oss.

I fredags sa Cristina i skolan, när jag hämtade Disa kl 16, att hon hade varit väldigt trött hela dagen, och jag såg själv hur trött hon var.
- Ja, det har varit barnkalas både i går och i onsdags, förklarade jag.

På feriaplatsen, där alla ungar åker rullskridskor, sparkcykel, cykel och annat på eftermiddagarna, hade det dukats upp bord med smörgåsar, godis, snacks och drycker halv sex på eftermiddagen, först av Danielas föräldrar, dagen därpå av Rebecas. Alla barn i klassen var bjudna på födelsedagskalasen, och de flesta kom. Vi föräldrar satt runt om och pratade och barnen lektelektelekte och kom ibland och tog något att äta, för att lämna present, för att se när födelsedagsbarnet blåste ljusen på tårtan och för att äta godis från piñatan.

Vi lever inte efter svenska tider, men Disa lägger sig tidigare än sina klasskamrater, för att få sova de timmar hon behöver, för att inte vara så trött i skolan. Klockan 20, när Disa brukar avsluta middagen, började familjerna ge sig av hemåt för bad och middag, och Disa somnade senare än vanligt.

Jag tänkte lägga henne extra tidigt på fredagen, för att hon skulle få sova ut. Men så behövde vi köpa sandaler och kamomill till Runas onda tå, och Disa ville gärna leka en stund på bytorget, där hon alltid träffar någon av sina klasskompisar. Och jo då, med en gång såg hon Lola och Javier, deras mammor satt och drack kaffe och öl på uteserveringen, och sedan kom Pablo och Daniela, och Disa hade så himla roligt, klart hon skulle få leka! Hon har fått så lite lektid med kompisarna de här månaderna. Det här läsåret, ja, ända sedan Pedro och Cristian flyttade förra sommaren, därför försöker vi hitta alla möjligheter för henne att leka. Men trots att vi gick hemåt tidigare än de andra var hon inte i säng förrän kl 22.

Nästa dag var det födelsedagskalas igen, även här vid halv sex på eftermiddagen. Det var Uma, Disas nya klasskompis (hon ska byta skola i höst) som fyllde år, och det här var ett speciellt kalas med helt andra människor än byborna i Aracena. Detta hölls på torget i Fuenteheridos, och när vi åkte hem klockan elva på kvällen var vi inte de sista att ge oss iväg!

Nu var Disa rejält trött och sov ända till tio på söndagen, så skönt! Och hon skulle kunna sova ännu mer i bilen om hon blev sömnig, för vi skulle åka till stranden över dagen.

Att ge sig iväg med två barn tar ännu längre tid än med ett, så vi var framme först vid lunchtid. Vi satte oss genast på en bar för lunch. Disa var så uppspelt och glad att Jesús trodde att hon hade feber, hon pratade i ett! Hon åt tre stora räk-croquetas och en massa puntillitas (minibläckfiskar), och Jesús och jag fortsatte med papas aliñadas och ännu mer friterad fisk och skaldjur. Disa fick en peng av servitören att använda i apparaten utanför, en sådan där som man stoppar en peng i så kommer det ut en plastboll med leksak inuti. När vi skulle gå fick hon en till boll av en annan servitör, och Jesús och jag tänkte samtidigt på hur annorlunda det är att äta ute i Spanien, där barn alltid är välkomna, jämfört med Sverige, och vi tänkte båda på den gången då vi inte ens fick komma in på ett matställe i Göteborg för att vi hade barnvagn med. I Spanien har jag aldrig någonsin känt att vi har stört med våra barn, tvärtom!

Vi hämtade solparasoll och stolar i Jesús pappas kustlägenhet och gick ner till stranden. Där var redan Jesús systerdotter och hennes familj. Disa sprang ut i vattnet för att leka med sin jämnåriga syssling och hennes lillasyster, och deras pappa som är min favorit av alla på släktkalasen. Hela familjen är bra, finge jag välja skulle mina barn hamna hos dem om något skulle hända Jesús och mig. I alla fall, de lekte och hade så roligt att vi inte gick därifrån förrän skuggorna var långa och tidvattnet nådde nästa ända upp till våra parasoller. De ses inte så ofta, klart de måste få maximalt med lektid när de väl ses.

Här borde vi nu ha åkt direkt hem, men eftersom Disa skulle somna som en sten i bilen och få bäras upp till sängen, behövde hon äta något innan vi åkte. Så vi stannande till vid ett hämtmatställe på vägen tillbaka mot lägenheten. Det var en massa roliga grejer på menyn; friterad fisk och skaldjur, ensaladilla, empanada, tortilla och allt möjligt. Vi bestämde oss för en grillad kyckling i spad, en låda pommes frites, bröd och oliver, så åt vi middag allihop uppe i lägenheten. Men det blev senare än tänkt, förstås. Runa behövde också mat, och alla skulle på toa, och det skulle diskas och grejas och till slut var det jättesent.

Kort sagt. det blev inte alltför mycket sömn nu heller. Men den trötta Disa somnade klockan 19 på måndagskvällen och sov 13 timmar, vilket var tur, för igår, tisdag, var det barnkalas på feriaplatsen igen...